Vi gick repartrieringskurs några veckor efter vi flyttat hem. Flytta tillbaka kan vara kulturkrock det med. Dock alltid i mildare form. Gammalt kan ju aldrig bli helnytt. Jag hade helt klart valt patrieringskurs framför repartriering, fast helst båda.
Men, ena är så mycket bättre än inget. Lite turboinlärning är aldrig fel, så slipper man knåpa ihop alla hjulen själv och göra de flesta skolboksblunders. Det finns så mycket utrymme för upptäckter, fadäser och missar ändå.
Det var en väldigt proffsig och bra re-cap. Reflektion och skönt att höra att vi tacklat det mesta rätt bra, trots nollkoll, och kunnat suga på den goda expatkaramellen, njuta det nya, upptäcka det okända och bara lyxlira.
Det är i för sig rätt uppenbart att det är det som gäller med expatlivet. Det svåra kan vara att hitta dit.
Att släppa Jante, skita i presterar-Luther, släppa blyghet och fördomar. Att inte bli skrämd, ställd och rädd för det okända. Att inte våga eller orka ta sig ut. Att bjuda på sig själv och ha överseende. Tagga ner, hänga på, ta för sig, föreslå, fråga och fixa. Och fråga igen. Känna av, ligga på, vila. Dra sig tillbaka, vara snäll mot sig själv, egoistisk- och så på't igen. 'Put yourself out there', som en föräldrarföreningskollega så klockrent beskrev det.
Den stora lärdomen från repartrieringsdagen, det är att göra exakt samma sak som när vi flyttade iväg. Exakt. Tänka och planera likadant. Vad vill vi få ut av vårt nya spännande liv i Sverige? Tänk begränsad tid, precis som när man har med kontrakt i ett annat land. Vad vill vi med det här äventyret? Vad vill vi se, vad vill vi göra?
'Put yourself out there' + Enjoy life = Silverdalsäventyrsblogg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar