'Idag var den bästa dagen', sa Emelie när vi sa godnatt för en stund sedan.
Vi har gjort absolut ingenting idag. Bäst så.
söndag 29 januari 2012
lördag 28 januari 2012
Vi mötte vintern i Vietnam
Sitter här på 25:e våningen och värmer upp mig i de 32 fuktiga graderna efter en veckas äventyr i norra Vietnam. Vi mötte vintern. När vi steg ut på flygplatsen i Hanoi var det dimmigt, grått och bara 18 grader. Emelie tyckte det var underbart skönt. Det var värmerekordet för den veckan. Sen sjönk temperaturen efter hand som vi reste runt.
För reste runt var precis vad vi gjorde, ingen all-inclusive-resort-resa här inte. Vi började med en heldag i Hanoi. På självaste vietnamesiska nyårsafton. Så museer och Ho Chi Min maosuleet var stängda. Till guidens förvåning och Emelies och Martins besvikelse. De två hade gärna sett en död gubbe i glaslåda, men Uncle Ho hade tagit helg. Vi fick se några tempel och superduper gammalt universitet i stället. Och hela Hanoi förbereda sig för Tet. Varannan moppe körde runt med mandarinträd på bönpallen, eller ett persikoträd där bara de rosa blommorna slagit ut. Martin jagade dem vilt med kameran, men kanonbilden ville inte fångas. En syn att aldrig glömma var det i alla fall.
Efter Hanoi åkte vi genom kommunisktgrått, kallt landskap ut till Halong Bay och steg på vårt 'piratskepp' som tog oss ut i den magiska skärgården. Jag var ett enda stort leende trots kylan. Äntligen! Äntligen fick jag se det. Väntat nästan 20 år. Förra gången jag var i Vietnam drog en stor tyfon in och det gick bara inte att åka ut. Men, lite kyla hindrar inte en viking. Eller franska tursiter heller för den delen. Så vi tuffade långsamt ut på stilla vatten och sov en natt på lyxig båt. Gick in i grottor, stora som balsalar och blev rodda in i hemliga vikar. Vi lyckades även klättra upp massa trappor upp på en hög klippa och se panoramat.
Vi lämnade Halong Bay för att åka tillbaka till Hanoi och stiga på nattåget till Sapa. Oj, vad tjejrna hade längtat, och oj, vad läbbigt det var. Nog för att det var lyxkupe men det slamrade och skumpade och var ett lite för maffig äventyr. Även för Martin. Han drog till en muskel i ryggen första dagen i Hanoi och hade svårt att sitta. Vi var inom en tjusig internationell klinik och smällde massa dollars samt fick ett gäng tabletter efter Halong så tågresan och Sapa gick ok. Tja, tågbritsen var ju hjälplöst för kort.
Fast väl i Sapa slog turistmagen till hos Martin så där blev en utmaning till. Och temperaturen sjönk till ett par grader. Vi bylsade på oss alla kläder vi hade och vi vuxna investerade i insmugglade gore tex jackor för kostnad ingenting i pengar men ont i själen. Vad gör man inte för att slippa frysa? Hotellet saknade centralvärme men lyckligtvis hade de värmeslingor i madrasserna så natten i Sapa blev behaglig. Dagarna också, bara man behöll alla kläder på, ute som inne. Vi vandrade runt i dimman längs terasserade risfält i träda. Vi balanserade på de smala stigarna mellan fälten och följde buffelspår. Spanade ankor, grisar, höns coh kycklingar. Gick i klunga med lokalbefolkningen som bara var tvugna att känna på barnens ljusa hår och gick över åar på svajiga hängbroar.
Nattåget tillbaka till Hanoi var en rysare. Tjejerna hade svårt att somna och Martin mådde pyton. Tåget kom fram fem på morgonen och jösses vad jag var glad att vår snälla guide stod och tog emot oss på perrongen och tog oss direkt till hotellet så vi fick sova några timmar till innan vi hade vår sista dag i Vietnam.
Uncle Ho hade fortfarande stängt men vi fick sett Etnologiska musset, tog i tur i cyklorickshaws och se en Water Puppet Show som enligt barnen var allt för kort. Det är bra betyg det.
Och när man sitter här i värmen igen så kan jag konstatera att vår resa i Vietnam också var allt för kort. Gärna mera - när det inte är vinter.
För reste runt var precis vad vi gjorde, ingen all-inclusive-resort-resa här inte. Vi började med en heldag i Hanoi. På självaste vietnamesiska nyårsafton. Så museer och Ho Chi Min maosuleet var stängda. Till guidens förvåning och Emelies och Martins besvikelse. De två hade gärna sett en död gubbe i glaslåda, men Uncle Ho hade tagit helg. Vi fick se några tempel och superduper gammalt universitet i stället. Och hela Hanoi förbereda sig för Tet. Varannan moppe körde runt med mandarinträd på bönpallen, eller ett persikoträd där bara de rosa blommorna slagit ut. Martin jagade dem vilt med kameran, men kanonbilden ville inte fångas. En syn att aldrig glömma var det i alla fall.
Efter Hanoi åkte vi genom kommunisktgrått, kallt landskap ut till Halong Bay och steg på vårt 'piratskepp' som tog oss ut i den magiska skärgården. Jag var ett enda stort leende trots kylan. Äntligen! Äntligen fick jag se det. Väntat nästan 20 år. Förra gången jag var i Vietnam drog en stor tyfon in och det gick bara inte att åka ut. Men, lite kyla hindrar inte en viking. Eller franska tursiter heller för den delen. Så vi tuffade långsamt ut på stilla vatten och sov en natt på lyxig båt. Gick in i grottor, stora som balsalar och blev rodda in i hemliga vikar. Vi lyckades även klättra upp massa trappor upp på en hög klippa och se panoramat.
Vi lämnade Halong Bay för att åka tillbaka till Hanoi och stiga på nattåget till Sapa. Oj, vad tjejrna hade längtat, och oj, vad läbbigt det var. Nog för att det var lyxkupe men det slamrade och skumpade och var ett lite för maffig äventyr. Även för Martin. Han drog till en muskel i ryggen första dagen i Hanoi och hade svårt att sitta. Vi var inom en tjusig internationell klinik och smällde massa dollars samt fick ett gäng tabletter efter Halong så tågresan och Sapa gick ok. Tja, tågbritsen var ju hjälplöst för kort.
Fast väl i Sapa slog turistmagen till hos Martin så där blev en utmaning till. Och temperaturen sjönk till ett par grader. Vi bylsade på oss alla kläder vi hade och vi vuxna investerade i insmugglade gore tex jackor för kostnad ingenting i pengar men ont i själen. Vad gör man inte för att slippa frysa? Hotellet saknade centralvärme men lyckligtvis hade de värmeslingor i madrasserna så natten i Sapa blev behaglig. Dagarna också, bara man behöll alla kläder på, ute som inne. Vi vandrade runt i dimman längs terasserade risfält i träda. Vi balanserade på de smala stigarna mellan fälten och följde buffelspår. Spanade ankor, grisar, höns coh kycklingar. Gick i klunga med lokalbefolkningen som bara var tvugna att känna på barnens ljusa hår och gick över åar på svajiga hängbroar.
Nattåget tillbaka till Hanoi var en rysare. Tjejerna hade svårt att somna och Martin mådde pyton. Tåget kom fram fem på morgonen och jösses vad jag var glad att vår snälla guide stod och tog emot oss på perrongen och tog oss direkt till hotellet så vi fick sova några timmar till innan vi hade vår sista dag i Vietnam.
Uncle Ho hade fortfarande stängt men vi fick sett Etnologiska musset, tog i tur i cyklorickshaws och se en Water Puppet Show som enligt barnen var allt för kort. Det är bra betyg det.
Och när man sitter här i värmen igen så kan jag konstatera att vår resa i Vietnam också var allt för kort. Gärna mera - när det inte är vinter.
söndag 8 januari 2012
Eländes elände
Grabbförkylnng i all ära men här betar jag av sjukdomar på löpande band. Knallfall magsjuk i onsdags. Måste ha ätit nåt konstigt. Frös och skakade, hade feber och tillbad porslinsguden. Torsdagen gick till återhämtning och så jobbade jag fredag. Mina lediga dagar med mamma och pappa gick till att de fick ta hand om mig och mina barn. Barnen var supernöjda. Ännu mera mormor och morfar för sig själva. Jag hade dåligt samvete.
Fredagkväll blev superskön med tårna i sanden på Bora Bora i Batu Ferringhi, sen började näsan droppa när jag gick och la mig. Det gick bara inte att sova, näsan var som en kran och förkylningen ett faktum. Förkylning brukar ju inte hindra utflykt men den här klubbade till totalt, med feber och allt så Martin fick ta barn och svärföräldrar på lördagsutflykt till Tropical Fruit Farm själv. Filippa kom hem nöjd med massa ny kunskap om frukter och jag trodde jag hallucinerade när hon sa att man kan plantera toppen av annanasen och få en ny planta men De andra vuxna konfirmerade sen att det inte var någon rövarhistoria så i våra krukor tomma från tomatplantorna ska vi prova och plantera toppen och hoppas på bättre skörd än tomatsatsningen. Sex plantor gav 50 blommor och fyra tomater.
Imorse vaknade jag bättre även om jobbet får vänta en dag. Krafterna måste tillbaka lite bättre. Tyvärr åkte mormor och morfar vidare i morse till en vecka på Borneo innan de åker direkt hem till Sverige så vi får umgås i sommar istället. Som tur var började skola och dagis i dag så jag får vila upp mig i fred och Martin kunde dra till jobbet.
Han behöver också vila upp sig. Skött skutan de senaste dagarna och i helgen mufflade han halvsur runt som om jag sett till att bli sjuk på vilje. Fast hade jag det hade jag sett till att få nån sjukdom som fick mig på sjukan. De ska vara rätt lyxiga och ompysslande här har jag hört. Puffar kuddar och serverar eftermiddagskaffe.
Om inte annat så är det dags att repa sig och fixa i ordning försäkringskaoset här efter krocken. Martin sa nåt om att försäkringen inte gällde efter som han körde och inte står som försäkringstagare så vi får betala för uppiffningen av Myvin och reda ut hur hans namn kunde halka bort från försäkringsbrevet. Och, kanske reda ut hur det egentligen går till här i Malaysia? Pust, inte lätt att vara utänning i denna värld där alla gör olika.
Sen ska jag ta mig en titt i kylen och se vad som behöver fyllas på. Ingen aning hur de andra fått mat i sig de senaste dagarna, men det har helt uppenbarligen löst sig för de var pigga och glada allihopa. Först måste jag sova bort den sista snuvan och få kroppen att stå rakt.
Fredagkväll blev superskön med tårna i sanden på Bora Bora i Batu Ferringhi, sen började näsan droppa när jag gick och la mig. Det gick bara inte att sova, näsan var som en kran och förkylningen ett faktum. Förkylning brukar ju inte hindra utflykt men den här klubbade till totalt, med feber och allt så Martin fick ta barn och svärföräldrar på lördagsutflykt till Tropical Fruit Farm själv. Filippa kom hem nöjd med massa ny kunskap om frukter och jag trodde jag hallucinerade när hon sa att man kan plantera toppen av annanasen och få en ny planta men De andra vuxna konfirmerade sen att det inte var någon rövarhistoria så i våra krukor tomma från tomatplantorna ska vi prova och plantera toppen och hoppas på bättre skörd än tomatsatsningen. Sex plantor gav 50 blommor och fyra tomater.
Imorse vaknade jag bättre även om jobbet får vänta en dag. Krafterna måste tillbaka lite bättre. Tyvärr åkte mormor och morfar vidare i morse till en vecka på Borneo innan de åker direkt hem till Sverige så vi får umgås i sommar istället. Som tur var började skola och dagis i dag så jag får vila upp mig i fred och Martin kunde dra till jobbet.
Han behöver också vila upp sig. Skött skutan de senaste dagarna och i helgen mufflade han halvsur runt som om jag sett till att bli sjuk på vilje. Fast hade jag det hade jag sett till att få nån sjukdom som fick mig på sjukan. De ska vara rätt lyxiga och ompysslande här har jag hört. Puffar kuddar och serverar eftermiddagskaffe.
Om inte annat så är det dags att repa sig och fixa i ordning försäkringskaoset här efter krocken. Martin sa nåt om att försäkringen inte gällde efter som han körde och inte står som försäkringstagare så vi får betala för uppiffningen av Myvin och reda ut hur hans namn kunde halka bort från försäkringsbrevet. Och, kanske reda ut hur det egentligen går till här i Malaysia? Pust, inte lätt att vara utänning i denna värld där alla gör olika.
Sen ska jag ta mig en titt i kylen och se vad som behöver fyllas på. Ingen aning hur de andra fått mat i sig de senaste dagarna, men det har helt uppenbarligen löst sig för de var pigga och glada allihopa. Först måste jag sova bort den sista snuvan och få kroppen att stå rakt.
tisdag 3 januari 2012
Årsbokslut och nya löften
Bokslutet för i år blir att Malaysia har blivit hemma (även om vi vet att vi bara har det till låns) och vi har fått vardag tillbaka. Vi har rest oss blå i huvudet- templed out, travelled out och fått äventyr så vi tiger em vill ändå ha mer för om bara ett litet år flyttar vi hem igen!
Vi jobbar på med våra språk. Tjejernas engelska blir bara bättre, min sämre. Vi knaprar i oss nåt ord bahasa här och där.Filippa och jag är småflitiga på mandarin. Emelie får mandarin och japanska som ofrivillig bonus på dagis. Svenskan är vi fortfarande bäst på även om vissas dialekter börja svänga mot skånska.
Nytt år innebär nya löften. 2012 blir ett bra år. Det känns i tårna. Men, några löften har jag inte hunnit fundera på mellan alla resor, jobb, plugg och expatlivsuppdrag. Så vad vill vi med 2012? Se mer av Malaysia, njuta varandra och locka hit lite fler besökare till LOOC. Och så träna lite bättre förståss, bli lite snällare, få bättre tålamod and all the other goodies
Vi jobbar på med våra språk. Tjejernas engelska blir bara bättre, min sämre. Vi knaprar i oss nåt ord bahasa här och där.Filippa och jag är småflitiga på mandarin. Emelie får mandarin och japanska som ofrivillig bonus på dagis. Svenskan är vi fortfarande bäst på även om vissas dialekter börja svänga mot skånska.
Nytt år innebär nya löften. 2012 blir ett bra år. Det känns i tårna. Men, några löften har jag inte hunnit fundera på mellan alla resor, jobb, plugg och expatlivsuppdrag. Så vad vill vi med 2012? Se mer av Malaysia, njuta varandra och locka hit lite fler besökare till LOOC. Och så träna lite bättre förståss, bli lite snällare, få bättre tålamod and all the other goodies
Julen kom på riktigt på Sri Lanka
Vi firade jul på Sri Lanka. På självaste julafton bodde vi i ett pepparkakshus och sen bodde vi på reindeer's hotel fast egentligen var det första hotellet ett gammalt Tea Estate och det andra ute i bushen hette Deer Park hotel. Men, ändå, rätt bra tajmat jultema på boendet av researrengören Martin.
Emelie blev helt överlycklig när vi svängde upp framför hotellet i Hill Country där de odlar te i massor. Tänk, vi ska bo i ett pepparkakshus! Fint var det, nyrenoverat, tyst, lugnt med fin trädgård med gungor och varanda där man kunde sitta och sippa te och läsa bok. Om man inte var på utflykt över bergen på taskiga vägar och med galen chaufför, vill säga. Då tillbad man alla gudar man kunde komma på, bekämpade åksjuka, höll sig fast så gott man kunde och vissa av oss spydde tills påsarna tog slut. Vackar värre var det. Så det var värt turbobantningen, dödångest och ömma rumpor. Skön, sval, ren luft var också helt underbart. Lite värre var det med all fattigdom.
Efter teodlingsturistande skumpade vi över halva ön till djungel, naturparker, tempel, ruiner och bestiga monolitklippor. Vi åkte på elefantsafari med jeep där man fick stå upp och låta hår och klänningar fladdra. Filippa var i himmelriket. Även när vi körde fast en timme i en gyttjepöl. Då fick vi se extra många elefanter som kompensation och titta på lila solnedgång över djuneln. Vi såg förresten elefanter från vägen också. Så där som vi ser rådjur och älgar i Sverige. Inget konstigt eller exotiskt alls.
God mat fick vi också och titta på stora havet sista kvällen längs strandpromenaden i Colombo innan vi flög hem till nyårsfest på 26:an på LOOC, mormor och morfar samt besök av Alice med föräldrar från Sverige.
Emelie blev helt överlycklig när vi svängde upp framför hotellet i Hill Country där de odlar te i massor. Tänk, vi ska bo i ett pepparkakshus! Fint var det, nyrenoverat, tyst, lugnt med fin trädgård med gungor och varanda där man kunde sitta och sippa te och läsa bok. Om man inte var på utflykt över bergen på taskiga vägar och med galen chaufför, vill säga. Då tillbad man alla gudar man kunde komma på, bekämpade åksjuka, höll sig fast så gott man kunde och vissa av oss spydde tills påsarna tog slut. Vackar värre var det. Så det var värt turbobantningen, dödångest och ömma rumpor. Skön, sval, ren luft var också helt underbart. Lite värre var det med all fattigdom.
Efter teodlingsturistande skumpade vi över halva ön till djungel, naturparker, tempel, ruiner och bestiga monolitklippor. Vi åkte på elefantsafari med jeep där man fick stå upp och låta hår och klänningar fladdra. Filippa var i himmelriket. Även när vi körde fast en timme i en gyttjepöl. Då fick vi se extra många elefanter som kompensation och titta på lila solnedgång över djuneln. Vi såg förresten elefanter från vägen också. Så där som vi ser rådjur och älgar i Sverige. Inget konstigt eller exotiskt alls.
God mat fick vi också och titta på stora havet sista kvällen längs strandpromenaden i Colombo innan vi flög hem till nyårsfest på 26:an på LOOC, mormor och morfar samt besök av Alice med föräldrar från Sverige.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)