Torsdag

Torsdag och total bloggtorka. Här har vi haft lite feber och softat så mycket det gått för att inte riskera den spännande resan till Burma. Imorgon kl 5 ringer väckarklockan så härmed är det tvärslut på varjedagbloggande. Punkt

Onsdag

Oj, jag har visst satt en ny standard på mitt bloggande: skriva varje dag. Och idag har det inte hänt så litet att det knappt är bloggvärt.

Filippa hade Tabea på besök nästan hela dagen. Jag fick inte packat resväskan till Burma för antingen pysslade jag och Emelie eller så blev jag bjuden på lek-fika i tjejernas rum, vi hade en fem minuters Lantern Festival, vips var det lunch och sen bad i poolen, vips var det fika och sen kom Ines, Tabeas mamma. Vi pratade bort en massa tid nere i lobbyn där tjejerna susade omkring på sina sparkcyklar- Sen åkte vi upp igen och tjejerna bänkade sig framför Cars 2 tills Emelie beklagade sig att filmen var bara alltför lång. Då gick vi till Gurney Plaza, fixade mer dollars hos skumrakskillen och så gjorde vissa av oss sandart.

Andra ringde hyresvärden och beklagade sig över att tvättmaskinen läcker från avloppsröret igen så nu får han sluta tejpa och kommma hit med ett nytt rör, men han kan lämna rörmockaren hemma för avloppet i vasken har slutat läcka. Rörguden ger, rörguden tar.

Sen blev vi lata och käkade kvällsmat på Gyllene Måsen, gick via lekplatsen hem och kom nästan hem innan det började regna. Martin fick käka våra lunchrester och nu, nu ska jag Burma-packa.

Tisdag

Yeha! Jag fixade ett bankkonto på CIMB. Första försöket. Nu har jag ett litet plastkort jag kan använda i deras ATM maskiner, det är bara lönen som fattas. Vi lyckades även fixa gula gympatröjor på St Christopher's, lite dollars och sen fick det bli lunch på Chili's. Madam Ooi och skoluniform fick vänta för sen drog vi till Barlovs på Gurney Beach, lekte och fikade tills papporna kom. De överraskade oss alla och kom tidigt så vi hann med både middag på Capitan's och kaffe med havsutsikt på Coffeebean. Är fortfarande proppmätt av butter chicken, cheese nan, kurma, ris och färsk limejos. Puh!

Måndag

Lov igen för Taska Nania-barnen så vi hade Emma och Vildana över halva dagen. Vi höll oss i var sin del av lägenheten. Jag och Vildana med varsin kaffekopp i köket och tjejerna med varsin Barbie i lekrummet. Fast precis innan lunch hade de flyttat ut i vardagsrummet, byggt små kojor och blivit hundar och katter.

Eftermiddagen blev lite seg, vi fick vänta och vänta på Mr Wong. Kunde inte gå ut eftersom min mobil har blivit totalt opålitlig efter sin hjärnskakning så det blev den fasta som fick sköta kommunikationen med Autobinee bilservice.

Vårt eftermiddagsuppdrag var annars att gå till CIMB bank och fixa ett lönekonto till mig men vi kom en halvtimme försent så det blir nytt försök imorgon förmiddag. Då lär väl det visa sig att just detta kontor inte har den servicen, men nu ska vi inte vara syniska... Nu gäller det att fixa ett konto i CIMB och ingen annan bank för denna bank är jobbets lönebank. I Sverige får vi bank efter bolån, här efter lön. Så är det bara. (och så har vi även lärt oss i dag att bank inte växlar pengar, det gör växlingskontor. Så vi får bära vår påse med ringghits till skumraskkillen i hörnet på Gurney Plaza och fixa våra livsnödvändiga dollars till Burmaresan. Lägga upp plastkortet på disken i sin bank funkar inte. Det är lite för praktiskt och så skulle skumraskkillen vara utan jobb)

Vem vet vi kanske även lyckas klämma in ett besök hos Madame Ooi och köpa nya skoluniformer. Försäkerhets skull provade vi förra läsårets ikväll och den funkar att använda nån månad till. Lite tight i midjan, lite kort blus och skort men det går. Skolan måste vi inom och lyckas köpa gul sporttröja hos för det behöver Filippa redan första veckan. Hon ska tillhöra Yellow House nu när hon börjar ettan.

Klasserna är indelade i fyra hus som har var sin färg och de samlar poäng under året på typ uppförande och sånt och det hus soma har mest poäng vinner. Kan ha gler orsaker än så, men det är mer än vad jag vet. Men, vad jag vet är att jag kommer veta mer om det när jullovet kommer.

Söndag

Hallå bygget! Det är söndag idag. Söndag! Då är ni lediga och brummar inte med era maskiner! Jag ser er allt, lyftkranen som lyfter upp palmer till den jättelika poolen på fjärde våningen. Och, du killen som kör den där eländigt högljudda bilande maskinen jag ser dig från köksbalkongen. Sluta, nu, genast! (Och Atlas Copco utveckla en tyst en!) Vi ska ha poolhäng med Barlovs och helga vilodagen. Helga ni med.

Nära ögat

Det var nära ögat att jag hade blivit tvungen att gå och shoppa en ny mobiltelefon idag. Igår kom det nämligen en sån där frontvind infarande genom lägenheten. Alla dörrar står ju för det mesta öppna så man får skön svalka av vinden. AC-svalka är inte skönt. Lugna vindpustar och fläkt är bäst. Riktigt skönt. Framför allt när man är riktigt varm. Fast det är jag inte nu, för just nu är klimatet löjligt skönt. En såndär 28 grader, molnigt och lite vind. Man blir inte kall, man blir inte svettig, bara skönt.

Lite kylande regn håller också temperaturen i skack och det var just ett sånt litet regn som tryckte in vinden genom tvättstugedörren och tog ett rejält svep runt köket och runt en liten hylla där bla min mobil låg på laddning. Min mobil är rätt tung, men den tjongade i klinkergolvet tillsammans med lite teckningar och Filippas väckarklocka. Väckarklockan klarade sig, men min mobil kollapsade. Den var inte stendöd, den flämtade lite ljus bland tangenterna när jag tryckte, men den gick inte att få igång. Inte på hela dagen och inte på hela denna morgonen.

Inte bra! Måste vara tillgänglig i morgon för då kommer Mr Wong och hämtar Myvin till service. Då ringer han innan och säger 'Miss Nina, I leave office now. See you 30 minutes'. Sen ringer han en timme senare, eller 20 minuter, det beror på trafiken och så säger han 'Miss Nina, I in garage now'. Utan mobil, ingen service och Myvin behöver kärlek. Den är lite rosslig.

Ja, ja bäst att prova igen om SIM-kortet passar min asgamla Ericsson. Nepp, inte nu heller. Ericsson gillar inte malaysiska kontantkort, bara svenska. Så tillbaks med korten igen och varför inte prova trycka på Nokian? Plingeling, den går igång!!!

Jag springer lyckligt bort till Martin som sitter på havsbalkongen och visar att eländet lyser. Ups, titta den vill veta datumen igen. 'Vad är det för datum idag, älskling?' säger jag. Martin tittar på mig lite mystiskt genom sina mörka solglasögon. Sådär som om jag driver med honom. 'Telefonen måste veta', säger jag. Men, innan Martin hinner svara så kommer jag på vad det är för datum, det är vår bröllopsdag!

Tänk, dubbel lycka, jag slipper gå och köpa en ny telefon just idag och så har jag varit gift i 7 år med min Martin!

Poola

Jag skippade viktigheterna på viktighetsdatorn och tog tjejerna på poolfika. Barbiemutan funkade i 12 längder, sen blev Filippa badsugen. Emelie badvägrar fortfarande. Hon har inte badat mer än i badkar sen första veckan på Öland då hon doppade sig upp till knäna en kväll. Fast det var nog bara för att kusin Frida badade som hon fick hjärnsläpp och bestämde sig för ett litet dopp. Kallt vil jag minnas.

12 långsamma längder var precis vad min träningsvärk behövde. Nu kan jag lyfta armarna och blogga i hakhöjd om så skulle krävas. Fast det behövs inte nu, vi väntar mest på att Martin ska komma loss ur bilköerna och komma hem så vi kan åka på fredagsmys på stranden i Batu Ferringhi med familjen Barlov. Under tiden roar sig tjejerna med att cykla omkring här inne i lägenheten och leka kompisar (betyder det att de inte tänker kivas?) och jag krämar det sista ur paddans batteri.

Snäll mamma eller dum mamma?

Filippa får titta en halvtimme till på Disney Junior, egentligen 40 minuter till för då kommer Emelie med sin dagisbuss. Då får vi slöa semesterfirare skärpa till oss och göra seriösa vardagssaker. Mamman är just nu inte så sugen på att vara seriös och ordentlig. TV:n skulle stängas av efter en halvtimme, 2:30 pm skulle klockan visa och knappen på fjärrisen, förlåt, knapparna på fjärrisarna skulle döda dumburken. Ingen sa till 2:30 men dödar man dumburken när man är ensam hemma med en uttråkad 5-åring andra dagen på raken då ryker man på pyssel och vi pysslade hela eftermiddagen igår. Jätteroligt hade vi! Vi gjorde akvarium i gamla skokartonger men i dag har mamman träningsvärk i varenda muskel och vill helst inte lyfta armarna högre än till en Ipad i ett knä. Mamman är helt enkelt fysiskt oförmögen att pyssla så muta i form av nya läbbiga barbie-kläder inhandlades på Tesco i förmiddags och så fort lillsyrran dyker upp så ska de få vältra sig i rysch, pysch, rosa och glitter och jag kan dricka mera kaffe och göra viktigheter på viktighetsdatorn. I armbågshöjd.

Är jag en snäll-mamma eller dum-mamma?



Och, nej träningsvärken kom inte från pysslet.! Så mycket förföll jag inte efter fyra nästintill träningsfria veckor i Sverige. Träningsvärken kom från alltför många armhävningar i går morse när jag körde hemmaträning i köket och Filippa satt bredvid och la pärlplattor. Jag skyller på Filippa. Hon hetsade mig och undrade varför jag böjde så lite på armarna. 'Så gör inte pappa.'. Så då gjorde jag som pappa och mycket mer därtill. Mamma ska vara bäst! Bäst-mamma.

Tidzoner

Begreppet tidzoner har fallit på plats hos Emelie 3,5+ år. När vi satt och åt frukost för en halvtimme sen konstaterade hon att det är fortfarande natt i Sverige men det är morgon i hela Malaysia. Klockan är inte lika.

Sov skönt Sverige!

Jet lag

Vilken jet lag vi fick! Nu efter tredje natten på Penang så börjar vi få ordning på oss själva efter två snurriga klarvakna nätter och två trötta, sega dagar. I för sig mest jag som var trött på dagen med molande huvudvärk, illamående och ingen aptit. Ungarna körde på som vanligt. Fattar inte hur de kunde vara så vakna och hungriga även på natten. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så jet laggad!

Efter det sagt måste jag ta tillbaka mitt förra inlägg. Kommer knappt i håg att jag skrev det, men kommer i håg att jag somnade bort några gånger så där mitt i. Därav den dåliga tråden och egentligen inget vettigt sagt. Det vettiga jag ville säga var att vi hade det superduper i Sverige!!!

Och eftersom vi hade det, så slog inte bara jet lag till, utan även brutal hemlängtan så nu gäller det att slänga sig ut i vardagen här igen och börja träffa folk.

Idag börjar vi med att gå till Gurney Beach och ska träffa Emma, Kenan och Vildana. Det är helgdag idag, Nuzul Quran och jag vet inte alls vad det innebär så jag ska ta reda på det. Husbygget bredvid oss bryr sig i alla fall inte på denna helgen, de larmar på lika ljudligt som vanligt (vilket Filippa tycker är bra, 'för allt oljud gör att man vet att man är i Malaysia'). Martins jobb bryr sig inte heller, men dagis gör så Filippa får sällskap i ledigheten.

Hemma

Hemma igen! Vi hann knappt ut ir flygplatsen och så kändes det som vi aldrig varit borta. Fyra härliga veckor hemma i Sverige var som bortblåsta. Hur funkar hjärnan egentligen? Oj, det här var så annorlunda så jag tar och poppar iväg det är i nåt parallelll-livsminne längst bak i huvudet. Det är så annorlunda så det inte har hänt. Tja, jag vet inte. Men jag ska lura mina lilla hjärna och i detalj blogga om våra fyra veckor i södra Sverige. Eller, nej inte i detalj, då somnar jag. Jet laggad som fasiken. Somnade precis när det var dags att vaka i morse och har nickat till både här och där under dagen. Tur vi har hårda golv så sömnen inte blev långvarig för i natt ska jag banne mig sova. Bra massor bättre än på planet där vi sov oförskämt bra.

Fyra rundor golf har jag i alla fall fått till i sommar och det gick så bra så jag seriöst funderar på att lägga av. Man blir ju ändå inte svettig eller adrenalihög men jag gillar ju solnedgångsgolf och en sån runda fick vi till så då kan man helt bortse från att jag harvar mer än skördar

Vi körde den vanliga Sverige-turnen. Så, det var kanske därför det kändes som vi inte bott borta i ett år. Barsebäck-Öland-Stockholm. Socialt övergödda och öron som fått vila i tystnaden. Både sol, regn och fått frysa lite. Många höjdpunkter och inga bottennapp. Jo, kanske att vi missade Kalmar mini-trialton men det hade nog inte gått, jag hade förfrusit 3 meter ut i havet redan på simningen.

Just frysa hade jag faktiskt glömt lite. Höll på att få hjärtstillestånd efter duschen första kvällen i Barse. Fy s-tan vad kallt. Pappa höll och på att ryka med, i asgarv. Och så hade jag lite glömt hur vackert Stockholm är och fick äntligen en anledning att paddla runt Kungsholmen. Så vackert och häftigt. Stad och natur i ett, det är helt unikt.

Och nackdelen med home leave som alla rutinerade expats säger är att man ska hinna träffa så många på alltför kort tid. Vi håller med rakt av. Det var så att även barnen upplevde det: 'varför kör vi runt i alla hus och hälsar på? jag hinner inte det, jag ska vara med mormor och morfar.' Så nu ligger vi socialt lågt och håller igen på turistandet några veckor här hemma på Penang innan vi drar på en liten tur till Burma. Jag skulle dock vilja få till ett litet besök hos den kinesiska operan som tjongar nere på en parallellgata. Förra året orkade vi inte riktigt, men nu är vi ju nästan som infödingar;-)

Asiatisk utdelning

Idag kändes nästan som att vara hemma på Penang och då pratar vi inte vädret utan utdelning per insats. Man går in hårt för att få lite viktiga grejor gjort och det känns mest som man trampat runt i tuggummi och kommer ingenstans. Uppdrag hämta nya glasögon till Filippa blev nollutdelning. De hade glömt sätta glas i bågarna. Jahaja, sånt händer så vidare ner i t-banan för sista hepatitsprutorna på vårt favoritställe: Vasavaccination. 'Nämen, just idag börjar drop in klockan 12?!' ok, mitt fel för jag hade glömt att man kan kolla allt på nätet innan i detta modernaste land. Bra var att Emelie inte alls kände igen sig med tanke på att hon började lipa redan i tunnelbaneuppgången sista gången vi var här förra sommaren. Hon känner förresten inte alls igen sig. Men, det gör Filippa. Dock var Vasaparken inte lika rolig att leka i som hon mindes. Bebisgungor. Tup bebisar överallt och allt var så litet. Gör inte mig nåt, jag har ändå hängt i den parken så det räcker.

Ok, noll utdelning av två försök. Ingen fara, jag är härdad, har varit med om mycket värre. Så efter lekpaus i Vasaparken och taskig varmkorv och smoothie till lunch attackerade vi vaccinationskliniken igen. I god tid trodde vi, men redan 10 minuter innan de öppnade var kön oroväckande lång och mycket riktigt fick vi överge vår spruta efter en halvtimme för att hinna ta oss till vårt bokade BVC-besök på Martina barnsjukhus. Där fick vi äntligen träff och besöket var riktigt trevligt och när vi kom ut därifrån var vi helt enkelt för trötta för att ge oss på vaccinationskliniken igen. Precis så där matt dom man kan känna sig hemma på Penang när man stångats med sina små ärenden utan att lyckas. Så vi tog 4:an och gick sen tillbaka till vårt fyrstjärniga hotell och fikade i vårt ostädade rum innan pappan dök upp efter en dag på jobbet.

En av utflykterna i morgon är i alla fall given och jag har gjort min hemläxa så klockan 9 hänger vi på låset och vi har all tid i världen fram till lunch för att hänga i det där väntrummet. Vi kommer lyckas och sen kan Filippa använda eftermiddagen till att lekamed en gammal dagiskompis.

Vasamuseet

Magsjukan visade sig vara magattack så vi kom i väg till Vasamuseet på sommarens sista semesterdag. Eller, rättare sagt vi kom i väg men inte till Vasamuseet för där var 100 meters kö i regnet. Så nu vet vi att det är Sveriges mest populära museum och sparar det besöket tills nästa år. Vi såg ändå Kronan när vi var i Kalmar och det är same same but different. Kronan hann strida innan det sjönk så skeppet ligger i spillror på havets botten, en så där 27 meter under ytan och man fiskar upp guldmynt och klädrester vart och vartannat år och ställer ut i stället för ett helt skepp.

I stället skyndade vi in på Nordiska museet som låg närmast för kulturpoäng och lunch. Junibacken hägrade men där har vi varit så det räcker. Nordiska museet hade vi bara några vaga minnen av så det var ändå dags för uppfräschning. Lunch var det dåligt med, men några goda mackor fick vi tag på i deras provisoriska kafe. Varmt var där för det var fullt med inhemska och utländska turister som inte heller fick plats på Vasa. Vi såg gamla dockhus, samiska grejor, gamla kläder, svesnka tradtioner och sopor. Sopor hade de faktiskt också på museet i Kalmar så det måste vara årets musee-trend. Den trenden har inte nått Penang. Men vi kan kolla sopor ändå när vi går längs vattnet på Gurney drive. Helt gratis.

Sen festade vi till det med att åka de nya spårvagnslinjen till Sergelstorg, höja pulsen något till och byta till tunnelbana för att toppa dagen med tidig middag i regnet på Rörstrandsgatan. Det blev italienskt.

Typiskt

Martin har blivit magsjuk! Så typsikt. I Stockholm och allt. Det är ju sånt man bara drabbas av i Asien eller andra varma platser. Men han har å andra sidan bra tradition när det gäller magsjuka på bättre hotell i Stockholms innerstad. Andra gången gillt, på raken. Sista semesterdagen ligger risigt på det, skitrisigt. Blir det på hotell och lyssna på ösregnet eller blir det lika snabbt tillfrisknande som insjuknande och sen en tur till Vasamuseet?

För övrigt har vi upptäckt att Stockholm är om än ännu vackare och att det bättre hotellet har cola i de klassiska gamla glasflaskorna i kylen men ingen ölöppnare. Får man verkligen ha det så när man har fyra stjärnor?