Lost in Translation

Jag blev helt ställd när jag skulle skriva en liten käck introtext om mig själv till jobbets kundtidning i fredags.

Jag blev redan halvställd första dagen när jag skulle berätta vad jag gjorde på min fritid när jag skulle presentera mig för gruppen. Jag hade liksom glömt att man bjuder en skvätt av sitt privatliv på jobbet i Sverige och jag hade framför allt glömt vilka fritidsaktiviteter jag hade. Jag har varit van vid att folk helst bara vill veta vilken favoriträtt jag har från det lokala köket och möjligtvis var och vad jag åt i helgen. En meningsfull, aktiv fritid intresserar inte tropikerna. Det intresserar svensken

Det där med pool, strand och djungelpromenad var ju passé.

Till den käcka introtexten skulle jag även på en rad summera ihop min fantastiska karriär som jag helt förträngt i mitt tropiska hemmafrus-deltidareliv. Hur sjuttongubbar jag lyckades få ihop en jobbansökan och än ro hem ett jobb på distans från andra sidan jordklotet, det är för mig en gåta. Vad jag kan, förutom ta mig igenom nya, okända situationer var som, det har jag ingen aning om. Helt glömt. Förträngt. Expert på att vara lost in translation.

Det skriver man inte i en kundtidning

Every God is the same God

'Every God is the same God', sa damen blå sari jag satt mittemot i tredjeklass kupén.

Jag var tjugo, blåögd och tågluffade planlöst i Indien, hon var bra mycket äldre med vitt hår i knut och skulle på hinduisk festival i grannstaden. Runt halsen hade hon en lång silverkedja där det hängde en bild på en blå Ganesha som såg ut som en serietidningsfigur. Hon var underbart färgmatchad och visste hur världen hängde ihop.

I alla fall gudavärlden. Det var den dagen jag förstod att olika religioner visst kan leva bredvid varandra, för det är i grund och botten samma. Varianter på samma tema

'You just pick the God that suits your taste', sa damen som om det låg ett menykort framför mig.

Mango

Filippas favorit innan vi flyttade till Malaysia var frusna mangobitar, sådana som man köper färdigt i paket i frysdisken

Första mangon i Malaysia var ingen succee. Mjuk, fin, krämig men inte för mjuk. Perfekt. Direkt från marknaden, skuren i fina kuber, men nej, 'det smakar inte som hemma'. Det ordnade sig i för sig rätt snabbt och honey mango blev en favorit.

Nu är vi där igen. Tillbaka till de färdiga frusna mangokuberna från paket, och ja, de smakar inte heller som hemma.

Glömme-fasen

Nu har jag kommit till glömme-fasen. Glömmer mobil, nycklar, möten, tider och allt sånt smått man alltid har med och bara har koll på. Jag börjar falla på plats och slappna av, helt enkelt. Repeterar inte rutinerna stenhårt några gånger om dagen längre, de sitter. Eller satt, på't med fokus igen. Dock med lite mer sänkta axlar.

Repartrieringskurs

Vi gick repartrieringskurs några veckor efter vi flyttat hem. Flytta tillbaka kan vara kulturkrock det med. Dock alltid i mildare form. Gammalt kan ju aldrig bli helnytt. Jag hade helt klart valt patrieringskurs framför repartriering, fast helst båda.

Men, ena är så mycket bättre än inget. Lite turboinlärning är aldrig fel, så slipper man knåpa ihop alla hjulen själv och göra de flesta skolboksblunders. Det finns så mycket utrymme för upptäckter, fadäser och missar ändå.

Det var en väldigt proffsig och bra re-cap. Reflektion och skönt att höra att vi tacklat det mesta rätt bra, trots nollkoll, och kunnat suga på den goda expatkaramellen, njuta det nya, upptäcka det okända och bara lyxlira.

Det är i för sig rätt uppenbart att det är det som gäller med expatlivet. Det svåra kan vara att hitta dit.

Att släppa Jante, skita i presterar-Luther, släppa blyghet och fördomar. Att inte bli skrämd, ställd och rädd för det okända. Att inte våga eller orka ta sig ut. Att bjuda på sig själv och ha överseende. Tagga ner, hänga på, ta för sig, föreslå, fråga och fixa. Och fråga igen. Känna av, ligga på, vila. Dra sig tillbaka, vara snäll mot sig själv, egoistisk- och så på't igen.  'Put yourself out there', som en föräldrarföreningskollega så klockrent beskrev det.

Den stora lärdomen från repartrieringsdagen, det är att göra exakt samma sak som när vi flyttade iväg. Exakt. Tänka och planera likadant. Vad vill vi få ut av vårt nya spännande liv i Sverige? Tänk begränsad tid, precis som när man har med kontrakt i ett annat land. Vad vill vi med det här äventyret? Vad vill vi se, vad vill vi göra?

'Put yourself out there' + Enjoy life = Silverdalsäventyrsblogg?