Nyår firade vi på LOOC för tredje året på raken. Middag hos oss själva på 25:an. Med mat från Dragon-i i uterummet. Barnen hade piffat dukningen med glitter stjärnor, små Hello Kitty-lysen och window arts. Glass och godis. Rosa champagne och Tiger-öl.
12-slaget tog vi uppe hos Jazan och Lisa på 27:an. Tittade ner på fyrverkerierna som gnistrade lite är och var på ön. Alla barn vakna.
Selamat Tahun Baru!
måndag 31 december 2012
lördag 29 december 2012
Skiftbyte i besöksfabriken
Mormorn och morfarn har checkat ut och familjen Movander har checkat in. Besöksfabriken kör för fullt. Busy season är igång med råge.
Tjejerna är på topp, barnbesök i hela fyra dagar och vi kan bara leka, hela dagarna, non stop. Två nya fina princessklänningar direktimporterade från Peking hänger och väntar på lek i morgonbitti. Rosa, tyll och glitter.
Morföräldrarna vilar upp sig på Penaga hotell nere på stan. Nyårsafton kommer de hit, så klart, annars har de barn och barnbarnsfritt och kan passa på att göra sista sight seeing av vår ö. Om det finns nåt kvar de inte har sett. De har mycket sista och 'kommer du ihåg' nu.
Tjejerna är på topp, barnbesök i hela fyra dagar och vi kan bara leka, hela dagarna, non stop. Två nya fina princessklänningar direktimporterade från Peking hänger och väntar på lek i morgonbitti. Rosa, tyll och glitter.
Morföräldrarna vilar upp sig på Penaga hotell nere på stan. Nyårsafton kommer de hit, så klart, annars har de barn och barnbarnsfritt och kan passa på att göra sista sight seeing av vår ö. Om det finns nåt kvar de inte har sett. De har mycket sista och 'kommer du ihåg' nu.
torsdag 27 december 2012
Jultomten
Men, jultomten då? Kom han till Langkawi?
Nej, vi har ju efter tre jular i Syostasien fått en rätt bra deal med honom. Vi textar vart vi vill han ska komma och när. Mot att vi är extra snälla så klart. Äter vår morgongröt och städar upp våra leksaker (för det mesta, ibland, rätt så ofta. I alla fall lite om mamma tjatar med snällrösten).
I år kom hann till LOOC på natten till lillejulafton. Tjejerna fixade så att uterumsdörren stod på glänt. Allt var klart när Martin och jag kom hem från bröllop på E&O, tomten hade redan varit där. Det var bara att stänga dörren och smyga i säng.
Paketen öppnades efter frukost och jullunch cross-over-western-asian-style intogs på China House. Eftermiddagen gick till att prova klapparna tomten kom med. En väldigt grön cykel fick premiäråka i hallen på LOOC och ett par rullskridskor med blingande framhjul rullade runt runt tills nya ägarinnans rumpa var alldeles öm.
Nej, vi har ju efter tre jular i Syostasien fått en rätt bra deal med honom. Vi textar vart vi vill han ska komma och när. Mot att vi är extra snälla så klart. Äter vår morgongröt och städar upp våra leksaker (för det mesta, ibland, rätt så ofta. I alla fall lite om mamma tjatar med snällrösten).
I år kom hann till LOOC på natten till lillejulafton. Tjejerna fixade så att uterumsdörren stod på glänt. Allt var klart när Martin och jag kom hem från bröllop på E&O, tomten hade redan varit där. Det var bara att stänga dörren och smyga i säng.
Paketen öppnades efter frukost och jullunch cross-over-western-asian-style intogs på China House. Eftermiddagen gick till att prova klapparna tomten kom med. En väldigt grön cykel fick premiäråka i hallen på LOOC och ett par rullskridskor med blingande framhjul rullade runt runt tills nya ägarinnans rumpa var alldeles öm.
Va?
Jo, det där med dyket? Det blev så klart stressigt. Lätt förvirrat. Inte mycket, men så pass att orutinerade jag inte hann skölja ur barnschampoot ur cyklopen och inte tryckutjämna tillräckligt så efter en kvart var jag lätt yr i bollen av att inte se klart i det grumliga vattnet och högerörat vart inte bekvämt. Det blev till att överge gänget, dra till ytan och snorkla vid dykbåten istället. Lomhörd. Fortfarande lomhörd så här tre dagar senare.
Snorklingen, det var också en syn. Arabiska turister var där och gjorde provdyk. Inte kunde de simma, så instruktören krängde på dem all utrustning, fick dem att luta sig bakåt på nedersta steget på båtstegen och sen bogsera dem ut ett par meter. Få dem under vatten och sen bogsera dem runt en kvart där nere i det grumliga bland lite koraller och fiskar. Jag flöt på ytan och skådade spektaklet. Skönast var en tjej som kom upp på dykbåten och var helt exalterad över upplevelsen. De fick putta upp henne. 'Amazing!', och sen vika sig dubbel över relingen och beklaga sig ljudligt över att båten rörde sig något obekvämt på det stilla vattnet.
Barnen och morföräldrarna hängde på stranden längre bort, där vattnet inte var så lugnt men allt eftersom vinden la sig blev det bättre och tjejerna och jag snorklade längs strandkanten efter lunch. Emelie körde med huvudet över vattnet. 'Man kan ändå inte se nåt', och Filippa och jag fick span på en drös fiskar och hela tre sjögurkor.
Julafton blev på Bon Ton. Med middagen först ute under bar himmel och sen inne för duggregn kom. Sov gjorde vi i ett 120-årigt malayhus. Vaknade gjorde vi till fågelsång och juldagen tillbringade vi i den avlånga blå poolen och på vår veranda med Lovis, Otto, Linda och Ludvig från S/Y Mary.
Annandagen badade vi i ett skönt vattenfall nära linbanan och Emelie passade på att bekräfta att hon faktiskt kan simma på riktigt rakt över fallets lilla bassäng.
Snorklingen, det var också en syn. Arabiska turister var där och gjorde provdyk. Inte kunde de simma, så instruktören krängde på dem all utrustning, fick dem att luta sig bakåt på nedersta steget på båtstegen och sen bogsera dem ut ett par meter. Få dem under vatten och sen bogsera dem runt en kvart där nere i det grumliga bland lite koraller och fiskar. Jag flöt på ytan och skådade spektaklet. Skönast var en tjej som kom upp på dykbåten och var helt exalterad över upplevelsen. De fick putta upp henne. 'Amazing!', och sen vika sig dubbel över relingen och beklaga sig ljudligt över att båten rörde sig något obekvämt på det stilla vattnet.
Barnen och morföräldrarna hängde på stranden längre bort, där vattnet inte var så lugnt men allt eftersom vinden la sig blev det bättre och tjejerna och jag snorklade längs strandkanten efter lunch. Emelie körde med huvudet över vattnet. 'Man kan ändå inte se nåt', och Filippa och jag fick span på en drös fiskar och hela tre sjögurkor.
Julafton blev på Bon Ton. Med middagen först ute under bar himmel och sen inne för duggregn kom. Sov gjorde vi i ett 120-årigt malayhus. Vaknade gjorde vi till fågelsång och juldagen tillbringade vi i den avlånga blå poolen och på vår veranda med Lovis, Otto, Linda och Ludvig från S/Y Mary.
Annandagen badade vi i ett skönt vattenfall nära linbanan och Emelie passade på att bekräfta att hon faktiskt kan simma på riktigt rakt över fallets lilla bassäng.
söndag 23 december 2012
Julafton
Jag har fjärilar i magen och kan inte sova. Precis som det ska vara natten innan julafton. Bara det att jag ligger inte vaken av nyfikenhet utan pur nervositet. Första dyket på 20 år, jag är inte odödlig längre och framförallt inte redo. Jag är skitorolig, pissenervös och aprädd. Man dör om man inte får luft och jag kan inte hålla andan i många sekunder. Antagligen inte en endaste där 10 meter under ytan. Gud förbjude om vi går djupare!
Men, tänker mitt lugna jag, ödets ironi kan inte vara så illa att jag född på en långfredag, dagen då Jesus dog, skulle dö på hans födelsedag. På självaste julafton! Så logisk är inte världen. Jag kommer klara mig, fintar dödligheten och jag kommer sova som ett barn på julafton, med ett stort leende på läpparna och simfötterna på.
Det är bara nu jag inte kan sova.
Men, tänker mitt lugna jag, ödets ironi kan inte vara så illa att jag född på en långfredag, dagen då Jesus dog, skulle dö på hans födelsedag. På självaste julafton! Så logisk är inte världen. Jag kommer klara mig, fintar dödligheten och jag kommer sova som ett barn på julafton, med ett stort leende på läpparna och simfötterna på.
Det är bara nu jag inte kan sova.
onsdag 19 december 2012
Penangs Filharmonikers julkonsert
Katastrof! Santa missade hälften av barnen när han drog in med peruk, skägg och luva på sniskan på Penangs Filharmonikers julkonsert ikväll. Filippa grät och vi fick springa efter honom ut i foajén, mitt i konserten. Sista godispåsen fick hon. Han hade nog räknat fel, eller bara kastat bort hälften av påsarna när han försökte slänga upp julklapparna till barnen som satt uppe på balkongen i E&O's balsal. Eller så såg han helt enkelt inget mer än strålkastare och insidan av sin peruk. Han hade i allafall guldklocka så erfarenhet från jobbet måste han haft.
Väl tillbaka med fångsten, grät Emelie, för hon fick ingen egen.
Jag grät nästan också, men det var mest för att musiken var så fin. Hårstråna på armarna reste sig och rösten tjockade sig lite när man skulle sjunga Gloooooria. Det är maffigt med en hel orkester och en stor kör. 100 man på scen och 500 som sjunger med. Alla suger i. Lilla Penang kan.
Middag intog vi i puben. Sådär lagom pretansiöst, engelsk pub korsat med koloniala vibbar och lite julpynt på det. Mysigt. Morfar fick sin öl och Martin fick googla fram att en pint är 0,568l. Alla nöjda.
Väl tillbaka med fångsten, grät Emelie, för hon fick ingen egen.
Jag grät nästan också, men det var mest för att musiken var så fin. Hårstråna på armarna reste sig och rösten tjockade sig lite när man skulle sjunga Gloooooria. Det är maffigt med en hel orkester och en stor kör. 100 man på scen och 500 som sjunger med. Alla suger i. Lilla Penang kan.
Middag intog vi i puben. Sådär lagom pretansiöst, engelsk pub korsat med koloniala vibbar och lite julpynt på det. Mysigt. Morfar fick sin öl och Martin fick googla fram att en pint är 0,568l. Alla nöjda.
lördag 15 december 2012
Firmafest
I går var jag i 'Tusen och en natt'. Rakt in i glitter, frasiga kjolar, långa ögonfansar och fantastiska håruppsättningar. Damerna såg ut som orientaliska drottnigar och männen som kungar. En och annan kimino, kabaya, kinesiska klänningar och ett gäng cowboys minglade också omkring.
Foto togs i det oändliga, i alla konstellationer, före, under och efter den åtta rätters långa kinesiska middagen med shower, frågelekar och hög musik. Konversation var överflödigt.
Det var annual dinner, eller firmafest, på jobbet i g hotells balsal. Temat traditional costumes och jag hade inte nåt minsta svenskt, tradionellt att sätta på mig. Viktigaste händelsen på året. Klänningar sys upp, frisören lägger håret och sminkösen sköter make up:en. Och jag såg ut som vanligt.
Alldra bästa stunden blev när jag och herr H smet ifrån efter desserten, precis innan de tänder ljusen och avslutar tillställningen. Vi smet till hotellets nattklubb, tog oss en drink, tittade på varandra och försökte prata mitt i livemusiken. Men, bara titta djupt i ögonen funkade väldans fint.
Foto togs i det oändliga, i alla konstellationer, före, under och efter den åtta rätters långa kinesiska middagen med shower, frågelekar och hög musik. Konversation var överflödigt.
Det var annual dinner, eller firmafest, på jobbet i g hotells balsal. Temat traditional costumes och jag hade inte nåt minsta svenskt, tradionellt att sätta på mig. Viktigaste händelsen på året. Klänningar sys upp, frisören lägger håret och sminkösen sköter make up:en. Och jag såg ut som vanligt.
Alldra bästa stunden blev när jag och herr H smet ifrån efter desserten, precis innan de tänder ljusen och avslutar tillställningen. Vi smet till hotellets nattklubb, tog oss en drink, tittade på varandra och försökte prata mitt i livemusiken. Men, bara titta djupt i ögonen funkade väldans fint.
Sjuårskalas
En trippeldag! sa Filippa. Partyday på skolan, kalas på Hard Rock och så kommer mormor och morfar! Snacka jackpot!
Sista dagen för terminen på skolan är partyday. Man får ha vilka kläder man vill, ta med fika att bjuda kompisarna på och slutar klockan elva redan. Då måste mamman vara ledig.
Perfekt, för då kan man klämma ett tretimmarkalas på Hard Rock Hotel på eftermiddagen. Poolparty, vattenlek, massa mat och födelsedagstårta inklusive fruksallad och glass. Goodie bag på det och ungarna var helt slut och saliga.
Mamman svettig, för hon fick stanna på land och prata med de andra mammorna och den enda pappan. Martin kom senare. Tog andra hållet runt ön för att inte fastna i bilköerna vid vägbygget som håller på då och då på den slingriga vägen mellan oss och Batu Ferringhi.
Hålla lite reda på sina mindre simkunniga barn och fundera på vart hennes egna föräldrar nu kunde vara bidrog också till den eviga strimman längs ryggen för kalasmamman.
Gammelföräldrana landande vid fem och var på LOOC tidigare än vad vi räknade med så de fick vänta en stund bland myggen i vår tjusiga lobby. Martin och Filippa körde först. Jag körde lite omvägar och lite fel men Nancy fick tillbaka sin väska med sina kläder. Hon råkade nämligen gå hem i bara badkläder av bara farten.
Filippa sjuåringen var mycket nöjd med sitt kalas och överlycklig över att äntligen ha mormor och morfar här. Vi med. Jullovet är räddat!
Sista dagen för terminen på skolan är partyday. Man får ha vilka kläder man vill, ta med fika att bjuda kompisarna på och slutar klockan elva redan. Då måste mamman vara ledig.
Perfekt, för då kan man klämma ett tretimmarkalas på Hard Rock Hotel på eftermiddagen. Poolparty, vattenlek, massa mat och födelsedagstårta inklusive fruksallad och glass. Goodie bag på det och ungarna var helt slut och saliga.
Mamman svettig, för hon fick stanna på land och prata med de andra mammorna och den enda pappan. Martin kom senare. Tog andra hållet runt ön för att inte fastna i bilköerna vid vägbygget som håller på då och då på den slingriga vägen mellan oss och Batu Ferringhi.
Hålla lite reda på sina mindre simkunniga barn och fundera på vart hennes egna föräldrar nu kunde vara bidrog också till den eviga strimman längs ryggen för kalasmamman.
Gammelföräldrana landande vid fem och var på LOOC tidigare än vad vi räknade med så de fick vänta en stund bland myggen i vår tjusiga lobby. Martin och Filippa körde först. Jag körde lite omvägar och lite fel men Nancy fick tillbaka sin väska med sina kläder. Hon råkade nämligen gå hem i bara badkläder av bara farten.
Filippa sjuåringen var mycket nöjd med sitt kalas och överlycklig över att äntligen ha mormor och morfar här. Vi med. Jullovet är räddat!
torsdag 13 december 2012
Henry Bear
I Filippas klass har de Henry Bear. En go nalle med skoluniform, ombyteskläder, pyjamas och en dagbok som får följa med ett barn hem efter skolan. Igår var det tredje gången han fick sova över hos Filippa. Varje barn skriver i hans dagbok vad de gjort tillsammans. Ritar eller klistrar in bilder. Henry Bear får vara med om en hel del, läser jag. Prova på olika slags mat, höra många godnattsagor, leka och göra läxor.
Santa
Så var det dags för Santa att komma till SCIPS igen. På självaste Luciadagen. I år kom han i en vit cabriolet pyntad med glitter och med sina tomtenissar, eller elfs, på fina röda cyklar.
I år var han fake, sa Filippa vid matbordet. Nä, han var inte riktig, höll Emelie med. Han var för stor och hade konstigt hår under håret. Däremot, framhöll Filippa, förra året var det den riktige tomten som kom. Det var det. Men, han kanske inte hann i år och fick skicka en stand in?
Mrs Woodhams pappa, förra årets tomte, måste vara rätt nöjd med det betyget.
Bra betyg delar jag även ut till early years julkonsert igår kväll på Wawasan. Vi fyllde bilen med två Reception-tjejer, en storasyster och en kör-tjej som stod för underhållningen mellan småttingarnas nummer. Vi hade Ingrid, Emelie, Filippa och Emilia med i bilen och vår slöa Alza fick använda alla sina säten. Varje klass körde ett sångnummer och en dans. Vår Emelie både sjöng och dansade, ja allt. Utom att le, då. Men, det hade inte jag heller lyckats få till med alla de tjusiga dansrörelserna.
I år var han fake, sa Filippa vid matbordet. Nä, han var inte riktig, höll Emelie med. Han var för stor och hade konstigt hår under håret. Däremot, framhöll Filippa, förra året var det den riktige tomten som kom. Det var det. Men, han kanske inte hann i år och fick skicka en stand in?
Mrs Woodhams pappa, förra årets tomte, måste vara rätt nöjd med det betyget.
Bra betyg delar jag även ut till early years julkonsert igår kväll på Wawasan. Vi fyllde bilen med två Reception-tjejer, en storasyster och en kör-tjej som stod för underhållningen mellan småttingarnas nummer. Vi hade Ingrid, Emelie, Filippa och Emilia med i bilen och vår slöa Alza fick använda alla sina säten. Varje klass körde ett sångnummer och en dans. Vår Emelie både sjöng och dansade, ja allt. Utom att le, då. Men, det hade inte jag heller lyckats få till med alla de tjusiga dansrörelserna.
tisdag 11 december 2012
Orange
Idag var jag på knytkalas i ett stort, fint hus i Jesselton Hights, bostadsområdet brevid skolan vid foten av Penang Hill. Mammorna från Emelies klass var där, och några till. Några färre.
Det är en sydafrikansk-tysk familj som flyttat hit från Singapore den här terminen. Mamman i familjen är van vid lite mer drag och mingel än vad som sker på Penang så hon tog saken i egna händer, la champagnen på kylning och textade runt till alla hon hade numret till att ta med sin bästa julrätt, eller bara nån rätt, och komma hem till henne vid elva så vi skulle hinna luncha i lugn och ro innan skolhämtning.
Ett paket från tomten skulle man också ta med. Amerikanska damen som fick mitt paket blev själaglad. Själv glömde jag min present på köksbänken. Jag fick i alla fall med mina halvtomma burkar hem, med egeninlagd sill och gubbröra på rökt norsk lax.
Det blir rätt intressanta diskussioner när man sitter och snackar med en indiska som bott i både USA och Europa, en amerikanska och en japanska som bott i London och en drös större asiatiska städer. Och så sitter vi här i Malaysia på ikeastolar hemma hos en sydafrikanska. Mycket om kulturella skillnader och mycket om hur man egentligen kör här på vår lilla ö.
Indiskan, som varit på kulturträning med jobbet, förklarade för oss att vi i världen är tre färger. Röd, som följer lagar och förordningar (Sverige, då). Röd litar på lagen och litar på att den följs. Blå som inte följer utan gör vad som behövs för att klara sig och sin familj (Indien, inte så otippat). De litar inte på lagen och skulle ljuga för att hjälpa sin morsa om hon hamnar i klameri med rättvisan även om det var hon som kört över moppedisten. 'What kind of person are you if you wouldn't lye to help your mother!!!'
Röda laget säger ju då; jag skulle då rakt aldrig ljuga för att hjälpa mamma. Har hon gjort fel så har hon, rättvisan segrar. Givetvis stöttar jag henne, men ljuga? Muta? Nej aldrig. Så gör man bara inte!
Sen har vi de oranga länderna. Det är bla Malaysia, det. De gör lite både ock. För det mest följer de reglerna, men är de inte så viktiga låter man bli. Och, för oss som kört på Penang, det förklarar allt:
Det är ju därför de allt som oftast inte kör i en fil, utan sådär mittemellan. Ena hjulparet över linjen, hålla möjligheterna öppna för ett snabbt sidbyte medan man funderar på vart man ska.
Dagens jordenruntjulbord har fått saker att klarna. Jag börjar bli orange.
Det är en sydafrikansk-tysk familj som flyttat hit från Singapore den här terminen. Mamman i familjen är van vid lite mer drag och mingel än vad som sker på Penang så hon tog saken i egna händer, la champagnen på kylning och textade runt till alla hon hade numret till att ta med sin bästa julrätt, eller bara nån rätt, och komma hem till henne vid elva så vi skulle hinna luncha i lugn och ro innan skolhämtning.
Ett paket från tomten skulle man också ta med. Amerikanska damen som fick mitt paket blev själaglad. Själv glömde jag min present på köksbänken. Jag fick i alla fall med mina halvtomma burkar hem, med egeninlagd sill och gubbröra på rökt norsk lax.
Det blir rätt intressanta diskussioner när man sitter och snackar med en indiska som bott i både USA och Europa, en amerikanska och en japanska som bott i London och en drös större asiatiska städer. Och så sitter vi här i Malaysia på ikeastolar hemma hos en sydafrikanska. Mycket om kulturella skillnader och mycket om hur man egentligen kör här på vår lilla ö.
Indiskan, som varit på kulturträning med jobbet, förklarade för oss att vi i världen är tre färger. Röd, som följer lagar och förordningar (Sverige, då). Röd litar på lagen och litar på att den följs. Blå som inte följer utan gör vad som behövs för att klara sig och sin familj (Indien, inte så otippat). De litar inte på lagen och skulle ljuga för att hjälpa sin morsa om hon hamnar i klameri med rättvisan även om det var hon som kört över moppedisten. 'What kind of person are you if you wouldn't lye to help your mother!!!'
Röda laget säger ju då; jag skulle då rakt aldrig ljuga för att hjälpa mamma. Har hon gjort fel så har hon, rättvisan segrar. Givetvis stöttar jag henne, men ljuga? Muta? Nej aldrig. Så gör man bara inte!
Sen har vi de oranga länderna. Det är bla Malaysia, det. De gör lite både ock. För det mest följer de reglerna, men är de inte så viktiga låter man bli. Och, för oss som kört på Penang, det förklarar allt:
Det är ju därför de allt som oftast inte kör i en fil, utan sådär mittemellan. Ena hjulparet över linjen, hålla möjligheterna öppna för ett snabbt sidbyte medan man funderar på vart man ska.
Dagens jordenruntjulbord har fått saker att klarna. Jag börjar bli orange.
lördag 8 december 2012
!
Ok, de bad om det.
Så nu ligger det en tung doft av pepparkakor över 25:e våningen på LOOC och tre tjejer sitter framför Spöket Labans jul och knaprar sina vinda och snea alster. Nöjda!
Passar bra efter julgranständningen i går på g hotel. Pensionärskören sjöng vackra julsånger och hotellchefen tände de blå- och vita ljusen i låtsasjulgranen. Mr Fake Santa gick runt och delade ut godis till barnen. Expatsen var där och minglade med en drös locals. Trevligt!
Sen följde Emma med oss hem för mysig sleepover. Fnitter och viskningar från Emelies sovrum värmde mitt hjärta när jag fixade runt i huset. Martin är i KL och lär sig allt om projektledning av en lärare från Bangalore och minglar i köpcentrum med arabiska turister som julshoppar(?!?). Ikväll drar han på sig malaysiska landslagströjan och går och tittar på Suzuki Cup. Heja!
Det får bli en lugn söndag. I går hann vi även med hela fem timmar nere på Queen's Bay mall. Tjejerna lekte med Emelies saknade gamla dagiskompis Esther inne på leklandet. Jag fikade med hennes föräldrar och hann även köpa lite pryttlar till hemmet. Om en vecka slutar även Esther på Taska Nania och efter jullovet blir det Kinesiska skolan för henne. Men, vi kan fortfarande ses och leka. Tur det!
Så nu ligger det en tung doft av pepparkakor över 25:e våningen på LOOC och tre tjejer sitter framför Spöket Labans jul och knaprar sina vinda och snea alster. Nöjda!
Passar bra efter julgranständningen i går på g hotel. Pensionärskören sjöng vackra julsånger och hotellchefen tände de blå- och vita ljusen i låtsasjulgranen. Mr Fake Santa gick runt och delade ut godis till barnen. Expatsen var där och minglade med en drös locals. Trevligt!
Sen följde Emma med oss hem för mysig sleepover. Fnitter och viskningar från Emelies sovrum värmde mitt hjärta när jag fixade runt i huset. Martin är i KL och lär sig allt om projektledning av en lärare från Bangalore och minglar i köpcentrum med arabiska turister som julshoppar(?!?). Ikväll drar han på sig malaysiska landslagströjan och går och tittar på Suzuki Cup. Heja!
Det får bli en lugn söndag. I går hann vi även med hela fem timmar nere på Queen's Bay mall. Tjejerna lekte med Emelies saknade gamla dagiskompis Esther inne på leklandet. Jag fikade med hennes föräldrar och hann även köpa lite pryttlar till hemmet. Om en vecka slutar även Esther på Taska Nania och efter jullovet blir det Kinesiska skolan för henne. Men, vi kan fortfarande ses och leka. Tur det!
tisdag 4 december 2012
Vi har våra traditioner
Vi har våra traditioner. Vi må vara slappa på julfirande, skiter i påsk, igonerar midsommarafton och hänger lite lätt med på Deepavali, kinesiska nyåret och Ramadan. Så där lite om tid finns, andan faller på och nåt spännande händer.
Julen bleknar mer och mer och saknaden är inte så stor. Vafasen, det är ändå 35 grader och strandväder jämt. Vem kommer i julstämning i det?
Första året bakade vi massa pepparkakor, gick på julkonsert, skrev julkort och pyntade. Hade julmiddag hemma med kalkon, massa gäster och ringde tomten så han kom på juldagen. Eller egentligen kom han på julaftonsnatt och dumpade presenterna under den vita plastgranen, han var flexibel med oss emigranter. Många stora presenter kom han med så föräldrarnas dåliga samvete över att ha ryckt upp barnen från sin trygga lilla värld hemma i Sverige dövades fint. Omtänksam man tomten, tänker på både barn och vuxna.
Andra året, blev det lite pepparkakor eftersom barnen bad. Julkort glömde vi, julmiddagen la vi en vecka tidigare ute på restaurang och jultomten fick ta sig till Sri Lanka med order om bara små paket.
I år? Ja, vi rycker upp oss lite. Julkort blev det inget med eftersom jag kom på det precis nu. Pepparkakor blir det om nån ber.
Julkalendern har införts av omtänksamma vänner från Täby. Succe! Barnen fattade inte varför- vem är Jesus? -Jaha, han är kompis med Mohammed, Ganesha och Buddha, varför har vi inte sett hans hus eller skulptur nångång?
Fast de fann sig snabbt i konceptet när det upptäckte att där är lego (!!!) bakom varje lucka.
Granen är på väg ur sin låda och vi hoppas den inte gulnat totalt och att några få blå lampor fortfarande lyser. Julkonsert blir det, så mormor blir glad. Julmiddag blir det dåligt med eftersom vi kör snorkling och dykning på Pulau Payar på självaste julafton och tomten har redan fått sms om att han få göra små paket i år igen och ta sig till Bon Ton på Langkawi. Silk suite och kom efter frukost på juldagen, tack gärna vid poolen.
Men, en traditon har vi här. En som vi gjort varje år. Alltid likadant. Inget glömt, inget ignorerat, bara exakt samma sak. Vi åker till Turf Clubs open house första helgen i december. So not advent. Vi kommer tidigt, vi parkerar på fältet, vi går förbi stallen och tittar på hästarna. Vi går till ponnyridningen, köar tålmodigt och får oss ett varv. Vi köar sen ännu mera tålmodigt och får oss en ansiktsmålning. Vi träffar folk och hejar. Vi får panik över att där är så mycket folk och så åker vi hem.
Eller, det sista var inte sant mer än för i år. Annars tittar vi på hästhoppstävlingar också, men i år hade Turf Club lyckats med sin reklam så stället var smockfullt en kvart efter det öppnat. Panik, men vi håller våra traditioner.
Julen bleknar mer och mer och saknaden är inte så stor. Vafasen, det är ändå 35 grader och strandväder jämt. Vem kommer i julstämning i det?
Första året bakade vi massa pepparkakor, gick på julkonsert, skrev julkort och pyntade. Hade julmiddag hemma med kalkon, massa gäster och ringde tomten så han kom på juldagen. Eller egentligen kom han på julaftonsnatt och dumpade presenterna under den vita plastgranen, han var flexibel med oss emigranter. Många stora presenter kom han med så föräldrarnas dåliga samvete över att ha ryckt upp barnen från sin trygga lilla värld hemma i Sverige dövades fint. Omtänksam man tomten, tänker på både barn och vuxna.
Andra året, blev det lite pepparkakor eftersom barnen bad. Julkort glömde vi, julmiddagen la vi en vecka tidigare ute på restaurang och jultomten fick ta sig till Sri Lanka med order om bara små paket.
I år? Ja, vi rycker upp oss lite. Julkort blev det inget med eftersom jag kom på det precis nu. Pepparkakor blir det om nån ber.
Julkalendern har införts av omtänksamma vänner från Täby. Succe! Barnen fattade inte varför- vem är Jesus? -Jaha, han är kompis med Mohammed, Ganesha och Buddha, varför har vi inte sett hans hus eller skulptur nångång?
Fast de fann sig snabbt i konceptet när det upptäckte att där är lego (!!!) bakom varje lucka.
Granen är på väg ur sin låda och vi hoppas den inte gulnat totalt och att några få blå lampor fortfarande lyser. Julkonsert blir det, så mormor blir glad. Julmiddag blir det dåligt med eftersom vi kör snorkling och dykning på Pulau Payar på självaste julafton och tomten har redan fått sms om att han få göra små paket i år igen och ta sig till Bon Ton på Langkawi. Silk suite och kom efter frukost på juldagen, tack gärna vid poolen.
Men, en traditon har vi här. En som vi gjort varje år. Alltid likadant. Inget glömt, inget ignorerat, bara exakt samma sak. Vi åker till Turf Clubs open house första helgen i december. So not advent. Vi kommer tidigt, vi parkerar på fältet, vi går förbi stallen och tittar på hästarna. Vi går till ponnyridningen, köar tålmodigt och får oss ett varv. Vi köar sen ännu mera tålmodigt och får oss en ansiktsmålning. Vi träffar folk och hejar. Vi får panik över att där är så mycket folk och så åker vi hem.
Eller, det sista var inte sant mer än för i år. Annars tittar vi på hästhoppstävlingar också, men i år hade Turf Club lyckats med sin reklam så stället var smockfullt en kvart efter det öppnat. Panik, men vi håller våra traditioner.
Femårskalas
Det var kalas i fredags. Jag minns knappt vad som hände och hör inget längre. Emelie firade sin fem stolta år med lek-all-inclusive på Adventure Zone. Yehaa, 30 barn, massa morsor och fullt drag. Emelie körde slut på lekorken redan innan de kom. Vi råkade komma i väldans god tid för det fruktade vägbygget var klart så bilen swischade till Batu Ferringhi på en kvart. Rekord.
Men, födelsedagsfiraren var nöjd ändå. Satt och drack jos och tittade på 'sina' barn. Njöt deras happy birthday-sång, som jag inte filmade för jag tryckte på fel knapp, och ville inte blåsa ljusen 'för det var så vackert'. Nöjd, mycket nöjd.
Jag? Trött, mycket trött och laddar om för 7årskalas som Filippa vill ha på Hard Rock men som Hard Rock verkar vara så där måttligt intresserad av att fixa. Sista chansen idag, tredje gågnen gillt borde jag kunna få boka deras födelsedagspaket. Om telefonistan lyckas koppla mig rätt person och rätt person faktiskt vet vad han ska göra.
Annars blir det AZ igen. *Big Happy Smile*
Men, födelsedagsfiraren var nöjd ändå. Satt och drack jos och tittade på 'sina' barn. Njöt deras happy birthday-sång, som jag inte filmade för jag tryckte på fel knapp, och ville inte blåsa ljusen 'för det var så vackert'. Nöjd, mycket nöjd.
Jag? Trött, mycket trött och laddar om för 7årskalas som Filippa vill ha på Hard Rock men som Hard Rock verkar vara så där måttligt intresserad av att fixa. Sista chansen idag, tredje gågnen gillt borde jag kunna få boka deras födelsedagspaket. Om telefonistan lyckas koppla mig rätt person och rätt person faktiskt vet vad han ska göra.
Annars blir det AZ igen. *Big Happy Smile*
Leva drömmen
Jag har en favoritblogg, eller egentligen är det en hel hemsida. Välskriven, spännande, rolig, intressant och med världens finaste bilder. S/Y Mary heter den och det är en familj från Limhamn som seglar jorden runt. Fyra år ska det ta, de la ut när vi lyfte till Malaysia. Barnen är lika gamla, föräldrarna också, ungefär. Väldigt lika och så olika.
Eftersom jag läst varenda millimeter på bloggen i två år så känner jag ju dem. Så när jag läste att de seglade upp Malackasundet, vårt vatten, då var det ju självklart att fråga om mina vänner ville komma på fika, leka och bara hänga vid poolen. Jag drog i väg ett mail. Måste i alla fall fråga....och fick svar!
Oj, vad skoj! Och, oj, vi känner ju egentligen inte alls varandra. För dem är vi bara en mailadress. Coolt att de vill träffa oss, ändå. Jag blev nervös på både deras och våra vägnar. Men, när de stod där nere i LOOCs gigantiska entre och när de satt och pimpla kaffe på havsbalkongen och vi bara pratade och pratade om våra olika världar, ja då kändes det bara så rätt. Så roligt och så otrolig inspirerande. Leva drömmen, wow!
Ankdammen behöver lite injektion ibland och det här var bästa hittills! Ännu bättre blev det dagen efter när vi fick komma ombord på Mary, en riktig världsomseglarbåt. Jolleturen ut från Clan Jetty kunde barnen allt vara utan, men båten, vilket paradis. 'De bor i en klätterställning, fullt med kojor och toaletten är en tron!'. Så tronen provade vi många gånger och vi fick dem knappt av båten innan mörkret la sig.
Självklart ses vi på Langkawi till jul. Barnen har redan pysslat julkort och pratar om Lovis och Otto som de bästa gamla vänner. Längtar mer till att se dem än att tomten kommer.
Eftersom jag läst varenda millimeter på bloggen i två år så känner jag ju dem. Så när jag läste att de seglade upp Malackasundet, vårt vatten, då var det ju självklart att fråga om mina vänner ville komma på fika, leka och bara hänga vid poolen. Jag drog i väg ett mail. Måste i alla fall fråga....och fick svar!
Oj, vad skoj! Och, oj, vi känner ju egentligen inte alls varandra. För dem är vi bara en mailadress. Coolt att de vill träffa oss, ändå. Jag blev nervös på både deras och våra vägnar. Men, när de stod där nere i LOOCs gigantiska entre och när de satt och pimpla kaffe på havsbalkongen och vi bara pratade och pratade om våra olika världar, ja då kändes det bara så rätt. Så roligt och så otrolig inspirerande. Leva drömmen, wow!
Ankdammen behöver lite injektion ibland och det här var bästa hittills! Ännu bättre blev det dagen efter när vi fick komma ombord på Mary, en riktig världsomseglarbåt. Jolleturen ut från Clan Jetty kunde barnen allt vara utan, men båten, vilket paradis. 'De bor i en klätterställning, fullt med kojor och toaletten är en tron!'. Så tronen provade vi många gånger och vi fick dem knappt av båten innan mörkret la sig.
Självklart ses vi på Langkawi till jul. Barnen har redan pysslat julkort och pratar om Lovis och Otto som de bästa gamla vänner. Längtar mer till att se dem än att tomten kommer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)