Vi har våra traditioner

Vi har våra traditioner. Vi må vara slappa på julfirande, skiter i påsk, igonerar midsommarafton och hänger lite lätt med på Deepavali, kinesiska nyåret och Ramadan. Så där lite om tid finns, andan faller på och nåt spännande händer.

Julen bleknar mer och mer och saknaden är inte så stor. Vafasen, det är ändå 35 grader och strandväder jämt. Vem kommer i julstämning i det?

Första året bakade vi massa pepparkakor, gick på julkonsert, skrev julkort och pyntade. Hade julmiddag hemma med kalkon, massa gäster och ringde tomten så han kom på juldagen. Eller egentligen kom han på julaftonsnatt och dumpade presenterna under den vita plastgranen, han var flexibel med oss emigranter. Många stora presenter kom han med så föräldrarnas dåliga samvete över att ha ryckt upp barnen från sin trygga lilla värld hemma i Sverige dövades fint. Omtänksam man tomten, tänker på både barn och vuxna.

Andra året, blev det lite pepparkakor eftersom barnen bad. Julkort glömde vi, julmiddagen la vi en vecka tidigare ute på restaurang och jultomten fick ta sig till Sri Lanka med order om bara små paket.

I år? Ja, vi rycker upp oss lite. Julkort blev det inget med eftersom jag kom på det precis nu. Pepparkakor blir det om nån ber.

Julkalendern har införts av omtänksamma vänner från Täby. Succe! Barnen fattade inte varför- vem är Jesus? -Jaha, han är kompis med Mohammed, Ganesha och Buddha, varför har vi inte sett hans hus eller skulptur nångång?
Fast de fann sig snabbt i konceptet när det upptäckte att där är lego (!!!) bakom varje lucka.

Granen är på väg ur sin låda och vi hoppas den inte gulnat totalt och att några få blå lampor fortfarande lyser. Julkonsert blir det, så mormor blir glad. Julmiddag blir det dåligt med eftersom vi kör snorkling och dykning på Pulau Payar på självaste julafton och tomten har redan fått sms om att han få göra små paket i år igen och ta sig till Bon Ton på Langkawi. Silk suite och kom efter frukost på juldagen, tack gärna vid poolen.

Men, en traditon har vi här. En som vi gjort varje år. Alltid likadant. Inget glömt, inget ignorerat, bara exakt samma sak. Vi åker till Turf Clubs open house första helgen i december. So not advent. Vi kommer tidigt, vi parkerar på fältet, vi går förbi stallen och tittar på hästarna. Vi går till ponnyridningen, köar tålmodigt och får oss ett varv. Vi köar sen ännu mera tålmodigt och får oss en ansiktsmålning. Vi träffar folk och hejar. Vi får panik över att där är så mycket folk och så åker vi hem.

Eller, det sista var inte sant mer än för i år. Annars tittar vi på hästhoppstävlingar också, men i år hade Turf Club lyckats med sin reklam så stället var smockfullt en kvart efter det öppnat. Panik, men vi håller våra traditioner.