Tomater på julbordet

Det blir nog inga hemmaodlade tomater på julbordet. Två av de tre tomaterna fick röd fin färg i helgen, eller orange snarare. Då tyckte hälften av oss att det var dags att äta dem. Jippie, tomtaterna är röda, liksom!

Så de fick bli lunch. Lite sura, men ack sa goda. Den sista lilla stackaren sitter ensam kvar och är fortfarande grön. Kanske får han sällskap snart, det blommar lite här och där bland bladen och kan de bara ta sig till nästa nivå i tomatlivet så finns där en möjlighet för tomatsallad på julbordet. Bäst att gödsla och vattna vidare.

Nu är det jul igen

Första advent idag. Emelie kom spontant i julstämning redan på förmiddagen och klädde sig i tomtedräkt. Disco till julmusik sattes upp i tjejernas sovrum och sen bytte Emelie om till Lucialinne när Filippa bytte om till balettkläder efter lunch.

Kan väl inte påstå att vi vuxna kom i nån större julstämning av det så nu ikväll gick vi till g hotel och tittade på när de tände granen. Eller, granen och granen. De har en jätteljuspyramid i sin foajé. Granform med kulor och ett g uppe på toppen.

IWA:s kör var där och sjöng engelska julsånger och hotellet serverade gratis snacks och dricka. Dvs öl, vin, läsk, snittar och små kakor. Tomten var även där, eller låtsas-tomten som Filippa sa. Hon sa också att låtsas-tomten hade varit på hennes skola förra året. 'Men, vem vet, i år hinner kanske den riktiga hinner förbi när vi firar jul på skolan.' Ja, vem vet....

Det var inte bara Filippa som hade koll på tomten. Tomten hade också koll på barnen. Där gick det inte att charma till sig en godisbit till inte. Men, det gick bra att skoja, busa och ta så många foto man ville.

Vi kom dock i lite julstämning, mest tack vare kören och trevligt hade vi. Nu är det dags att leta fram vår fina vita gran med blå lampor och piffa hemmet för ännu en tropisk jul.

Apbra dag

Alltså, vi har haft en riktigt apbra dag! Bara helt superduper. Började men lugn morgon, slö frukost, lite mandarin för mig, lunch hemma och sen drog vi i väg. Ok, vi tvingade barnen att plocka undan i lekrummet först. Men, en liten lagom dos skälla kan faktiskt piffa humöret, framför allt när barnen faktiskt gör vad man säger.

Vi drog till vårt nya favoritställe, Monkey beach. Denna gång med Barlovs så både barn och vuxna fick lekkompisar. Stänkte skönt varmt vatten i vågorna både på dit och hemresan med båt. Vi guppade i vågorna, plockade snäckor, ritade i sanden, grävde hål och spelade boll. Vi fikade så klart och var slarviga med att plocka undan så vi fick oss även en adrenalindusch när apan (jo, det finns apor på Monkey beach!?!) kom och tog skräppåsen och ett litet drickapaket. Han var inte artig, så Martin fick hitta sig en pinne och vi fick till slut jagat bort den väsande tjuven. Och under hela fighten hade Emelie hållit hårt i sitt kex så det mosats i handen. Tur apan inte märkte det, för jag vette tusan om Emelie hade släppt.

Ja, ja, lite action i paradiset gör att man njuter kaffet desto mer under palmen och gungar lite högre på gungan.

Kvällsmat blev på Tree Monkey vid Spice garden. Öns alldra godaste thai restaurang, uppe på en kulle med en jättefin utsikt över havet. Säger bara grön curry. Så gott, så mätt. Apbra!

Femminuterssamtal

Om alla var som Mrs Dhillon så skulle jorden snurra fortare. Utvecklingssamtalet igår var klart på fem minuter. Inga krusiduller eller artighetsfraser där inte. Jag hade inte änns fått rumpan på den låga stolen innan Mrs Dhillon drog igång och pratade om stora och små bokstäver, bygga meningar och var man ska sätta punkten.

Det ska man tydligen ha koll på vid det här laget i hennes klass. Punkten ska inte vara där raden tar slut, utan där meningen slutar så det ska vi öva på. Sen fick jag veta att vissa bokstäver har svans och det var väl ungefär där jag kände att nu har jag inte hängt med i detta turbosamtal. Bokstäver med svans, visade sig vara de bokstäver som ska ner under linjen.

Matten gick bra, tror jag. De kunde en herrans massa. Addition, subtraktion och Filippa kunde förstå läsetal. Det har jag missat helt. Eller så håller Filippa inne på sina subtraktionskunskaper för att slippa betala tillbaka pengar på veckopengen.

Filippa ska titta i ögonen när hon pratar med läraren och bli bättre på att våga svara på frågor, även när hon har fel. Så vi ska öva på att göra fel här. Jag stirrade Mrs Dhillon stint i ögonen de sista minutrarna som var kvar. Vill ju inte heller göra fel.

Sen, tjackdong och jag satt på en vuxenstol utanför klassrummet och fick titta i skolböckerna. Hann inte änns säga att vi trivs med skolan och tack för att du lär mitt barn så mycket till Mrs Dhillon. Men, attans vilken möteseffektivitet! Inte konstigt att ungarna kan en hel massa saker jag bara längtade efter att få lära mig när jag var fem.

Emelie blev rörd till ståpäls och rysningar när jag läste högt ur Filippas engelskbok: 'I lik to swim wih mi siste in the pool'

Jag var lika rörd. Och Martin var överlycklig att hon hade skrivit 'I wan to plej golf'.

Jag skulle ju klippa håret

Jag skulle ju klippa håret idag. Och träna. Och handla frukt på marknaden för besök av Phong med familj ikväll. Sen skulle jag druckit kaffe och läst dagens tidning på Coffeebean borta vid Gurney Beach och tittat ut över havet.

Så blir det inte. Filippa vaknade med feber. Så hon ligger loj här hemma idag och slötittar på Disney channel. Det blir ingen lekdejt med Emma och Kenan i eftermiddag heller. Det drabbar även Emelie som kom iväg fin i sin nya kinesiska klänning sydd i malaysiskt batiktyg till dagis. Darren ska fira sin födelsedag idag.

Vad som blir av blir kvartsamtal, eller utvecklingssamtal eller vad man nu kallar det lilla mötet mellan lärare och förälder som man har en gång per halvår för att få veta ur det går på skolan. Parent teacher conferance heter det här. Låter urtjusigt och som om det krävde kostym.

Det blir av vilket fall som för det är ont om tidsluckor fram till jul med lite mer jobb än vad jag hade tänkt, engagemang i föräldrarföreningen, plugg, födelsedagsfirande och förberedelser för nästa omgång besök från Sverige.

Igår kväll åkte farmor och farfar hem till Öland och till Lucia kommer mormor och morfar.

Så när jag och Filippas lärarinna, Mrs Dhillon pratar skolarbete så får tjejerna sitta på trappen utanför, hålla varandra sällskap och spela på paddan istället för att lekorgie hemma hos Emma, hennes Barbies, Pet Shops och all the other goodies.

Middag med Phong blir också av. Han kommer hela vägen från USA och vi har inte sett honom på fyra år. Men, jag får se ut som en slashas i håret ett tag till.

Min man är mannekäng

Det blev sen kväll igår. Jobbet hade annual dinner, som svenska företags julfest fast utan skinka och alkohol. Damerna var så piffade och fina så det var en hel fröjd att titta på dem. Lösögonfransar är hett på Penang. Jag frös i min lilla sidentopp i den kylskåpskalla luftkonditioneringen så jag satt i tråkig beige kofta hela kvällen och utan lösögonfransar. Jag satt med ett tjejgäng från produktion, en tekniker och en ingenjör. I de få mikropauser vi fick mellan all glitterdansunderhållning till 'Dancing Queen', trollerikonster, lottdragning och pinsamma tävlingar på scen så hann vi snacka lite. Eller snacka och snacka, de hade utfrågning på malaysiskt vis av mig. Det vill säga man fråga om allt från vikt till ålder och allt annat däremellan som man inte pratar om som svensk. Höjdpunkten på kvällen var ändå att se att Martin har säkrat sin framtid efter St Jude, som mannekäng. Han gick snyggast på catwalken och visade upp den nya jobbuniformen. Paris nästa!

Brown's house

Idag provade vi det tredje stället som serverar afternoon tea på Penang. Uppe på Penang Hill ligger Brown's House Strawberry Hill med fin utsikt över Georgetown, bron och fastlandet. Dit tog vi farmor och farfar. Vi åkte bergbanan upp coh tittade runt på templena där, provade lekplatsen och sen njöt vi te med scones, sandvikare, äppelpaj, laxsnittar och frukt tills barnbenen var överfulla med spring, då skuttade vi lite på gräset och tog sen bergbanan ner igen. Redan på väg till bilen saknade vi tystnaden och den syrefyllda luften uppe på kullen.

Så här kan man också se på saken

Jag fick skäll imorse av Emelie när jag skjutsade henne till dagis.
- Varför får inte pappa köra mig till dagis?
- jo, men...
- Du kan inte bara kör mig hela tiden! Du får dela med dig!
- ja...

Så kan man ju också se på saken, att det är jag som är taskmörten och roffar åt mig allt det roliga och inte expatjobbet som tar all tid.

Och en annan syn på saken kan man ha när det gäller restaurangval. Vi firade Martins födelsedag igår på Chin's, öns finaste krog. Supergod kinesisk mat. Barnen gillade det också. Framförallt ankan som man fick rulla in med tjusiga gurkstavar och strimlad mild purjolök i tunna risbröd. Tacos de lux. Men, när det kom till efterrätten då brast det. Stora tårar trillade ner för kinderna på Filippa när vi fick vattenkokosnötter och vit tång i lättsötat vatten och små sumpiga kakor gjorda på bönor. Vi vet ju sen länge att Malaysia inte är ett efterrättsparadis, men på nåt sätt glömde vi det igår och antiklimaxet blev totalt. Då kan man också ha en helt annan syn på saken och tycka att McDonald's är bättre än lyxkrog. Där finns ju glass

Cherry Sweet Thai

I dag är det i alla fall söndag. Bara någon dryg timme kvar på dagen. Det har varit en skön söndag. Slapp morgon, sen ökade vi tempot rejält vid halvtolv och fick oss ur huset för lunch på Cherry Sweet Thai. En hyfsad tairestaurang i ett ruffigt gammalt kampung-hus nära Filippas balett. De öppnar tolv och vi hängde på låset. Interiören är allt annat än vacker, inte änns charmig. Man sitter på trädgårdsplaststolar inomhus vid vingliga bord, matsalen har inte ett fönster och nakna lysrör i taket. Men, maten är riktigt god. Otak-otaken var höjdpunkten. Ok. det var inte som Thailand men det var den bästa thaimaten vi ätit hittills på vår ö.

Efter lunchen gjorde Filippa ett superman-byte i bilen och kom i sin rosa, tajta balettdräkt innan vi körde och lämnade henne på dagens tvåtimmarsträning.

Vi andra svängde runt bilen mot stan igen och åkte till stans största möbelaffär Mekio och köpte äntligen två sittpuffar. Färgerna de hade inne idag var brun eller lila, så det fick bli lila.

Resten av eftermiddagen hängde vi vid poolen, badade, käkade frukt och panikplanerade vår Sri Lanka-resa över jul. Det är ju högsäsong då för alla soltörstande vitingar kommer från Europa och fyller ön. Flygresan har varit klar sen länge, men nu har vi även lyckats fylla de åtta dagarna emellan. Blir teodlingar och naturreservat och, om jag lyckas reda ut det på distans, någon tågresa. Jag ser fram emot att resa långsamt, gärna med ånglok, genom vackert landskap där allt är annorlunda och man kan inte sluta titta. Europavitingarna kan behålla stränderna för sig själva.

Expat wife

I torsdags var det dags för expat wife-liv. Jag åkte på utflykt med Spiral Synergy. Sju damer i olika åldrar åkte runt Penang i en minibuss och tittade på möbelaffärer och antikbodar i två timmar. Halva grejen är att snacka i bussen. Man får lite tips om ditt och datt, och höra folks livshistorier. Det finns ju alltid en anledning till att man hamnat på Penang och för vissa finns det en anledning till att man stannat kvar.

Som till exemple Michelle som har Spiral Synergy. När hennes mans RAF-postering (Brittiska flygvapnet) gick ut för tre år sedan meddelade hon sonika mannen att hon flyttar inte. Så han fick flytta hem till Storbritannien själv och kvartalspendlar till familjen. Ena barnet går i kinesisk skola och det andra på SCIPS.

Hon slipper voja sig över hur hon ska klara livet hemma utan hemhjälp. Lyxen med hemhjälp kommer alltid upp som samtalsämne när expatfruar träffas. Inget undantag. Det och att allt finns på Penang....det gäller bara att hitta det.

Min rundtur bland dammiga möbelaffärer gav dock resultat. Jag upptäckte och lärde mig lite mer om var man kan hitta bra grejer på Penang. Igår åkte vi förbi ena stället hela familjen och köpte oss en bänk och en stor lampa till hallen.

Loy Krathong

I måndags var det ledigt för att söndagen var helgdag, det var nån Hari Jadi-visst antal dagar från ramadan-firande och flera andra religioner hade passande nog också högtider. Bland annat hade thailändarana en buddistisk festival i templet på Burma Road och sen en cermoni som Martin och jag bara sprang på nere längs Gurney Drive när vi gick hem från födelsedagspresentshopping på köpcentret. De satte krathong, lotusformade små båtar pyntade med blommor, blad, rökelse, lite pengar och ljus, i havet. De guppade fint ut på det stilla mörka vattnet och alla sände en extra tanke till det översvämningsdrabbade Thailand.

Emelie 4 år

Klockan är åtta på kvällen och vår nyblivna 4-åring har precis somnat. Vi firade med en hög med paketer och pasta bolognese till kvällsmat. Födelsedagsbarnet hade i för sig önskat sig pasta med knäckebröd men hemmachefen tog ett enväldigt beslut och valde köttfärssås i stället. Ingen klagade över det. Martin och jag firade henne med lite skönsång, ljus och mjölk på sängen redan i morse, men det var så där lagom uppskattat. Vi sjunger för dåligt eller så blir man morgontrött när man är fyra och vill inte slösa bort dyrbar sovatid på Ja må hon leva.

Till middagen var livet desto bättre. De vuxna hade lite gott rött till maten och tjejerna piffade upp mjölken med cinderella-glas. Till efterrätt blev det malaysiska små glasskuber där smakerna mint och röda böner var mest poppis. Majs och durian minst. Det fanns även rester från den stora födelsedagstårtan att kalasa på. Den hade gottat till sig i kylen sen i lördags när det var barnkalas.

Emelie hade bjudit ett par dagiskompisar, Filippas bästis och svenskbarnen på kalas. Det blev 11 barn som fikade och lekte tillsammans i lekrummet. Lekrummet har en fin ljuddämpande fönstervägg mot vårt uterum och där satt som mest 15 vuxna, pratade och tittade ibland in på barnens allt roliga som i ett akvarium. Då behövs en stor tårta, men ändå blev det över.

Det var en stor dag för Emelie med första riktiga kalaset och äntligen bjöd vi hem Esther! Esther är malay-kines och har varit kompis sen dag ett på dagis, redan innan de kunde prata samma språk. Det blev faktiskt en stor dag för hela familjen för det var första gången vi hade malaysier på besök.

Vi har även mer fint besök här. Farmor och farfar kom för en vecka sedan och förutom barnkalas så har de även fått slappa vid poolen, äta på hawker's, vandra runt Air Itam dam, titta på Kek Lok Si, kolla in Armenian Street nere i Georgetown och känna på europisk fläkt ute på Straits Quay. Monkey beach-utflykten regnade bort men har vi tur har regnandet lugnat sig till om en vecka när de kommit tillbaka från en resa i resan till Angkor Wat. Annars ligger stranden kvar till nästa gång.