Födelsedagskalas

Igår hade Emelies dagiskompis Lucia fyraårskalas hemma hos sig och vi var alla där, åt tårtor och sjöng födelsedagssånger på engelska, svenska och danska. Barnen lekte och hade jätteroligt. De vuxna pimplade kaffe, åt mer och för mycket av Henriettes hembakade tårtor och utbytte restips om Malaysia och hela sydostasien. Så mycket att se, så lite tid. Trevliga bekymmer.

Nu har jag värre bekymmer. Bileländet startade inte imorse! Vi glömde lampan på inne i bilen i fredags. Grrrr, för icke-automatisk ljussläckning och pilliga barnfingrar. Så det var bara att ringa mannen och fråga vad man gör när eländet inte startar. Det är ju hans gebit i man-och-kvinna-världen. Som tur var satt han i möte och kunde fråga kollegorna. Här springer man inte in till grannen, eller ut på gatan och letar efter någon snäll person med startkablar (och tid), utan man ringer sitt försäkringsbolags hjälpnummer som sitter på ett klistermärke i framruta. Enkelt, men ändå inte. Så här två timmar senare har hjälpen ännu inte kommit. Trots att jag snackat med en massa folk, 'perjalanan -on its way...' Jaha ja, snart är ju min arbetsdag slut!

Emelie fick jag i alla fall iväg på jobbet, förlåt dagis. De kom och hämtade henne och rapporter säger att hon livligt beskrivit sin mammas prikära bilsituation. Vilket jag kunde vara utan men samtidigt glad att höra att min lilla sura blygis snackar med folk och tyckte mest att det var roligt. Jag tycker det är stressande och svettigt, jag.

Bröllop

Vi har varit på ett kinesiskt bröllop igen. På Paradise hotell, igen. Samma hotell som förra gången. Samma festsal, samma piffing, samma menyn och samma samma hela temat. Massa mat, åtta rätter så klart. Massa gäster. Typ 300. Vitingarna och cheferna får sitta vid samma bord, seniora vid sitt, juniora vid sitt, familj vid ett annat, vänner för sig osv. Tre musiker står på scen och spelar för full volym. Lite avbrott för att skära tårta och hälla upp champagne. Brudparet går runt med följe och skålar med varje bord. Varje bord skriker skåååål så högt de kan. Denna gången sjöng även brudgummen för sin brud och även brudens far greppade micken och sjöng riktigt bra. Lite efter tio var middagen klar och festen slut. Vi tog Myvin hem till tv-soffan och en kopp te på LOOC.

Havet ger helg

Jaha, så har vi varit i Batu Ferringhi igen. Jag sitter här med lite sand kvar på knäna och väntar på att kvällens film ska gå igång. Barnens kläder hänger på tork efter bad i havet och själva sover de sött i sina sängar. Mätta och skönt trötta. Pulsen har gott ner. Fredag och helgen har börjat.

Tomatplantorna blommar!

Tomatplantorna blommar! Stoppa pressarna! Äntligen har det kommit små, små gula blommor på de sex tomatplantorna i tre stora krukor i vårt uterum. Vi planterade frön i april och innan vi hunnit blinka hade det kommit upp plantor som var ett par decimeter höga. Sen gick det trögt. Oh, så trögt. Gödsel inhandlades på Sumathis inrådan. Det har gödslats, vattnats, omplanterats, snurrats krukor, lyft ut dem i solen, lyft tillbaka dem i skuggan och nu äntligen fem månader senare har tre gula blommor tittat fram och fler kan komma. Nu är det bara insekterna som ska ta sig upp här på 25:e våningen och göra resten av jobbet så har vi kanske en tomatskörd till jul.

Coola Ola

Vi skypade med vår nya kusin idag. Han sa inte flasklock, men det sa hans speedade storasyster på 2 år. Hon sa många flasklock och det gjorde hennes pappa, tillika min bror med. Konstigt nog eftersom de två varit uppe och gjort ingenting vettigt från 1 till 5 i natt. Fast jag tycker ju det är lite skönt att höra att lillbrorsan också får tvåbarnsstraffet. På klassisk manér mitt i natten. Har något svagt minne av att jag hade en ylande Filippa som kramade strypgrepp på mig när lillsyrran skulle ammas, så där mitt i natten. Tjoho, när man ändå inte har bättre saker för sig.

Lille kusinbebisen var så där pytte-pytteliten man är när man bara är en vecka gammal. Vi såg honom knappt på Toras axel. Lite svart hår stack upp. En gång öppnade han ögonen och såg rakt in i kameran. Ola heter han.

Filippa och Emelie sa inte mycket de heller. Filippa fick pinsamhetsfnitterattack när Thomas, den showaren, drog igång och sjöng a-ramp-pam-pa. Iben bankade glatt i bordet och lille Ola brydde sig inte flasklock. Emelie sa hej och visade en broskbit från en squid. När vi stängt av skypen sa de desto mer.

Filippa sa att det var trevligt att Iben ropade på henne flera gånger fast hon inte kunde säga Filippa ordentligt. Emelie sa coola Ola. Så, nu är det klart. Vi har fått en cool kusin.

Back to business

Back to business, in i saltgruva, cirkeln är sluten, i måndags var min första arbetsdag. Tillbaka på St Jude. Allt är nytt och mycket är gammalt. Platsen är ny, människorna är nya och arbetsuppgifterna är helt nya. HR! Jag jobbar med tjejerna på personalavdelningen. Ny kultur i dubbel bemärkelse för ingenjören. Spännande. Ser fram emot min nya måndag i morgon. Ingen söndagsångest här inte. Skulle den falla in behöver jag bara hänga i i två dagar, sen blir det hemmaliv igen i två för att därefter jobba fredag för att komma i rätt helgstämning. På lediga dagarna hinner jag med lite PTC och alla andra roliga vanor jag lagt mig till med det senaste året. Snacka kinderegg!

Jämställdhet

Expatlivet är inte ett liv i jämställdhet. Det är feministernas mardröm. I alla fall om det är mannens namn som står på kontraktet. Att dela lika i hemmet funkar inte alls. Den utskickade ska jobba så mycket som möjligt, gärna mer. Gå tidigt för att hämta barn finns inte. Vab, vad är det? Är det kvinnans jobb som gjort flytten så borde omvänt feministerna jubla. Expaten själv jublar inte.

Hur skoj är det att pussa hejdå på sovande barn på morgonen och hej på sovande barn på kvällen? Knappt sätta sin fot på skola och dagis? Inte höra om dagen, läsa läxor, hänga vi poolen i eftermiddagssolen? Vara på simlektion, piano och balett? Höra skratten och tjuvkika på lekarna med kompisar från halva världen?

Det är ett väldigt ojämlikt, orättvist liv på många sätt. Fast, fördelar finns också. Det är faktiskt väldigt bra att den ena tar hand om hemmet och den andra jobbet. Vi slipper att sitta där med våra kalendrar och pussla. Vi slipper argumentera för vem som har viktigast på jobbet när vattenkopperna frodas som bäst. Vi slipper använda helgen till att handla, tvätta, städa och klippa gräsmattan. Vi slipper vika tvätt när barnen har lagt sig. Vi slipper minutiöst planera våra motionspass.

I stället sitter vi i soffan på kvällen, kollar tv eller dator och pratar om lite ditt och datt. Ingen inplanerad egentid, vuxentid och tidtid här inte. Vi hinner ha det trevligt helt enkelt, i lugn och ro, helt av sig självt. Vi vuxna får tid för varandra och hela familjen får helgen exklusivt tillsammans. Ojämställt, bekvämt och harmoniskt. Det bäddar för ett långt och lyckligt liv. Och, det är väl det som är meningen. Feminist eller inte.

Om att frigöra tid

Jag läste Culture Chock Myanmar när vi var i Burma. Det är alltid bra att få lite koll på seder och bruk så man inte klappar nån på huvudet, kramar en munk eller andra fadäser. Där fanns en skön anekdot i boken som gör att jag tycker att burmeserna är världens smartaste människor.

På 60-talet kom en argonom från Australien och hjälpte ett gäng bönder att förbättra sina risodlingar. De lyckades fördubbla skörden på samma areal. När argonomen sen kom tillbaka några år senare för att se hur det hade gått så upptäckte personen något förvånat att skörden inte längre var dubbelt så stor. Skörden var lika stor som innan förbättringarna, men visade sig bara halva arealen odlades! Men, varför undrade argonomen? Jo, se, de fick fortfarande så mycket ris som de behövde men nu mot halva arbetsinsatsen. De var helnöjda, för de hade frigjort mer tid. Tid till att sitta under palmen och filosofera.

Handen på hjärtat, vad gör vi när vi frigör tid? Inte sätter vi oss under palmen och andas inte.

Sista gigget

Sista gigget som hemmafru, i morgon börjar jag jobba igen. Ok, jag säger inte upp mig helt från hemmafrusjobbet. Jag behåller en 50%, eller så där, så Martin inte behöver gå runt med hål i byxbaken, jag missa coffee mornings och skratta med barnen.

Knäckebröd

Knäckebröd är en bristvara på Penang. Ibland har det funnits några paket delikatessknäcke, det där vita som smakar kartong, på kexhyllan i Coldstorage. Men, kors i krösamoset, vad såg inte mitt öga i går? Wasa Original, eller vanligt hederligt Husman som det heter på svenska! Tjoho, snabbt ner ned med de två paket som fanns där i min kundvagn.

Lyckan är på topp vid frukostbordet även om vi nu glömde köpa med oss Kalles kaviar från Sverige. En hederlig knäckemacka med jordnötssmör och ättiksgurka från Ikea funkar också fint fint om man är en gillare av cross over.

Templed out

Så är vi tillbaka i verkligheten. Veckan i Myanmar(Burma) var oändligt lång, det känns som vi var där i en evighet, på ett positivt sett. Vi har sett hur mycket tempel, Buddhor, guld och diamanter som helst. Så vi tiger. Templed out!

Vi har rest i tiden och sett oxar dra plogen, kvinnor bära stora korgar på huvudet och barn springa barfota till skolan i sina skoluniformer av grön sarong och vit blus eller skjorta. Vi har varit bortkopplade från omvärlden utan fungerande mobil eftersom roaming inte finns och bara sporadiska internetuppkopplingar till vissa utvalda hemsidor. Min blogg var blockad. Strömavbrott. Kontantbetalning var det enda som funkade, plastkorten gjorde ingen nytta, bara kyat gällde. Eller alldra helst släta, nya, ovikta dollarsedlar.

Vi har mötts av leende, glada och nyfikna människor. Flickorna var inte riktigt lika glada över uppmärksamheten. De tröttnade på den för ett bra tag sen redan här hemma i Malaysia. Klappar och snälla nyp klarar de sig utan. Vi blev runtguidade av trevliga guider som inte försökte kränga massa saker på oss utan bara ville att vi skulle få en så bra upplevelse som möjligt.

Vi tog helt enkelt ett färdigt paket med guide för hela veckan. Vi sa vad vi ville se och de fixade allt till oss. Flyg till Bagan, hotell, tog oss till bra resatauranger och all sight seeing. Vi insåg nämligen redan när vi började planera resan för några månader sen att här fixar vi inte 'independent travel', inte med två små barn och en vecka på oss. Vi kunde inte änns boka en inrikesresa på internet. Men, detta paket var lysande. Vi bara åkte med och proppade hjärnan full av intryck och kameran full av bilder.

Burma gav mersmak. Det var så mycket bättre än vad vi trodde. Maten var godare, luften renare, tystnaden tystare, människor öppnare och upplevelserna större. Vi matade fiskar i en damm för bättre karma, vi klättrade upp på tempel i Bagan, vi fick marknaden att avstanna och stirra efter två blonda barn, vi såg en volleyboll-match på torget i en by, vi hjälpte oxen dra runt jordnötsoljepressen, vi åkte häst och vagn, vi såg vita elefanter och diamantern glimma hundra meter upp i luften på Swedagon paragoda. Vi har lärt oss Buddhas åtta steg och sett ett folk leva en vardag full av religion och vidskeplighet. Vi har rest färdigt på ett bra tag, överfulla av intryck. Dags att smälta.