Eftersom kylskåpet gapade tomt idag så fick vi fira lill-lördag på riktigt. Vi tjejer tågade bort till Gurney Plaza och klev in på Chili's eftersom det var det enda stället vi kunde enas om. Vi fick bästa båset och precis efter vi beställt maten klev en lång snygg mörk man in genom dörren. Lill-lördag och allt, så man vart lite sugen på att beställa en kall öl när flickorna satt där, ritade lite, småpratade och nynnade men tja, det är ju en dag i morgon. Men, den snygga mannen tänkte jag då rakt inte missa, lill-lördag och allt. Så jag bjöd över honom och vi hade riktigt trevligt. Lättpratad och barnen gillade honom direkt. Efter den trevliga middagen gick vi och handlade mat till den tomma kylen, lite kläder till den snygga mannen och sen skjutsade han hem oss i sin lilla svarta tuffa bil och la barnen. Nu sitter han och läser tidningen. Ibland är livet så enkelt.
onsdag 29 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
Dålig mammadag
Idag har det inte varit någon succé för mamman. Lillsyrran vägrade gå ned till dagisbussen, trots ute i god, godaste tid. Lirkande, övertalning, mutor och hot inget rubbade ungen ur soffan. Det var bara att ta det ylande barnet under armen och bära ned henne, rakt in i den väntade bussen. Där tystnade hon tvärt, gav mamman onda ögat och bad med sockerlen röst teacher Lim att sätta på henne skorna. Mamman var genomsvett, förbannad och halvdöv.
De få timmarna ledigt använde mamman till att handla på metropolet Tesco för Food & Fun Fairn tillsammans med Sarah från Australien. De hann även dricka dåligt kaffe på Gyllene Måsen och styra upp alla Work Instructions för lördagens alla aktiviteter. Man bygger inte en burkpyramid hur som helst och det är bäst att instruera folk att inte få panik om ballongerna skulle ta slut utan det blir bara att stänga butiken.
Hänga med Sarah ställer till det lite för mamman. Tur hon träffade de amerikanskaste morsorna på skolan innan upphämtning så hon fick ordning på dialekten igen. Sån där svensk-amerikansk hang around dialekt som gör att man låter som man i alla fall är lite världsvan. Ingen bonnläpp från Downunder, no worries mate kan man ju inte gå runt och säga när folk stressar över helgens stora händelse. Bättre säga I'll fix it.
Nog om de bra delarna på dagen, det dåligaste var kvar. Mamman bilköade till Gurney Plaza för onsdagslunch med storasyster. Lunch skulle intas i Food Court och det såg lovandes ut. Storasyster hade fått sin nudelsoppa och mamman skulle köpa sitt economy rice i andra änden av lokalen när ett 'MUMMY' på alldra högsta volym hördes. Hrm, den rösten känner jag igen tänkte mamman, och vände sig om och såg en desperat flicka stå upp bredvid bordet. Mamman hann även undra varför storasyrran promt skulle skrika på engelska. Den vältränade mamman fick användning av allt sitt slit i bassängen, var där på ett huj och det var nästan så simningen behövdes där också. Jag vet inte vem som var mest chockad, men storasyrran hade pinkat på sig! Det var bara att dra innan en hel food court skulle drukna och bli döva. Bara att dra direkt hem, utan lunch och utan att ha handla mat. Klafs, klafs hem till ett tomt kylskåp.
Nånstans i kylen hittade mamman lite rester att micra och nu funderara hon på hur familjen ska få kvällsmat och frukost. 'Vågar vi oss tillbaka till Gurney Plaza idag, eller ska vi låta dem glömma oss i ett par dagar?'
måndag 27 juni 2011
Malaysisk midsommar
Malaysisk midsommar existerar så klart inte. Det finns inget behov att fira att ljuset har återvänt, värmen kommit tillbaka och att naturen äntligen har blivit grön. För så är det jämt i tropikerna.
Som svensk är det högtidernas högtid och det är bäst att fira den som sig bör med sill, gravad lax, snaps och jordgubbar oberoende vart man råkar befinna sig i världen. Laxen var norsk, som vanligt. Sillen var holländsk men hade försvenskats med ominläggning i senapssås och annat gott. Snapsen och västerbottenosten var insmugglade. Jordgubbarna var amerikanska. I vanliga fall kommer de fran Cameron Highlands men där är det tydligen inte säsong just nu. Koreanska jordgubbar är söta och brukar också gå att få när de inhemska inte finns framme men de fanns inte heller på marknaden. På marknaden fanns däremot massa andra goda frukter så vi kunde dryga ut de dyra gubbarna med en lokal fruktsallad. Och sillen och laxen kunde drygas ut med kycklingspett, grillad majs och sallader.
Antligen! Antligen vågade också de fega svenska hemmafruarna köpa pinfärsk kyckling på marknaden. Kan inte bli färskare när huvudet knäcks till bakom skranket, fjädrarna rycks av i ett huj och vips ligger den lilla fågeln färdigstyckad eller hel på ett bord framför dig och det är bara att säga vad du vill ha så får du biten ansad och fin i en påse med dig hem. Allt för knappa 25 kronor kilot. Gott var det och jag undrar fortfarande vad som var så farligt. Skulle vara lukten, kanske? Eller att huvudet där de stirrande ögonen fanns kvar? Men sånt är löjligt för det är som att tro att fiskpinnar växer på träd.
Midsommar firades inte med några grodor eller blomsterklädda stolpar i Malaysia. Vi vill ju inte sprida några ideer om obskyra religioner så vi badade som vanligt i poolen, grillade och snackade skit tills alla barn var trötta vid 10 och så drog barnfamiljerna hem, lämnade sverigebesök och annat löst folk ensamma med alla de tiger-öl och annat gott som fanns kvar.
Familjerna var ju tvugna att ladda for nästa dags evenemang: Family Day på St Jude. Vi fixade i för sig bara halva etappen men där skyller vi på vår ambitiösa Filippa som promt vill gå i skolan även på lördagar för att ha teckning och lära sig mandarin. Martin undantaget, han familjeminglade hela halvdagen för han hade någon morgonföreläsning om någonting för alla de glada medarbetarna och deras familjer.
Som svensk är det högtidernas högtid och det är bäst att fira den som sig bör med sill, gravad lax, snaps och jordgubbar oberoende vart man råkar befinna sig i världen. Laxen var norsk, som vanligt. Sillen var holländsk men hade försvenskats med ominläggning i senapssås och annat gott. Snapsen och västerbottenosten var insmugglade. Jordgubbarna var amerikanska. I vanliga fall kommer de fran Cameron Highlands men där är det tydligen inte säsong just nu. Koreanska jordgubbar är söta och brukar också gå att få när de inhemska inte finns framme men de fanns inte heller på marknaden. På marknaden fanns däremot massa andra goda frukter så vi kunde dryga ut de dyra gubbarna med en lokal fruktsallad. Och sillen och laxen kunde drygas ut med kycklingspett, grillad majs och sallader.
Antligen! Antligen vågade också de fega svenska hemmafruarna köpa pinfärsk kyckling på marknaden. Kan inte bli färskare när huvudet knäcks till bakom skranket, fjädrarna rycks av i ett huj och vips ligger den lilla fågeln färdigstyckad eller hel på ett bord framför dig och det är bara att säga vad du vill ha så får du biten ansad och fin i en påse med dig hem. Allt för knappa 25 kronor kilot. Gott var det och jag undrar fortfarande vad som var så farligt. Skulle vara lukten, kanske? Eller att huvudet där de stirrande ögonen fanns kvar? Men sånt är löjligt för det är som att tro att fiskpinnar växer på träd.
Midsommar firades inte med några grodor eller blomsterklädda stolpar i Malaysia. Vi vill ju inte sprida några ideer om obskyra religioner så vi badade som vanligt i poolen, grillade och snackade skit tills alla barn var trötta vid 10 och så drog barnfamiljerna hem, lämnade sverigebesök och annat löst folk ensamma med alla de tiger-öl och annat gott som fanns kvar.
Familjerna var ju tvugna att ladda for nästa dags evenemang: Family Day på St Jude. Vi fixade i för sig bara halva etappen men där skyller vi på vår ambitiösa Filippa som promt vill gå i skolan även på lördagar för att ha teckning och lära sig mandarin. Martin undantaget, han familjeminglade hela halvdagen för han hade någon morgonföreläsning om någonting för alla de glada medarbetarna och deras familjer.
torsdag 23 juni 2011
Supermanbarbie
Det har snackats länge om Supermanbarbie hemma hos oss men jag lyckas liksom inte få till nån bild på näthinnan. Det är något i hästväg det fattar jag, övernaturligt och världsbäst. Jag skulle så gärna vilja se hur hoan ser ut, Supermanbarbie.
måndag 20 juni 2011
Gamlaste tjejen
Idag var det min födelsedag! Mer än vad jag själv visste. När jag kom hem ifrån mötet på skolan idag hade Emelie dukat upp till tårtfest runt vardagsrumsbordet. Hon hade flyttat ut alla små stolar från lekrummet och lagt kuddar på dem så vi gäster, jag och ett gäng gosedjur, inte skulle få ont i rumpan. Hedersplatsen hade hon pyntat extra fint och där fick jag sitta med henne bredvid mig. Hon sjöng Happy Birthday och Shēngrì kuàilè för mig men jag fick absolut inte sjunga med. Inte änns klappa i händerna och gunga lite fint fram och tillbaka som hon gjorde. Eller som teacher Norah gör ska jag nog säga...Jag blev bjuden på chocolate cake bakad på gamla europeiska mynt och med sju pennor som ljus. Filippa låg under bordet och var hund.
Så med mina sju år är jag inte längre äldsta tjejen i familjen, Filippa slår mig med sina hundår.
Så med mina sju år är jag inte längre äldsta tjejen i familjen, Filippa slår mig med sina hundår.
söndag 19 juni 2011
Testing testing
Testning pågår i hemmafruslabbet. Förberedelserna för den stora Food & Fun Fair:n på St Christopher's school om knappa två veckor är nu i full gång. Efter att ha fått i väg barnen med bussarna tog jag fram två små skålar, ett sugrör och mitt lilla väl gömda paket med Smarties samt hällde upp den sista skvätten morgonkaffe. Jag satte mig vid köksbordet mitt emot klockan och så var det dags för testning av en av de kommande aktiviterna: suga upp Smarties med ett sugrör på tid.
Ok, måste erkännas, ingen skriven testplan och ingen kalibrerad utrustning men det står å andra sidan inget om det PTC's kvalitetsmanual. Efter några repititioner av försöket och några klunkar kaffe att skölja ned de något för söta chokladpralinerna med så kom jag fram till att 20 s min och 30 s max är vårt operationsfönster för stora sugrör med böj utan att bli snurrig i bollen och, inte att förglömma, varken få upp för många eller för få godisar.
I eftermiddag när vi har möte med lärarna på skolan ska jag höra med Sarah vad hon kom fram till.
Ok, måste erkännas, ingen skriven testplan och ingen kalibrerad utrustning men det står å andra sidan inget om det PTC's kvalitetsmanual. Efter några repititioner av försöket och några klunkar kaffe att skölja ned de något för söta chokladpralinerna med så kom jag fram till att 20 s min och 30 s max är vårt operationsfönster för stora sugrör med böj utan att bli snurrig i bollen och, inte att förglömma, varken få upp för många eller för få godisar.
I eftermiddag när vi har möte med lärarna på skolan ska jag höra med Sarah vad hon kom fram till.
lördag 18 juni 2011
Filial
Tror inte jag skulle få några medlemmar om jag öppnade en filial till Obedient Wife's Association när vi flyttar hem till Sverige. Tror snarare jag skulle ryka på en käftsmäll, förutom faktumet att jag själv inte skulle platsa som medlem. Men, här finns det faktiskt en sån klubb. På fullaste allvar.
Mycket knasigt ska man läsa innan ögonen trillar ut.
fredag 17 juni 2011
Ras, religion och andra roligheter
1Malaysia- ett Malaysia är den heta slogan på radio, tv, tidningar och reklamskyltar längs vägarna. Jamen, vad tänker man när man så snyggt delat in befolkningen i ras och religion och sen vill man att det ska vara ett folk där alla är glada tillsammans?
Jo, det lever faktiskt i fred och lugn bredvid varandra. Tycker vi i alla fall. Kulturerna blommar, alla är så trevliga, glada och landets utveckling pekar spikrakt uppåt. Visst finns det fördomar och inte gifter man sig med varandra men, det är väl inte så konstigt när man fyller i ras och religion i varenda formulär man kommer över. Man blir liksom itutad att man är olika och bara hör ihop med sina egna. I allt från papper till myndigheter, jobbansökan till ansökan om rabattkort på Toy's r Us.
När det gäller ras har man fyra val: malay, indier, kines eller other. När det gäller religion har man fem: muslim, hindu, kristen, buddist eller other. Tickar man i de två första får man mest fördelar såsom betald universitetsutbildning, bättre bolån, lättare för att få statsjobb och högre befattningar etc. Tickar man i de två sista är man utlänning. Som vi.
Jag tror det vore lättare att få ett folk om man skippade orättvisorna och behandlar alla lika än att köra massiv reklamkampanjer, sjunga sånger och vifta med flaggor.
Och, ja, vilka är fördomarna då? Kineseran är rika, smartast, äger allt och de ar sura på att behöva betala så mycket skatt. Det är så klart de rika som bestämmer fast de inte styr landet från regeringshuset. Malayerna tjänar mycket mindre och då betalar man ingen skatt. De får allt av staten, är dumma och otroligt lata. Indierna är fattiga, får inget och kan inget. 1Malaysia!
Jo, det lever faktiskt i fred och lugn bredvid varandra. Tycker vi i alla fall. Kulturerna blommar, alla är så trevliga, glada och landets utveckling pekar spikrakt uppåt. Visst finns det fördomar och inte gifter man sig med varandra men, det är väl inte så konstigt när man fyller i ras och religion i varenda formulär man kommer över. Man blir liksom itutad att man är olika och bara hör ihop med sina egna. I allt från papper till myndigheter, jobbansökan till ansökan om rabattkort på Toy's r Us.
När det gäller ras har man fyra val: malay, indier, kines eller other. När det gäller religion har man fem: muslim, hindu, kristen, buddist eller other. Tickar man i de två första får man mest fördelar såsom betald universitetsutbildning, bättre bolån, lättare för att få statsjobb och högre befattningar etc. Tickar man i de två sista är man utlänning. Som vi.
Jag tror det vore lättare att få ett folk om man skippade orättvisorna och behandlar alla lika än att köra massiv reklamkampanjer, sjunga sånger och vifta med flaggor.
Och, ja, vilka är fördomarna då? Kineseran är rika, smartast, äger allt och de ar sura på att behöva betala så mycket skatt. Det är så klart de rika som bestämmer fast de inte styr landet från regeringshuset. Malayerna tjänar mycket mindre och då betalar man ingen skatt. De får allt av staten, är dumma och otroligt lata. Indierna är fattiga, får inget och kan inget. 1Malaysia!
torsdag 16 juni 2011
Dags för lite Sverigesemester
När en 3-åring som sitter och lyssnar på svenska barnsånger kommer rusade ur rummet och ropar:
-'Kom och lyssna mamma, de sjunger Twinkle Little Star på swedish!'
då vet man att det är dags för att åka hem och tanka lite Sverige. Tur att det bara är en månad kvar, på pricken, innan vi tar oss over gränsen via öresundsbron. Då har vi varit 11 månader i Malaysia och så länge har jag aldrig varit ute ur landet i ett svep.
-'Kom och lyssna mamma, de sjunger Twinkle Little Star på swedish!'
då vet man att det är dags för att åka hem och tanka lite Sverige. Tur att det bara är en månad kvar, på pricken, innan vi tar oss over gränsen via öresundsbron. Då har vi varit 11 månader i Malaysia och så länge har jag aldrig varit ute ur landet i ett svep.
onsdag 15 juni 2011
Saya tidak cakap bahasa melayu
En säljare från Astro, kabeltvbolaget (det enda) ringde precis och sa en låååång harang på malaysiska. Jag lyckade få ur mig 'Saya tidak cakap bahasa' vilket ska betyda 'Jag inte prata malay'. Tjejen var vänlig och bytte direkt till engelska. Hennes engelska var mycket bättre än min malaysiska men långt ifrån bra. Det var inte helt lätt att förstå för de ord hon inte kunde på engelska sa hon helt enkelt på malaysiska och av alla dessa var det bara 'tivi' jag lyckades fatta. Så, det blev ett rätt långt samtal med mycket 'säg det ingen' innan vi lyckades reda ut att hon undrade om vi ville komplettera vårt avtal med malaysiska filmer.
-?????......Thank you, no need
-Ok lah. 'klick'
-?????......Thank you, no need
-Ok lah. 'klick'
Ostfralla
När man har jobbkonferens i Malaysia får man ingen ostfralla till kaffet på morgonen, man får en curry puff istället. Och dim sum. Och cheese cake.
Same same, but different.
Same same, but different.
Eftertraktad
Tabea är här och leker med Filippa. Jag hämtade upp dem på skolan. Det ösregnade och vi blev blöta. Vi åt lunch och sen har de lekt och lekt. Emelie slutar senare och jag var precis nere och hämtade upp henne från dagisbussen. De två andra satt i hängmattan i uterummet och de ropade och ropade på Emelie så fort hon kom innanför dörren. 'Emelie come, Emelie come, EMEEELIIIE COOOOOME!!!' Men, Emelie rörde sig inte ur fläcken så jag frågade henne till slut om hon inte ville gå dit?
'Jo, men jag tycker så mycket om när de ropar på mig så jag väntar lite till'. Skönt att vara eftertraktad. Det händer inte så ofta för en lillasyster.
'Jo, men jag tycker så mycket om när de ropar på mig så jag väntar lite till'. Skönt att vara eftertraktad. Det händer inte så ofta för en lillasyster.
söndag 12 juni 2011
Hemmahelg
I helgen har vi verkligen gjort ingenting. Knappt lämnat lägenheten. Martin är tokförkyld och vi andra har sett så mycket av världen på sistone så vi stannade mer än gärna hemma och höll honom sällskap. Det var ju liksom ingen ide att åka på Drakbåtsrace i färskvattendammen för vi vet vad som händer då...Stanley.....Vi tjejer var i för sig en sväng i Batu Ferringhi i fredags, på kalas och sen svenskmingel och vågskvalp på Sunset. I lördags hade Filippa sina extraklasser på skolan så då kom jag ur huset för att skjutsa henne på teckning och mandarin. I söndags kom Martin ur huset redan på morgon när han åkte och köpte roti pisang till frukost. Emelie följde med och fick sig en kort tur med musik i Myvin. Sen kom Martin ut igen när Filippa skulle på balett. Det tärde på den riktiga grabbförkylningen så resten av dagen slappade vi, lekte och småfixade. När det var dags för kvällsmat var vi tvungna att gå ut for kylskåpet var tomt! Så det blev favorit-nudelsoppan på Gurney Hawker's Corner och bananpannkaka som efterrätt.
En rätt bra helg, egentligen.
En rätt bra helg, egentligen.
torsdag 9 juni 2011
Shopping
Emelie som har lov och jag har precis satt oss på ett kaffehak efter att ha tillbringat morgonen på Filippas skola. Vi hjälpte dem att lära sig allt om shopping. Nja, inte riktigt allt men de hade uppstart på sitt sista projekt för skolåret och det skall handla om shopping. Hua, tänkte vi föräldrar, så ytligt och hemskt. Men, det handlar så klart inte om att armbåga sig fram på rea utan om matte, tänka efter vad man behöver och ta kloka beslut. De sötisarna tänkte även efter vad andra behövde.
Vi föräldrar stod vid olika bord i samlingssalen och sålde snack till förmiddagsfikat. Var det något barn som hade slut på pengar så betalade kompisen istället. Xing Rong köpte med ostmackor hem till mamma, pappa och grannie. Devanshi såg till att hennes morfar som var med fick muffins så han teg. Vår lilla hälso-Filippa köpte apelsinklyftor och ostmacka och unnade sig sen en muffins till efterrätt. Ms Cheryl hade sagt till dem att titta efter vad som fanns, köpa två snack och en dricka, och sen om de var mer hungriga gå tillbaka och köpa mer, om pengarna räckte. Så då gör man ju vad läraren säger.
Emelie ville inte köpa någonting men fick med sig massa fika ändå. Innukas mormor var där och försåg henne med mat, och massa kramar och kindnyp. Gullandet uppskattades inte men hon tog gladeligen emot allt ätbart med något muttrande som liknade thank you.
Vi föräldrar stod vid olika bord i samlingssalen och sålde snack till förmiddagsfikat. Var det något barn som hade slut på pengar så betalade kompisen istället. Xing Rong köpte med ostmackor hem till mamma, pappa och grannie. Devanshi såg till att hennes morfar som var med fick muffins så han teg. Vår lilla hälso-Filippa köpte apelsinklyftor och ostmacka och unnade sig sen en muffins till efterrätt. Ms Cheryl hade sagt till dem att titta efter vad som fanns, köpa två snack och en dricka, och sen om de var mer hungriga gå tillbaka och köpa mer, om pengarna räckte. Så då gör man ju vad läraren säger.
Emelie ville inte köpa någonting men fick med sig massa fika ändå. Innukas mormor var där och försåg henne med mat, och massa kramar och kindnyp. Gullandet uppskattades inte men hon tog gladeligen emot allt ätbart med något muttrande som liknade thank you.
Effektiv
Som sekreterare i PTC så är ju det självklara uppdraget att skriva mötesprotokoll. Från varenda lilla möte eftersom 'transparancy is important'. Och det är bra för då har jag något viktigt att göra och håller uppe den viktiga kompentensen att skriva mötesprotokoll. Det är mycket bra att kunna som ingenjör (varför fanns det inte nån 5 poängskurs i det? Mycket mer användbart än Fourier-serier). Det är nog faktiskt det jag gjort mest i min karriär, skrivit protokoll. Jag borde vara rätt bra på den saken vid det har laget, och snabb. Men, det är jag inte. Snabb alltså. Det är ju så förbenat tråkigt och jag är ju så ruggit lat. Det var ju därför jag blev ingenjör, för att förenkla och förbättra saker så man kan lata sig ännu mer. (Kursen med att eftersträva lägsta energinivå fattade jag direkt)
Så efter en liten trög start i min nygamla karriär som protokollskrivare så har jag förbättrat processen och skriver nu ihop härligheten redan på mötet. Jättebra, jättesnabbt och förbaskat effektivt. Protokollet är klart för utskick med bara tre minuters finslipande efter mötet. Minimal arbetsinsats och tid frigörs till att lata sig ännu lite mer vid poolen.
Eftersom jag inte klarar av att lyssna på ett gäng damer som pratar kors och tvärs, knappa ner på datorn vad de egentligen säger samt själv prata nåt vidare vettigt samtidigt så blir tidsvinsten dubbel. Jag håller helt enkelt käft, mötet går snabbare och ännu mer tid till lata tankar frigörs.
Att jag är tyst i de här sammanhangen är absolut inget problem. För det som skiljer dessa möten från ingenjörsmöten är att man inte behöver dra ur information och trycka ut ansvar. De är helt självgående, gratis och rejält sugna på arbete. Man kan ju tros allt inte ligga i poolen hela dagen, då lossnar nagellacket.
Så efter en liten trög start i min nygamla karriär som protokollskrivare så har jag förbättrat processen och skriver nu ihop härligheten redan på mötet. Jättebra, jättesnabbt och förbaskat effektivt. Protokollet är klart för utskick med bara tre minuters finslipande efter mötet. Minimal arbetsinsats och tid frigörs till att lata sig ännu lite mer vid poolen.
Eftersom jag inte klarar av att lyssna på ett gäng damer som pratar kors och tvärs, knappa ner på datorn vad de egentligen säger samt själv prata nåt vidare vettigt samtidigt så blir tidsvinsten dubbel. Jag håller helt enkelt käft, mötet går snabbare och ännu mer tid till lata tankar frigörs.
Att jag är tyst i de här sammanhangen är absolut inget problem. För det som skiljer dessa möten från ingenjörsmöten är att man inte behöver dra ur information och trycka ut ansvar. De är helt självgående, gratis och rejält sugna på arbete. Man kan ju tros allt inte ligga i poolen hela dagen, då lossnar nagellacket.
tisdag 7 juni 2011
Mina favoritbloggar
- hemmafruskollega
- den roliga
- träningshetsen
- de riktiga äventyrarna
- hrm, skulle behöva en blogg om vanligt svenskt mellanmjölksliv
Hur man gör en Stanley
Vi har fått ett nytt uttryck i helgen: att göra en Stanley. Man ligger helt enkelt i så hårt man bara kan för att få sig en upplevelse som absolut inte blir av.
Vår sista dag i Hong Kong innan kvällsflyget tillbaka till Penang tänkte vi kolla drakbåtsracen i Stanley, på Hong Kong-öns baksida. Liten snabb frukost på hotellrummet, ett dopp i poolen på taket, packa det sista, checka ut och sen var vi redo för att åka till Stanley. Planen att ta mini-bussen las snabbt om när kön gick runt hela kvarteret. Där borde första varningsklockan ringt, men vi var för snabbtänkta och hoppade snabbt in i en taxi. När taxin hamnade i bilkö längs den slingrande vägen ut till Stanley borde andra klockan ringt...men, nejdå, den ringde först när vi äntligen efter en dryg timmes taxiresa kom fram och såg folkströmmarna. Herregud, med folk! Ok, nu var det nästan lunchdags så det var bara att hitta ett matställe. Herregud, med folk! Efter litet köande fick vi plats på en väldoftande, knökfull pizzeria och där satt vi och sniffade i nästan 1,5 timmar utan att få mer än en liten förrätt. Sen var vi tvugna att gå för vi började inse att vi skulle hinna tillbaka till hotellet innan vår shuttle skulle komma så började vi få lite bråttom. En smoothie på vägen fick vi med till barnen och jag fick lätt panik i magen när ALLA taxibilar var upptagna och bussköerna slingrade utan slut. Men, vårt enda medflyt på utflykten dök upp, en tom taxi som tog oss tillbaka över bakvägarna på bergen till hotellet. Pust, en halvtimme till godo för en kopp kaffe....nej, blaff, där spydde en tydligen åksjuk Filippa ner hela ryggan i det tjusiga hotellets foaje! Hmm,den luktade unken jordgubbssmoothie hela vägen hem till soptunnan på Penang. Ok, 10 minuter till godo hann jag köpa två ta-med-latte runt hörnet. Barnen fick hålla sig till flygplatsen för föräldrarna ville inte torka mer spyor. Halvsex åt vi vår lunch på ett franskt brasserie-hak på Hong Kong International utan att ha sett en endaste drakbåt!l Så gör man en Stanley!
I övrigt var Hong Kong och Disneyland super och intensivt.
Vår sista dag i Hong Kong innan kvällsflyget tillbaka till Penang tänkte vi kolla drakbåtsracen i Stanley, på Hong Kong-öns baksida. Liten snabb frukost på hotellrummet, ett dopp i poolen på taket, packa det sista, checka ut och sen var vi redo för att åka till Stanley. Planen att ta mini-bussen las snabbt om när kön gick runt hela kvarteret. Där borde första varningsklockan ringt, men vi var för snabbtänkta och hoppade snabbt in i en taxi. När taxin hamnade i bilkö längs den slingrande vägen ut till Stanley borde andra klockan ringt...men, nejdå, den ringde först när vi äntligen efter en dryg timmes taxiresa kom fram och såg folkströmmarna. Herregud, med folk! Ok, nu var det nästan lunchdags så det var bara att hitta ett matställe. Herregud, med folk! Efter litet köande fick vi plats på en väldoftande, knökfull pizzeria och där satt vi och sniffade i nästan 1,5 timmar utan att få mer än en liten förrätt. Sen var vi tvugna att gå för vi började inse att vi skulle hinna tillbaka till hotellet innan vår shuttle skulle komma så började vi få lite bråttom. En smoothie på vägen fick vi med till barnen och jag fick lätt panik i magen när ALLA taxibilar var upptagna och bussköerna slingrade utan slut. Men, vårt enda medflyt på utflykten dök upp, en tom taxi som tog oss tillbaka över bakvägarna på bergen till hotellet. Pust, en halvtimme till godo för en kopp kaffe....nej, blaff, där spydde en tydligen åksjuk Filippa ner hela ryggan i det tjusiga hotellets foaje! Hmm,den luktade unken jordgubbssmoothie hela vägen hem till soptunnan på Penang. Ok, 10 minuter till godo hann jag köpa två ta-med-latte runt hörnet. Barnen fick hålla sig till flygplatsen för föräldrarna ville inte torka mer spyor. Halvsex åt vi vår lunch på ett franskt brasserie-hak på Hong Kong International utan att ha sett en endaste drakbåt!l Så gör man en Stanley!
I övrigt var Hong Kong och Disneyland super och intensivt.
torsdag 2 juni 2011
Pyssel
Vi pysslar och väntar på att få åka till Hong Kong. Det är några timmar kvar. Filippa gör pärlplattor. Pill, pill och avancerade mönster. Jag får välja färg men väljer alltid fel. Emelie klipper och limmar silverpapper. Zig zag-mönster ska det vara, och mycket lim.
Filippa planerar vad vi ska göra när vi kommer fram. Packa upp bagaget, vila, Disneyland och så måste vi äta. Och åka båt och titta på alla höga husen. Hotellet måste ha två stora sängar, inte som i Kuala Lumpor med bara en liten för dem att ligga skavföttes i. Det var obekvämt. Det ska inte vara obekvämt på semestern. Bäst vore det om hotellet är som g hotel, hotellet vi bodde på när vi kom hit. Det är Filippas favorithotell. I går kollade hon för säkerhets skull att vi verkligen ska bo där när vi flyttar hem igen. För där är så mysigt.
Det dröjer ju ett tag, så i värsta fall får vi väl ta en minisemester dit. Vi ser hotellets pool från barnens sovrumsfönster och vi kan gå dit. God sushi har de också.
Filippa planerar vad vi ska göra när vi kommer fram. Packa upp bagaget, vila, Disneyland och så måste vi äta. Och åka båt och titta på alla höga husen. Hotellet måste ha två stora sängar, inte som i Kuala Lumpor med bara en liten för dem att ligga skavföttes i. Det var obekvämt. Det ska inte vara obekvämt på semestern. Bäst vore det om hotellet är som g hotel, hotellet vi bodde på när vi kom hit. Det är Filippas favorithotell. I går kollade hon för säkerhets skull att vi verkligen ska bo där när vi flyttar hem igen. För där är så mysigt.
Det dröjer ju ett tag, så i värsta fall får vi väl ta en minisemester dit. Vi ser hotellets pool från barnens sovrumsfönster och vi kan gå dit. God sushi har de också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)