Ok, här är listan på vad vi vill hinna med innan vi landar i Sverige 5 augusti. Ingen speciell ordning. De stryks efterhand som vi lyckas. Listan kan fyllas på, man kommer på så mycket man borde gjort när det väl drar ihop sig.
- Raja Ampat
- Komodo
- Mount Kinabalu (det är bara jag som vill upp där, Martin var där för sekler sen)
- Laos
- Se en tapir
- Hela familjen vandrar upp till toppen av Penang Hill
- Koh Lipe via båten från Thailand (så vi får kört över gränsen. Skippar den billiga ölen i gränshandeln för det är ändå ingen som dricker den)
- Bangkok. Hang Over III, kid´s version
- China Tiger Gallery. Tänk om jag kunde hitta en fin målning?
- Möbelshopping (ska bara fixa ett hus först, så vi vet vad vi behöver). Porslin och batiktyger. (pust, jag som inte gillar shopping)
- Pulau Weh, en liten snorkel- och dykö norr om Sumatra
- Fiskmarknaden med silent auction
- Utflykten till den gamla kolmilan på fastlandet
- SCIPS golftunering
- Reflexologi (har bott här i 3 år och inte provat...)
- TESOL för barn (har någon svag ambition på att lära mig lära ut engelska för barn. Vi får hoppas de kommer in på nån vettig skola, så vi slipper plåga varandra)
- Thairestaurangen på berget (i kombo med att banka bollar på driving range. Alltid lika kul att se tjejerna svinga golfklubba i flipflops och med svettpärlor droppandes från nästippen)
- Västra sidan av ön
- Åka färjan t.o.r Butterworth for 60 cen
- Malacca
- Escape
torsdag 21 mars 2013
Timmy Tapir´s Tea Party
Vi var på afternoon tea på Ben´s igår. Uppe i deras chambre separé som vi inte visste de hade men som var så där alldeles lagom stort, mysigt och lugnt. Dryga tio mammor med barn var med, som vanligt välordnat av SpiralSynergy.
Vi var där med Emelies klasskompisar Riya och Felix. Det var pyssel med att göra kort med filt-tapir på, sagostund om självaste Timmy Tapir som lärde sig man inte ska ljuga, fika med massa chokladkaka och hemgjorda marshmellows och sen fick de som höjdpunkt göra en tapir i lera. Mammorna drack te och kaffe i sofforna, fikade på sina chokladtårtor och marshmellows och pratade om ditt och datt.
Sen lärde mig barnen att tapirer finns i Malaysia och att de är utrotningshotade.Hur har jag kunnat missa det? Jo, fick jag veta av Filippa, vi gick inte änns förbi och kollade dem på Singapore Zoo, så det är klart du inte vet. Så obildat, så nonchalant. Vi får nog sätta upp Taiping Zoo på vår bucket list. Listan med allt vi vill hinna göra innan vi flyttar.
Vi var där med Emelies klasskompisar Riya och Felix. Det var pyssel med att göra kort med filt-tapir på, sagostund om självaste Timmy Tapir som lärde sig man inte ska ljuga, fika med massa chokladkaka och hemgjorda marshmellows och sen fick de som höjdpunkt göra en tapir i lera. Mammorna drack te och kaffe i sofforna, fikade på sina chokladtårtor och marshmellows och pratade om ditt och datt.
Sen lärde mig barnen att tapirer finns i Malaysia och att de är utrotningshotade.Hur har jag kunnat missa det? Jo, fick jag veta av Filippa, vi gick inte änns förbi och kollade dem på Singapore Zoo, så det är klart du inte vet. Så obildat, så nonchalant. Vi får nog sätta upp Taiping Zoo på vår bucket list. Listan med allt vi vill hinna göra innan vi flyttar.
onsdag 13 mars 2013
Busy day
Onsdagar är min hemmafrusdag. Blir mycket fixa, men någon gång ibland blir det frukostfika med andra damer. Inte igår. Då blev det knappt frukost.
Filippa hade idrottsdag i Botaniska trädgården. Terränglöpning. På asfalt. Upp för backen, ner för backen och sen i mål fem minueter senare. Föräldrar var där för att heja på, jaga bort aporna, fota vitklädda barn med gula kepsar och hoppas att nån av dem var deras egen.
Filippa studsade fram på sina gasellben, pratade med kompisar, vinkade och köade snällt när hon kom i fatt någon. Var inte änns trött när hon kom i mål. Glad som bara den. Roligt! Tur det, för det har varit många sena kvällar nu när huset haft gäster så jag trodde hettan och sömnbristen skulle klubba henne. Den klubbar mig
Men, jag höll mig på benen med koffein. När första och andraklassarna var färdigsprungna vid halvelva-tiden hoppade jag in i Alzan igen, tog en tur inom CoffeeBean på Burma road beställde en latte dubbel espresso, svalkade mig i iskalla ac:n och ögnade snabbt igenom tidningen för de senaste nyheterna om Sulu-rebellerna i Sabah och sen drog jag till skolan för att se Emelie och hennes klass uppträda på samlingen.
Det handlade om djur, de sjöng sånger om dem, dansade och levererade fraser i micken. Emelie var sist ut med sin replik. Inte alls nöjd med det och tittade irriterat på sin lärare och sa sen den så tyst och fort hon kunde. Hon tyckte det var ytterst orättvist att vara sist, sist i kön. Sist är sämst, det vet man ju.
Men, när jag sen sa vid lunchen på SushiKing att sista repliken, det är den enda publiken kommer ihåg, då tittade hon förvånat på mig med världens största aha-ögon. Sen såg hon mycket nöjd ut och tryckte i sig sushi med ovanligt god aptit och gott humör.
Sista repliken är bästa repliken. Sist är bäst på scen, först när man springer. Om man nu bryr sig.
Filippa hade idrottsdag i Botaniska trädgården. Terränglöpning. På asfalt. Upp för backen, ner för backen och sen i mål fem minueter senare. Föräldrar var där för att heja på, jaga bort aporna, fota vitklädda barn med gula kepsar och hoppas att nån av dem var deras egen.
Filippa studsade fram på sina gasellben, pratade med kompisar, vinkade och köade snällt när hon kom i fatt någon. Var inte änns trött när hon kom i mål. Glad som bara den. Roligt! Tur det, för det har varit många sena kvällar nu när huset haft gäster så jag trodde hettan och sömnbristen skulle klubba henne. Den klubbar mig
Men, jag höll mig på benen med koffein. När första och andraklassarna var färdigsprungna vid halvelva-tiden hoppade jag in i Alzan igen, tog en tur inom CoffeeBean på Burma road beställde en latte dubbel espresso, svalkade mig i iskalla ac:n och ögnade snabbt igenom tidningen för de senaste nyheterna om Sulu-rebellerna i Sabah och sen drog jag till skolan för att se Emelie och hennes klass uppträda på samlingen.
Det handlade om djur, de sjöng sånger om dem, dansade och levererade fraser i micken. Emelie var sist ut med sin replik. Inte alls nöjd med det och tittade irriterat på sin lärare och sa sen den så tyst och fort hon kunde. Hon tyckte det var ytterst orättvist att vara sist, sist i kön. Sist är sämst, det vet man ju.
Men, när jag sen sa vid lunchen på SushiKing att sista repliken, det är den enda publiken kommer ihåg, då tittade hon förvånat på mig med världens största aha-ögon. Sen såg hon mycket nöjd ut och tryckte i sig sushi med ovanligt god aptit och gott humör.
Sista repliken är bästa repliken. Sist är bäst på scen, först när man springer. Om man nu bryr sig.
Besökare kommer, besökare åker
Vi vinkade av våra sista besökare igår. Sista gästerna på 25:an LOOC har åkt, pensionat Hörnfeldt har stängt (men kan enkelt öppna upp om nån vill fly våren, råkar ha vägarna förbi eller vad som)
Vid taxiståndet på Gurney Plazas baksida vinkade vi. Efter en sista middag tillsammans på Penang på Dragon-i. Tror vi lyckats klämma det mesta och bästa av Penangs varierande utbud. Indiskt, fin restaurang, hawker's, kinesiskt, western, hemma, vid poolen och på stranden. Det vara bara thai vi missade att bjuda familjen Jung på. Vi får hoppas de åt det förra veckan när de var på Langkawi.
När de var på Langkawi passade vi på att ha lite mer besök, från Langakwi. Tre fjärdedelar av S/Y Mary kom ner två nätter och passade på att ha en sista lekdejt innan de drog ut på havet igen. Sri Lanka nästa. Tog oss en dag att åka dit, tar dem 10-12 att segla.
Oj, vad här lektes! Det blev inget uppvisade av Penangs sevärdheter här inte. Inga barn ville lämna leken. Bara för att leka med andra barn, då. Men, Linda och jag fick en tur till marknaden och en sväng inom burmesiska templet. Blev de vanliga frukterna i det vanliga fruktståndet och sen lite spontanshopping av muskatnötsfruktsaft jag inte visste fanns hos gubben i bananståndet jag aldrig handlat av. Gudagott, och roligt att man fortfarande kan upptäcka nytt.
Många sena trevliga kvällar på havsbalkongen har det blivit. Nu får pratmusklerna vila och gå i ide till augusti när vi själva blir besökare, hemma igen.
Vid taxiståndet på Gurney Plazas baksida vinkade vi. Efter en sista middag tillsammans på Penang på Dragon-i. Tror vi lyckats klämma det mesta och bästa av Penangs varierande utbud. Indiskt, fin restaurang, hawker's, kinesiskt, western, hemma, vid poolen och på stranden. Det vara bara thai vi missade att bjuda familjen Jung på. Vi får hoppas de åt det förra veckan när de var på Langkawi.
När de var på Langkawi passade vi på att ha lite mer besök, från Langakwi. Tre fjärdedelar av S/Y Mary kom ner två nätter och passade på att ha en sista lekdejt innan de drog ut på havet igen. Sri Lanka nästa. Tog oss en dag att åka dit, tar dem 10-12 att segla.
Oj, vad här lektes! Det blev inget uppvisade av Penangs sevärdheter här inte. Inga barn ville lämna leken. Bara för att leka med andra barn, då. Men, Linda och jag fick en tur till marknaden och en sväng inom burmesiska templet. Blev de vanliga frukterna i det vanliga fruktståndet och sen lite spontanshopping av muskatnötsfruktsaft jag inte visste fanns hos gubben i bananståndet jag aldrig handlat av. Gudagott, och roligt att man fortfarande kan upptäcka nytt.
Många sena trevliga kvällar på havsbalkongen har det blivit. Nu får pratmusklerna vila och gå i ide till augusti när vi själva blir besökare, hemma igen.
tisdag 5 mars 2013
Ännu mera CNY, och garanterat sista
Så klämde vi det sista ur nyårsfirandet med reunion steamboat dinner hos dagiset mittemot och tillika vår mandarinundervisningslokal. Fast, vi nu inte haft några lektioner på över ett halvår.
Mei Chen är lika noga och välplanerad med kinesiskt nyårsfirande som med mandarinlektion: Började med fint urskuren inbjudan, inskrivning och program när vi kom, lekar med mandariner, uppdelning i matlag för steamboat och sen ändå låta barnen stimma omkring och leka.
Familjen Jung på besök hos oss fick turista vardagsliv, eller egentligen festliv, på en varm bakgård i Pulau Tikus så svetten rann och öronsnibbarna kokade rött. Det kan inte mångar researangörer få till.
Absolut sista spiken i högtidkistan satte vi igår med en tur till Kek Lok Si. Njöt tystnaden, svalkande vind från berget och upplysningen när miljoners lampor tändes på templet.
Mei Chen är lika noga och välplanerad med kinesiskt nyårsfirande som med mandarinlektion: Började med fint urskuren inbjudan, inskrivning och program när vi kom, lekar med mandariner, uppdelning i matlag för steamboat och sen ändå låta barnen stimma omkring och leka.
Familjen Jung på besök hos oss fick turista vardagsliv, eller egentligen festliv, på en varm bakgård i Pulau Tikus så svetten rann och öronsnibbarna kokade rött. Det kan inte mångar researangörer få till.
Absolut sista spiken i högtidkistan satte vi igår med en tur till Kek Lok Si. Njöt tystnaden, svalkande vind från berget och upplysningen när miljoners lampor tändes på templet.
Mera Laos
Nej, Laos blev inte dumpad. Vi fintade AirAsia och flyger via Bangkok istället, i maj, kortare än ursprungsplanen men ändå. Jag får prova maten, se Floden och få en definitiv överdos på tempel. Tredje gången gillt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)