Japan

Det var stor insamlingsfestival för Japan i söndags på Straits Quay. Alla var där! Mest Filippas skolkompisar med föräldrar men även barn och personal från Emelies dagis. Och allt mellan himmel och gjord såldes, uppträdande, insamlingsbössor och kroppspiffing. Vi satsade lite på allt och mycket på fika. Tjejerna fick glittrande naglar, jag fick japansk låtsas-tatuering som sa 'I love you' och Martin fick massa ljud och hallabaloo som höll jetlag och trötthet borta.

Trötta var vi i för sig alla från kvällen innan. Vi dinerade på Malaysias finaste krog, Chin's så kvällen blev sen. Massa god kinesisk mat, tavlor i taket och barnbord som funkade fin-fint. Föräldrarna var lite nervösa för 4/5:e delar av middagsgästerna runt barnbordet dukat med tygservetter och handmålade tallrikar. Är ingen av dem över 5 år så är risken stor för kababalik. Men, det var hur lungt som helst. Lite felspring inbland andra middagsgäster hände men malaysier är ju hur barnvänliga som helst så det var mest päronen som led.

Mycket pengar fick man i hop i söndags. Här bor många japaner och en handfull skulle ha flyttat hem här i slutet av mars men det är av förklarliga skäl uppskjutet. Filippas simkompis Satomi har dock flyttat. De drar vidare för några år i Singapore.

Efter en vecka med man på tjänsteresa och lill-tjej med lov från dagis så var det superduper-skönt att gå ner till gymmet i går efter kinesiskan (och det var superduper roligt att sitta på skolbänken igen eftersom mammorna fick 'ofrivilligt' lov). Ha smygtränat lite med några pilates- och yoga-dvd men de som var såååå jobbiga för tre år sedan kändes as-fjuttiga nu. Knappt svett eller anfådd. Men, nu sitter jag här med lite träningsvärk i ryggen och är nöjd.

Idag blev det inget gym. Kollade Filippas idrottsdag på Penang Sports Club som i för sig blev avbruten halvvägs efter som himlen öppnade sig och regnguden hällde ner ännu mer vatten. Barnen var nöjda ändå och hoppade i vattenpölar i stället för i rockringar. Men, det var bara för föräldrarna att åka först och sen för lärarna att samla i hop de dryga hundra 4-5 åringarna och få in dem i skolbussarna igen.

Jag åkte hem och målade en liten vägg med svartatavlan-färg som Martin hade med hem från Sverige. Vi måste få struktur på livet igen och extra hjälp att komma i håg allt för hjärnorna krymper här nära ekvatorn. Det är därför alla slappar så skönt när de åker hit på semester men det funkar inte så bra för oss som ska leva vardag här.

Sen var det bara att göra hemmafrus-måste och handla hem mat till den tomma kylen. Dagens simlektion blev inställd p.g.a regn. Inte för jag fattar varför för de små eleverna är ju ändå blöta där i poolen men det är kanske mammorna på kanten som blir lite gnälliga?

Musiklektionen blev också inställd. För den lilla eleven gick från matbordet mitt i middagen och la sig i sängen och tvärsomnade. Så här sitter jag ensam, surfar, bloggar och dricker BOH-te för Martin och Filippa är och äter middag hos Tobbe med svenskgänget. Snart ska jag måla andra omgången på svartatavlanväggen men först måste lite första-gången rapport avklaras: vi har haft vår första hemläxa i familjen!

Mycket tidigare än jag nånsin kunnat drömma om när jag satt med en bebis i famnen och en latte i handen på nåt fik längs Rörstrandsgatan för fem år sedan. Filippa fick hem en liten tunn bok som hon skulle läsa med en vuxen. Gick rätt bra förutom att jag missade att läxan skulle göras på helgen och boken lämnas tillbaka på måndagen. Här har man tydligen läxa på helgen. Hade vi nånsin läxa på helgen?