Det där med ålder

Svenskarna ser så unga ut. Klär sig ungdomligt, poppigt och väldans trendigt. Även gamlingar. De liksom älgar fram längs gatan. Med spenstiga steg. Full fart. Och när de vänder sig om blir man helt paff när man ser alla rynkor. Jösses, det huvudet måste vara minst hundra år! Sen ler de (inte så ofta kanske) och världens colgateleende kommer fram. Blixtrande vitt och jag är helt förvirrad. Gammal är ung, eller ung är gammal?

Vad har hänt?

Vad har hänt? Har hela Sverige gått och blivit laktosintolerant på tre år?

Nu har det hänt två gånger att jag råkat köpa hem laktosfria mjölkprodukter av misstag. Grekiska yoghurten har förrädiska förpackningar. Man får läsa det finstilta för att se om den är normal eller inte.

Det finns ju hyllmetrar med laktosfritt! Det finns i för sig hyll-kilometrar  med mjölkprodukter. Jag baxnar av utbudet. Förpackningarna ser inte ut som för tre år sen och det finns, om än, ännu mer att välja på. Mitt i den där mjölkdjungeln så ska man försöka hitta ekologiska alternativ.

Det tar timmar igen att ta sig igenom en mataffär. Titta, känna, vrida, vända, läsa och sen välja. Bara för att upptäcka att tre hyllor bort står en likadan produkt, bara lite billigare och lite ekologiskare. Sätta tillbaka och välja om. På Penang hade de i alla fall vett nog att ha samma varor samlade.

Och här hjälper det inte att stå och se ut som en förvirrad viting. Alla andra är ju också vitingar.

Avslag

Avslag på ännu ett bensinkort. Mobilabonnemang utom kontantkort kan vi glömma. Vi är inte kreditvärdiga. För liten deklarerad inkomst. Rika fattiglappar som snart betalar skatt igen. Den tjugofemte smäller det. Första lönen som nysvenska.

Första snön

Idag kom så första snön. Snöblandat och slaskigt men på vissa ställen var det florsockrat på fälten när jag körde till jobbet. Tjusigt mot de röda och gula bladen. Och förtvivlad vackert mot blå sjö och kala branta granitklippor.

Men, kallt är det. Kallt så att nästippen frystorkar och ramlar av. Mössa och vantar stänger till utsticken, men näsan hur får man den varm? Min värmeanläggning har helt enkelt lagt av. Kan inte bli varm ut i tår, fingrar och nästipp längre, men kan bara bli svettig väldans snabbt.

Hoppas det blir fuktigt i luften med snö som smält och dimma som rullar in. För min näsa håller på att förgås i detta torra kalla klimat. Snorig och täppt i snart två månader utan att varit förkyld. Mini-mini näsblod ibland på det. Slemhinnorna hinner inte med, eller så överproducerar de.

Torrt skinn har i alla fall gått över. Chockmetoden med en vecka på Komodo torkade ut våra skinn så vi såg ut som Komodoöldlorna själva och köpte den dyraste fetaste hudkräm vi kunde hitta när vi väl kom till KLIA. Det tog slut nu lagom till att huden vant sig.

Kroppen håller på att svänga in och hitta tillbaka till gamla vanor. Jag köper vinterkläder, sockar, tjocka tröjor och tittar undrandes på alla tunna blusar som hänger och trängs i den lilla, lilla garderoben. Strumpor som legat tre år i förråd går av på mitten när jag tar på dem. Byxor är för stora och har helt fel snitt. Mössor har tappat spänsten och vantar förlorat sin partner. Ylletröjorna måste jag ha slängt.

Eländes, elände. Jag som inte gillar shopping. Men, jag är så glad för att vara tillbaka i internet-shoppingens värld. Det hjälper i eländet. Fem minuter söndagkväll klockan elva och man har införskaffat en vinterjacka som kan värma mig i minst ett årtionde. Fem dagar senare står en kartong på baksidan och idag kunde jag inviga den i snöslasket imorse.

Tjejerna provade exalterat sina nya stora bylsiga vinterjackor i bara pyjamas igår kväll. Oj, så tungt det var på axlarna! Svårt att röra sig! Så mysigt och gosa in sig! Ja, kommentarerna var många. Fascinerande titta ner och kunde inte se sina tår. Svårt att stänga dragkedjan var det för armarna nådde inte runt. Dragkedjor överlag har varit svårt. Fyra knappar på skoluniformen och kardborreband på skolskorna ger inga färdigheter som behövs på dessa breddgrader.

Var rätt nöjd i min mysiga jacka jag också tills jag såg Lone Pines bild från Batu Ferringhi på Facebook. Sand, kokosnöt och bara fötter.....