Japan

Det var stor insamlingsfestival för Japan i söndags på Straits Quay. Alla var där! Mest Filippas skolkompisar med föräldrar men även barn och personal från Emelies dagis. Och allt mellan himmel och gjord såldes, uppträdande, insamlingsbössor och kroppspiffing. Vi satsade lite på allt och mycket på fika. Tjejerna fick glittrande naglar, jag fick japansk låtsas-tatuering som sa 'I love you' och Martin fick massa ljud och hallabaloo som höll jetlag och trötthet borta.

Trötta var vi i för sig alla från kvällen innan. Vi dinerade på Malaysias finaste krog, Chin's så kvällen blev sen. Massa god kinesisk mat, tavlor i taket och barnbord som funkade fin-fint. Föräldrarna var lite nervösa för 4/5:e delar av middagsgästerna runt barnbordet dukat med tygservetter och handmålade tallrikar. Är ingen av dem över 5 år så är risken stor för kababalik. Men, det var hur lungt som helst. Lite felspring inbland andra middagsgäster hände men malaysier är ju hur barnvänliga som helst så det var mest päronen som led.

Mycket pengar fick man i hop i söndags. Här bor många japaner och en handfull skulle ha flyttat hem här i slutet av mars men det är av förklarliga skäl uppskjutet. Filippas simkompis Satomi har dock flyttat. De drar vidare för några år i Singapore.

Efter en vecka med man på tjänsteresa och lill-tjej med lov från dagis så var det superduper-skönt att gå ner till gymmet i går efter kinesiskan (och det var superduper roligt att sitta på skolbänken igen eftersom mammorna fick 'ofrivilligt' lov). Ha smygtränat lite med några pilates- och yoga-dvd men de som var såååå jobbiga för tre år sedan kändes as-fjuttiga nu. Knappt svett eller anfådd. Men, nu sitter jag här med lite träningsvärk i ryggen och är nöjd.

Idag blev det inget gym. Kollade Filippas idrottsdag på Penang Sports Club som i för sig blev avbruten halvvägs efter som himlen öppnade sig och regnguden hällde ner ännu mer vatten. Barnen var nöjda ändå och hoppade i vattenpölar i stället för i rockringar. Men, det var bara för föräldrarna att åka först och sen för lärarna att samla i hop de dryga hundra 4-5 åringarna och få in dem i skolbussarna igen.

Jag åkte hem och målade en liten vägg med svartatavlan-färg som Martin hade med hem från Sverige. Vi måste få struktur på livet igen och extra hjälp att komma i håg allt för hjärnorna krymper här nära ekvatorn. Det är därför alla slappar så skönt när de åker hit på semester men det funkar inte så bra för oss som ska leva vardag här.

Sen var det bara att göra hemmafrus-måste och handla hem mat till den tomma kylen. Dagens simlektion blev inställd p.g.a regn. Inte för jag fattar varför för de små eleverna är ju ändå blöta där i poolen men det är kanske mammorna på kanten som blir lite gnälliga?

Musiklektionen blev också inställd. För den lilla eleven gick från matbordet mitt i middagen och la sig i sängen och tvärsomnade. Så här sitter jag ensam, surfar, bloggar och dricker BOH-te för Martin och Filippa är och äter middag hos Tobbe med svenskgänget. Snart ska jag måla andra omgången på svartatavlanväggen men först måste lite första-gången rapport avklaras: vi har haft vår första hemläxa i familjen!

Mycket tidigare än jag nånsin kunnat drömma om när jag satt med en bebis i famnen och en latte i handen på nåt fik längs Rörstrandsgatan för fem år sedan. Filippa fick hem en liten tunn bok som hon skulle läsa med en vuxen. Gick rätt bra förutom att jag missade att läxan skulle göras på helgen och boken lämnas tillbaka på måndagen. Här har man tydligen läxa på helgen. Hade vi nånsin läxa på helgen?

Martin är hemma

Martin är hemma i Sverige- eller borta och vi är kvar hemma, eller då borta. Hur man nu ska se det. Fast jag skulle säga att vi är hemma och Martin också är hemma. För nu efter 7 månader känns Penang som hemma.

Stolt tjej

Filippa kan simma! Inte så gärna och inte så långt men hon kan simma. Tre gånger fick hon simma sina 3 meter. Först med Mr Lee, Tabeas mamma och lilla simgruppen som publik. Men eftersom jag inte såg det för jag var och vaktade Emelie i lill-poolen så fick hon samla ihop nytt mod och visa även mig. Sen skulle ju mamman filma det hela så då hon fick simma en gång till men jag skabblade med mobilen så filmen blev bara en snutt på Mr Lee. Det var inte tal om en uppvisning till. På tisdag tar jag med riktiga kameran så det blir en film som den stolta tjejen kan få titta på.

Film för oss som inte var med på SJM's grand opening

Kolla denna youtube-länk från invigningen och artiklar från några malaysiska tidningar; The Star, The Star igen och New Straits Times.

Bröllop

Vi var på bröllop igår. Ett kinesiskt bröllop. Började halv-åtta, sharp vilket visade sig vara en timme senare. Vi hälsade på brudparet när vi kom, åt middag med sjungande underhållning och rullande bildspel med massor av olika bröllopsbilder på brudparet i massa olika kreationer tagna runt om på Penang. Mitt i middagen bytte bruden ut sin vita bröllopsklänning till en rosa paljettströdd kreation med röda blommor och de gick upp på scen för att skära lite i bröllopstårtan och hälla upp några glas champagne. Sen tågade närmaste familjen upp och så skålade de i champangen med alla gästerna och sen gick de av scenen och gick runt och skålade med varje bort. Då skulle man skrika skål på kantonesiska så högt och länge man bara kunde. Viting-bordet gjorde rätt bra ifrån sig. Efter sista rätten slutade de tre underhållarna att sjunga balader, pop och country och sa bye bye till oss alla. Kalaset var slut. Vi gick ut, sa hejdå till bruden, gick förbi brudgummen i tyllsmyckad bil och åkte hem så vi var hemma en knapp timme innan midnatt.

Dagen efter gifte sig Stanley & Gladys på Moral Uplifting Sociaty. Vi vandrade i Pantai Acheh med djungel och bad.

Prov!

Vi fick prov i morse på mandarinen! Ve och fasa, lätt panik hos oss tre damer. 'Det visste vi inte', 'men vi har inte pluggat', 'på vad?', 'My God, hamnar vi på loser-listan om vi misslyckas?'

Mr Julian har lite fina listor utanför ingången till sitt utbildningscenter. En lista med mandarinelever, en med engelska och loser-listan. Han skriver helt enkelt upp alla elever som hoppat av eller som han petat for att han tycker de är för dåliga och inte änns försöker lära sig engelska. An så länge finns det ingen mandarinelev på listan men vi kände en viss risk for att hamna där.

Ja, ja det vore ju inte hela världen (även om namnen på listan låter som från hela världen). Provet var muntligt och gick helt ok, och bra mycket bättre än forväntat. Vi har faktiskt lärt oss en jättemycket! Vi kunde förstå varandra trots mandarin-tyska, mandarin-japanska och mandarin-svenska (ingen mandarin-Bellman). Mr Julian var extra stolt över mig för jag är ju den sämsta i klassen, eller den mest långsamma som han valde att säga idag efter att vi pikat honom för hans lista.

Så jag kände mig som Filippa efter sin simlektion: Hua, total drukningskänsla av alla glosor, gud vad jobbigt och läbbigt men, jag fixade det! Nu blir det extra mandarin-plugg i kväll för det ger ju resultat trots allt.

Filippa fixade förresten att simma med bara en puff hela sin simlektion och även doppa huvudet så vi är två tjejer som somnar nöjda här på LOOC på internationella kvinnodagen. Mannen somnar också nöjd efter en lång dag. St Jude hade officell invigning av fabriken med piffing, partaj, pompa och ståt.

Goa ji nu ren ri kuai le!

Lyxtisdag

Man har vissa skyldigheter och åtagande som hemmafru, och jag har hittills misskött en viktig bit totalt: skönhetsbehandlingar.

Man ska ju ha kalendern fullbokad med piffingar från topp till tå (vi tittar ju trots allt på Solsidan, vi med). Så när vi bytte dag på mandarinlektion igår då knallade jag rakt in på första bästa skönhetsklinik på Gurney Plaza (tja lite tråkigt att hålla sig i shoppingmallen men jag var där och handlade mat, så det var enklast).

Det fina med Malaysia är att man inte tokplanerar som i Sverige så det var inga problem att få en tid kl 11 nästa dag. Fast inte tidigare, för de vill inte masa sig till jobbet i svinottan som toksvenskar gör. Sent jobbar de däremot gärna men det funkar inte med mina 'arbetstider'.

Mig gjorde det ingenting att de öppnar sent eftersom då hann jag simma en halvtimme i poolen efter att ha vinkat av tjejernas bussar. Massa längder bröstsim och en knapp längd crawl innan jag sjönk till botten (hrm, den där crawlskolan jag gick i för 10 år sen kanske ska återupplivas?).

Det var en perfekt morgon för lite mamma-lyx. Emelie hade falsk krupp-attack i natt så det blev lite taskigt med sömnen där på golvet bredvid henne. Det var först när jag drack morgonkaffet jag kom på att jag kunde ha släpat in en madrass från ett av gästrummet istället för två stora kuddar från lekrummet. Man är inte så smart när man är trött och ens barn andas dåligt. Hur hon nu kunde få krupp i detta klimat? Trodde det var kylan och den torra luften i Sverige som ställde till det, men det visade ju sig vara fel.

Det var i alla fall ingen större fara med henne, det var en light-variant. Hon somnade om efter en halvtimme och slutade väsa en stund senare så jag sov egentligen helt ok med timmar, de var bara lite obekväma....

Men, bekvämt var det på skönhetskliniken. Började med hälsobringande te, fotbad där jag fick skrubba mina ben lite själv (?), byta om till en tubklänning och sen var det in i halvkoma i nästan två timmar med alla möjliga krämer och massager. Kunde knappt vakna när det hela var klart men då fick jag nåt uppiggande hälsote så ögonen och näsa spärrades upp samt sniffa någon citrongrasdoftande ånga ur en gryta. För att avsluta det hela fick fötterna sig en omgång till i en fiskdamm. Första kunden på dagen så fiskarna var hungriga och jag har nu världens lenaste fötter.

Och, nej jag ser inte 25 år yngre ut men jag känner mig som 25. Tur de sa att jag måste komma tillbaka om två veckor igen. Självklart, man vill ju inte missköta sitt jobb.