Mellan 2 stolar

Lägenheten på Tomtebogatan är såld. Känns lite tomt och konstigt. Ingenstans och bo på Penang så då får man nog kalla oss hemlösa. Vi hänger mellan två stolar- två världar. Inte riktigt lämnat Sverige och inte riktigt flytta över tankarna till Malaysia. Vill inte tänka på vad som händer om det skiter sig. Då får vi väl ta tajm-out och slicka såren på nån söderhavs ö i ett par månader och sen komma hem och börja om. Fixa boende, dagis och jobb.

Ena dagen tänker jag , nej vi flytt int! Jobbet är roligt och barnen trivs och nu har sommaren äntligen kommit. Bara Sverige har sån här fin sommar. Vad är det egentligen jag gått med på?

Andra dagar tänker jag- fy fasen vad skönt det ska bli att lämna ekorrhjulet och vardagstrallen och få uppleva nytt, nytt, nytt. Vad kommer hända, hur kommer det bli? Så spännande att inte veta.

Men, hinner inte riktigt fundera på varken det ena eller det andra. Jobb ska avslutas och massa små förberedelser att hålla reda på. Oändligt många vaccinationsbesök, säga upp både det ena och andra, vilka försäkringar kan vi behålla, vad ska vi skeppa, vad ska vi packa- vad ska vi packa i? Hur gör jag med mobilen, oj nytt körkort, vi måste hinna se alla, flyttfest....Listan fylls bara på.

Ingen hemma

Martin är i Malaysia igen. Jobbar som bara den. Och reder ut försäkringar och boende. Fast boendet är lite svårt att få till. Silverton var inte så bra som vi hoppats på när Martin såg lägenheten så vi har tackat nej. Hemlösa igen. Verkar inte vara mycket ute just nu så det blir antagligen att vi får fixa tak över huvudet på plats. Tjejerna får börja sina förskolor och sen kan jag lägenhetsshoppa. 60 dagar får jag på mig. Det borde lösa sig till slut, om inte annat när paniken infinner sig. Då får man mycket gjort.

Jag är i München. Jobbar och umgås med kollegor och partners. Och skriver lister på allt jag måste hinna innan kl 12 på söndag. Då har vi visning på lägenheten. Den måste skina. Garderoberna måste vara skjyssta innuti. Folk öppnar ju dem. Och badrumsskåpet. Ska jag fylla det med pingisbollar? Ökar nog inte värdet på vår kära våning så jag nöjer mig med att tajta till skruvarna på gångjärnen och torka av dörrarna. Jag ska ju hinna laga en barnvagn och sälja lite trekkingprylar på Blocket också och hitta tid till tandläkare, frisör och optiker besök.

Tjejerna är på Öland. (Bara jag som inte lyckades hamna på en ö). Filippa har inte tid att prata i telefon, men Emelie kan gott tänka sig växla ett par ord. Båda har nymålade naglar. Ser fram emot att se dem igen nästa vecka. Men, först ska den skinande lägenheten visas upp för hugade och förhoppningsvis pengastarka spekulanter.

Nya kompisar II

Nu vet vi var Emelie kommer träffa alla sina nya kompisar. Hon ska få börja på Taska Nania, ett Waldorfdagis för barn från 3 år. Så, hon får tjyvstarta. Det var ok om hon var blöjfri, kan 'basic english' och går kortare dagar den första tiden.

Första och sista kravet är inga problem, men engelskan är skral minst sagt. Totalt obefintlig förutom 'milk'. Men, det är ju bra för då lär hon få vätska i sig- med näring. Hon måste nämligen kunna säga till om hon inte mår bra. Fast det tror jag de lär märka oberoende vilket språk hon talar. För säkerhets skull får vi väl säga 'no' och 'no good' istället för nej och inte bra hela sommaren. Då borde hon nå bas-nivån. Typ basalaste basen.

Jag tror det kommer gå jättebra och att hon kommer trivas super. Rent praktiskt blir det enklare för mig för Filippa går på St Christopher's längre ner på samma gata. Blir det tokstrul de första månaderna så kan jag nästan gå emellan. Bara nästan för det blir svettigt- inga raska promenader i den värmen.

Thank you Mr Moon!

Nya kompisar

Emelie konstaterar att hon kommer få många nya kompisar sen. Sen i Malalaysia.

Utökning av ordförrådet

- vad heter Bu och Bä på engelska?
- Buh and Bae

Dagens visdomsord från Martin

Life is too short för vardag

Silverton

Nytt försök på boende. En gigantisk lägenhet några hus bort från förra stället. Två kök, eller nästan. 1,5 för att vara exakt. Över 400 kvadratmeter. Så stort så det hamnade på minussidan tillsammans med att det 'bara' var på 3 våningen. Vi vill ju upp i luften nu när det finns möjlighet att bo på 28:e våningen. Vi inbillar oss att vi kommer störas av trafiken också. Och att träden kommer vara i vägen för havsutsikten. Vi får se. Det ska bli ett påskrivit kontrakt först innan vi bekymrar oss om den saken. Om vi ska bekymra oss. För egentligen känns det bara väldigt skönt att boendet blir avbockat från listan.

Så här ser det ut: