Efter våra äventyr i djungeln och lite slappeliv på Penang har Los Olldens dragit vidare på urbana äventyr i Singapore. Vi sitter kvar i soffan och somnar tidigt till en halvtaskig musikalfilm. Sen ska vi jobba ifatt läxa, tvätthögar, nya resebokningar och bildredigering.
Vad tomt det blev. Vad hände?
onsdag 31 oktober 2012
tisdag 30 oktober 2012
Borneo
Sent i söndags satt en jetlagad familjen Ollden och åt room service-mat på vårt hotellrum i Kota Kinabalu. Åkt hela vägen från Stockholm och allt var som vanligt, som de alltid suttit där. Men, galet är det allt.
Och mer galet blev det, för efter en soft dag på den gigantiska playan på Nexus Resort så drog vi till Sandakan och ut på äventyr i djungeln och på havet. George, vår guide, gick ut hårt. Tog oss till en grotta full med fladdermöss, fåglar och kackerlacker. Han vägrade gå in, för det luktade skit. Tjejerna bangade snabbt men Viktor och männen tog sig runt hela rundan på den hala spången.
Natten blev på en djungel-lodge vid floden efter en solnedgångstur in på en biflod i bästa Doktor Drövels anda (eller vad nu barnprogrammet hette på den svartvita tv:ns tid). Vi fick se näsapor så vi teg, hägrar och en liten grön giftig orm som jag inte fattar hur de änns lyckades hitta mitt i allt grönt.
Djungel- och naturturer är mycket tidig morgon och sen kväll. Så nästa dag blev tidig. Ned för floden i speedbåt, paus sen ut på havet i samma lilla speedboat för att åka ut till sköldpaddeön. En skön regnfront med buller mötte oss och det blev en väldig blöt och skumpig resa där kapten hamnade vilse och ingen var speciellt bekväm.
Men, lyckan med fast land under fötterna, lunch och torra kläder så var det glömt och vilsekörningen blev helt förlåtet när vi sent på kvällen fick se mamma jättesköldpadda lägga 111 ägg och sen få släppa ut en korg med nykläckta småttingar. Magiskt. Vilka vackra djur med största lugnet och de vackraste ögon. Miljoners år av visdom.
Tidig morgon tillbaka och upp i buss för att träffa orangutanger i deras rehab reservat. Häftigast var dock att se en vild en dagen efter när vi åkt upp för floden igen och bodde på en annan lodge dit inga vägar går.
Inte ström heller och generatorn la av lagom tills det var dags för herrarna att duscha så de fick lukta vildmän ända tillbaka till KL. Strömavbrotten gjorde inget, blev bara mysigare att sova med öppna fönster och myggnät. Somna och vakna till djungels ljud.
Inte änns hemresan blev lugn. Då klappade lamporna i hop på KK's landningsbana och inga plan kom iväg innan tio på kvällen. Vi som skulle via KL missade självklart sista Penangflyget så tre på natten kom vi till Mariott för att bli bjudna på dusch och mjuk säng innan det blev upp tidigt igen för morgonflyget till Penang.
Behöver väl inte säga att vi slappade resten av helgen? Ingen var ledsen för vår svala pool.
Och ingen glömmer det här äventyret.
Och mer galet blev det, för efter en soft dag på den gigantiska playan på Nexus Resort så drog vi till Sandakan och ut på äventyr i djungeln och på havet. George, vår guide, gick ut hårt. Tog oss till en grotta full med fladdermöss, fåglar och kackerlacker. Han vägrade gå in, för det luktade skit. Tjejerna bangade snabbt men Viktor och männen tog sig runt hela rundan på den hala spången.
Natten blev på en djungel-lodge vid floden efter en solnedgångstur in på en biflod i bästa Doktor Drövels anda (eller vad nu barnprogrammet hette på den svartvita tv:ns tid). Vi fick se näsapor så vi teg, hägrar och en liten grön giftig orm som jag inte fattar hur de änns lyckades hitta mitt i allt grönt.
Djungel- och naturturer är mycket tidig morgon och sen kväll. Så nästa dag blev tidig. Ned för floden i speedbåt, paus sen ut på havet i samma lilla speedboat för att åka ut till sköldpaddeön. En skön regnfront med buller mötte oss och det blev en väldig blöt och skumpig resa där kapten hamnade vilse och ingen var speciellt bekväm.
Men, lyckan med fast land under fötterna, lunch och torra kläder så var det glömt och vilsekörningen blev helt förlåtet när vi sent på kvällen fick se mamma jättesköldpadda lägga 111 ägg och sen få släppa ut en korg med nykläckta småttingar. Magiskt. Vilka vackra djur med största lugnet och de vackraste ögon. Miljoners år av visdom.
Tidig morgon tillbaka och upp i buss för att träffa orangutanger i deras rehab reservat. Häftigast var dock att se en vild en dagen efter när vi åkt upp för floden igen och bodde på en annan lodge dit inga vägar går.
Inte ström heller och generatorn la av lagom tills det var dags för herrarna att duscha så de fick lukta vildmän ända tillbaka till KL. Strömavbrotten gjorde inget, blev bara mysigare att sova med öppna fönster och myggnät. Somna och vakna till djungels ljud.
Inte änns hemresan blev lugn. Då klappade lamporna i hop på KK's landningsbana och inga plan kom iväg innan tio på kvällen. Vi som skulle via KL missade självklart sista Penangflyget så tre på natten kom vi till Mariott för att bli bjudna på dusch och mjuk säng innan det blev upp tidigt igen för morgonflyget till Penang.
Behöver väl inte säga att vi slappade resten av helgen? Ingen var ledsen för vår svala pool.
Och ingen glömmer det här äventyret.
lördag 20 oktober 2012
Fredagsbön
Efter Ninas eminenta bloggande under mer än två års tid kommer här nu en gästblogg av Mister Martin's Wife's husband. Det är nämligen så att jag bott tillräckligt länge i ett muslimskt land utan att ha gått i moskén. Nu fick det vara nog så för ett par veckor sedan pratade jag med en muslimsk kollega och berättade att jag var lite nyfiken och frågade om jag fick följa med på fredagsbönen utan att det skulle vara konstigt för dom och jodå, det var inga som helst problem så länge jag typ inte tog med några rondellhundar eller nåt....Genast kom många fram och sa att "det får man väl inte", "det kan du väl inte" så alla sköna förutfattade meningar om islam kom ju fram ganska fort från många håll. Både från lokala och expats. Undrar varför vi är skapta såna? ja, ja, ja.
I fredags började fredagsbönen 13.04. Det är lite olika beroende på solen tydligen men man hör ju böneutroparen när det är dags så det löser sig antar jag. Telefonen skulle stängas av och man fick inte prata i moskén. Det var de enda förhållningorder jag fick så sen tänkte jag att det är väl bara att respektera människorna och göra som dom andra så kör på.
Lärde mig rätt mycket av mina kollegor på köpet. För att få ha fredagsbön i "sin" moské måste man vara 40 personer och ha tillstånd från islamistiska förbundet på ön. Detta gäller bara fredagsbönen vilken är längre än alla de andra bönerna 5 gånger om dagen då man på fredagen även inkluderar lite utbildning av koranen som jag förstod det. Annars är det som sagt 5 gånger om dagen. Första gången tidigt på morgonen, typ runt 05.30, två gånger mitt på dagen för att avslutas med 2 gånger på kvällen innan man går och lägger sig. Det är då vi hör skönsången från moskén i närheten av lägenheten. Detta görs för att man kontinuerligt ska påminnas att gud alltid ser dig och komma ihåg att man skall göra goda saker.
Så av med skor och sockar, kavla upp byxorna, tvätta händerna, ansiktet och fötterna, innan jag och min "ledsagare" gick in. Först stå upp , ner på knäna, följa böneutropen på arabiska, upp, ner, pannan i backen och försöka hänga med min granne genom ritualen. Det är samma ritual alla 5 gånger om dagen, dag efter dag berättade dom. Tror det gick hyfsat men efteråt fick jag lära mig att missar man de viktiga sakerna i bönen så anses den icke godkänd. Hur mycket jag än försökte så tror jag faktiskt att jag inte fick godkänt även om det, som mina kollegor finkänsligt uttryckte det, var ett "special case". Att man gör allt samtidigt och i samma riktning (mot Mecka) är för att visa lojalitet och för att visa att vo gör det tillsammans. Det ska inte spreta åt olika håll.
Tror det tog runt 40 minuter totalt med "teaching" på Bahasa och det ska sägas att jag var lite nervös innan för att jag skulle bli totalt uttittad eller att andra skulle känna sig obekväma men det var väldigt lite om ens någon som tittade konstigt på den knappt 2 meter långa, förvirrade blekingen....kändes nog konstigare när jag för tjugo år sedan av misstag kom in på en katolsk gudstjänst i Edinburgh.I bilen tillbaks till fabriken fick jag mig också en liten lektion i skillnaderna, eller snarare likheterna, mellan kristendomen och islam. Kort och gott samma tro, samma gud bara olika profeter.....same same but different. Var tusan ska man då behöva bråka så mycket om det och använda det som slagträ från båda sidor tänkte jag men finkänslig som jag är så sparade jag det till en annan gång.
Förresten, en liten miss som ovan moské besökare blev det ju dock, jag hade tagit av mig skorna lite för långt ut så när det började ösregna under bönen så blev både skor och sockar rätt så genomsura. Eftermiddagen fick bli barfota i våra plastiga inneskor och min kinesiska kollega tittade lite konstigt på mina strumpor som hängde på tork i min cubicle med bästa Feng Shuin i fabriken!
Nu vidare mot hinduismen, buddismen och taoismen här på ön. Min 3:a i religionskunskap skulle varit bättre....
I fredags började fredagsbönen 13.04. Det är lite olika beroende på solen tydligen men man hör ju böneutroparen när det är dags så det löser sig antar jag. Telefonen skulle stängas av och man fick inte prata i moskén. Det var de enda förhållningorder jag fick så sen tänkte jag att det är väl bara att respektera människorna och göra som dom andra så kör på.
Lärde mig rätt mycket av mina kollegor på köpet. För att få ha fredagsbön i "sin" moské måste man vara 40 personer och ha tillstånd från islamistiska förbundet på ön. Detta gäller bara fredagsbönen vilken är längre än alla de andra bönerna 5 gånger om dagen då man på fredagen även inkluderar lite utbildning av koranen som jag förstod det. Annars är det som sagt 5 gånger om dagen. Första gången tidigt på morgonen, typ runt 05.30, två gånger mitt på dagen för att avslutas med 2 gånger på kvällen innan man går och lägger sig. Det är då vi hör skönsången från moskén i närheten av lägenheten. Detta görs för att man kontinuerligt ska påminnas att gud alltid ser dig och komma ihåg att man skall göra goda saker.
Så av med skor och sockar, kavla upp byxorna, tvätta händerna, ansiktet och fötterna, innan jag och min "ledsagare" gick in. Först stå upp , ner på knäna, följa böneutropen på arabiska, upp, ner, pannan i backen och försöka hänga med min granne genom ritualen. Det är samma ritual alla 5 gånger om dagen, dag efter dag berättade dom. Tror det gick hyfsat men efteråt fick jag lära mig att missar man de viktiga sakerna i bönen så anses den icke godkänd. Hur mycket jag än försökte så tror jag faktiskt att jag inte fick godkänt även om det, som mina kollegor finkänsligt uttryckte det, var ett "special case". Att man gör allt samtidigt och i samma riktning (mot Mecka) är för att visa lojalitet och för att visa att vo gör det tillsammans. Det ska inte spreta åt olika håll.
Tror det tog runt 40 minuter totalt med "teaching" på Bahasa och det ska sägas att jag var lite nervös innan för att jag skulle bli totalt uttittad eller att andra skulle känna sig obekväma men det var väldigt lite om ens någon som tittade konstigt på den knappt 2 meter långa, förvirrade blekingen....kändes nog konstigare när jag för tjugo år sedan av misstag kom in på en katolsk gudstjänst i Edinburgh.I bilen tillbaks till fabriken fick jag mig också en liten lektion i skillnaderna, eller snarare likheterna, mellan kristendomen och islam. Kort och gott samma tro, samma gud bara olika profeter.....same same but different. Var tusan ska man då behöva bråka så mycket om det och använda det som slagträ från båda sidor tänkte jag men finkänslig som jag är så sparade jag det till en annan gång.
Förresten, en liten miss som ovan moské besökare blev det ju dock, jag hade tagit av mig skorna lite för långt ut så när det började ösregna under bönen så blev både skor och sockar rätt så genomsura. Eftermiddagen fick bli barfota i våra plastiga inneskor och min kinesiska kollega tittade lite konstigt på mina strumpor som hängde på tork i min cubicle med bästa Feng Shuin i fabriken!
Nu vidare mot hinduismen, buddismen och taoismen här på ön. Min 3:a i religionskunskap skulle varit bättre....
Kalasvecka
En kalasvecka med kontraster. Började med Star Wars-kalas i lördags med lekstationer, Subway take out-mackor och långdopp i infinitypool med utsikt över havet i Tanjung Bungha och slutade med ett hemma-i-kampungen-kalas idag ett stenkast i från super-condohuset vi var i förra helgen. I kampungen var det hemgjort ekologiskt, lek med vattenslang, gegga, massa husdjur, mango på träden och häng på verandan. Båda ställena var lika fascinerande.
Däremellan var det svenskt 6-årskalas hos Emma på Gurney Beach och Emelie klämde även sitt första kalas med klassen på Adventure Zone. Vet inte vem som var lyckligat, hon eller jag? Det är inte lätt att vara ny i skolan fast man är gammal på Penang och vissa mornar har hon inte velat gå till skolan för hon har inga kompisar.....Men, nu vet jag att hon är på banan. Hon var glad som en speleman, jag såg inte röken av henne så jag fick lära känna ett gäng trevliga föräldrar till. Alla med globala livshistorier.
Men, bästa kalaset blir imorgon kväll. Då träffar vi familjen Ollden på Borneo, influgna direkt från Sverige. Bara för att hälsa på oss (och sköldpaddor, akvariefiskar, orangutanger, kanske nån vild elefant, krokodil, apor, fåglar och mygg).
Psst, kampung är malaysiska för by. Husen ligger tätt, man har en liten tomt och sen en gemensam yta i mitten där folk hänger av och till. Plåttak, nätfönster och öppna dörrar. Portal in från gatan, egentligen inga bilar och mopparna puttrar snällt.
Däremellan var det svenskt 6-årskalas hos Emma på Gurney Beach och Emelie klämde även sitt första kalas med klassen på Adventure Zone. Vet inte vem som var lyckligat, hon eller jag? Det är inte lätt att vara ny i skolan fast man är gammal på Penang och vissa mornar har hon inte velat gå till skolan för hon har inga kompisar.....Men, nu vet jag att hon är på banan. Hon var glad som en speleman, jag såg inte röken av henne så jag fick lära känna ett gäng trevliga föräldrar till. Alla med globala livshistorier.
Men, bästa kalaset blir imorgon kväll. Då träffar vi familjen Ollden på Borneo, influgna direkt från Sverige. Bara för att hälsa på oss (och sköldpaddor, akvariefiskar, orangutanger, kanske nån vild elefant, krokodil, apor, fåglar och mygg).
Psst, kampung är malaysiska för by. Husen ligger tätt, man har en liten tomt och sen en gemensam yta i mitten där folk hänger av och till. Plåttak, nätfönster och öppna dörrar. Portal in från gatan, egentligen inga bilar och mopparna puttrar snällt.
fredag 12 oktober 2012
Eldflugssafari
Vi slutade tidigt idag för att åka över till fastlandet och en bit söderut till Nibong Tebal där det finns eldflugor i träden längs floden. Innan mörkret kom åt vi en god middag på en enkel fisk- och skaldjursrestaurang längs stora vägen in till stadens centrum. Syrlig fisk, clams, krabbsoppa, räkor, färskaste bläckfisken fångad vid flodmynningen och för säkerhets skull lite kyckling på det. Vi var i himmelriket och Filippa klämde det mesta av bläckfisken och åt clams så vi skämdes. Emelie utnyttjade tillfället, tvättade skalen och fick fina snäckor med hem till sin samling
Med så god middag var det väldigt skönt att glida ut på helt stilla flod och se buskar som glimmade som bästa julgransbelysningen. Lite blixtar ute vid horisonten ramade in ljusspelet och vissa av oss somnade gott, trots lite krokodilskräck, redan innan båten var tillbaka på jettyn igen. SpiralSynergy har fixat ännu ett lysande arrangemang.
Med så god middag var det väldigt skönt att glida ut på helt stilla flod och se buskar som glimmade som bästa julgransbelysningen. Lite blixtar ute vid horisonten ramade in ljusspelet och vissa av oss somnade gott, trots lite krokodilskräck, redan innan båten var tillbaka på jettyn igen. SpiralSynergy har fixat ännu ett lysande arrangemang.
tisdag 9 oktober 2012
Besök
Tabea är här!
Jag hör ljusa barnskratt från uterummet och en massa prat. Det var åtta månader sen Tabea flyttade till Taipei, och oj, vad hon och Filippa har saknat varandra. Filippa säger inte så mycket och livet är mest bra, men ibland har det märkts att bästa skolkompisen har flyttat från ön. Ett ögonblick, och så är det borta.
Tabea har däremot skrivit högar med brev och några har de skickat. Filippa förvarar dem bredvid huvudkudden när hon sover. Det var tufft i början för Tabea. Hon har bott hela sitt liv, minus två månader, på Penang. Men i våras föll hon på plats och nu är de tillbaka på besök. 'Taipei is great, but Penang is just marvelous', som hennes pappa sa när han kom och lämnade henne.
Vi får en hel eftermiddag med Tabea, och allt känns som vanligt.
Jag hör ljusa barnskratt från uterummet och en massa prat. Det var åtta månader sen Tabea flyttade till Taipei, och oj, vad hon och Filippa har saknat varandra. Filippa säger inte så mycket och livet är mest bra, men ibland har det märkts att bästa skolkompisen har flyttat från ön. Ett ögonblick, och så är det borta.
Tabea har däremot skrivit högar med brev och några har de skickat. Filippa förvarar dem bredvid huvudkudden när hon sover. Det var tufft i början för Tabea. Hon har bott hela sitt liv, minus två månader, på Penang. Men i våras föll hon på plats och nu är de tillbaka på besök. 'Taipei is great, but Penang is just marvelous', som hennes pappa sa när han kom och lämnade henne.
Vi får en hel eftermiddag med Tabea, och allt känns som vanligt.
fredag 5 oktober 2012
Rosa igen
Sista rosa bandet halabaluns på E&O för mig- och det känns bra. I år började de innan utsatt tid(!) och hade med seriösa inslag, som den faktiska cancern som välgörenhetsfrukosten faktiskt gäller. Inte för att nån var så sugen på allvar och dödlighet, utan mest på fnitter, frukost och champagne, men har man nästan trehundra kvinnor under samma tak så kan man ju få ut ett budskap eller två.
Även om de mest sitter och tänker på mat. De flesta rosa damerna i den stora balsalen har ju varit uppe tidigt, försett barn med frukost och fått dem till skolan. Utan mat och kaffe. Så eftersom kaffesuget var ohämmat så pajade ena kaffemaskinen och det gick inte att få fin-kaffe på ett bra tag. Först när det var dags för modevising fick jag tag på en kopp java. Men, den fick stå och kallna för Vildana gick catwalk och jag hade med en halvt fungerande fin-kamera som inte tåler sin blixt så jag var tvungen att vara nära scenen för att fånga alla vackra kvinnor på bild.
Annars fokuserade jag mest på lyxvaran franska ostar, lite småprat och tänkte på att nästa gång jag sitter i en balsal så kan jag bra gärna tänka mig en seriös jobbkonferens.
Även om de mest sitter och tänker på mat. De flesta rosa damerna i den stora balsalen har ju varit uppe tidigt, försett barn med frukost och fått dem till skolan. Utan mat och kaffe. Så eftersom kaffesuget var ohämmat så pajade ena kaffemaskinen och det gick inte att få fin-kaffe på ett bra tag. Först när det var dags för modevising fick jag tag på en kopp java. Men, den fick stå och kallna för Vildana gick catwalk och jag hade med en halvt fungerande fin-kamera som inte tåler sin blixt så jag var tvungen att vara nära scenen för att fånga alla vackra kvinnor på bild.
Annars fokuserade jag mest på lyxvaran franska ostar, lite småprat och tänkte på att nästa gång jag sitter i en balsal så kan jag bra gärna tänka mig en seriös jobbkonferens.
torsdag 4 oktober 2012
Tillbaka hos Mr Lee
Så var vi tillbaka igen. Denna gång på Gurney Beach. Dags för revansch och debut hos Mr Lee. Simning infört på schemat varje onsdag eftermiddag från och med igår. Jepp, så det så.
Filippa fick sin revansch. Nog för att Mr Lee lärde henne att simma på Sri Pangkor, men nåt nöje var det inte. Hon var mest skraj. Rädslan rådde skolans simlektion på i våras, men att få upp nån vidare längd och uthållighet hanns inte med innan terminen var slut. Det är här Mr Lee kommer in. 'That's why you pay me'. Jepp, indeed.
Nån debut blev det inte. En övertrött Emelie redde inte riktigt ut halabalot. ' jag viiiiiill siiiimma', satt hon och ylade på bassängkanten, men orken fanns där inte. Hon körde slut på den tidigare på dagen när hon och Ingrid hade vattenkrig i uterummet. Simdebuten fick bli en kinesisk chokladbit (läs torkad frukt) av Mr Lee med de andra efter lektionen. Jepp, det var gott och sen blev allt bra.
Filippa och Emma var nöjda. Ingen av dem har varit speciellt intresserade, men simma varvat med lite snackepauser var precis deras melodi.Den enda som var riktigt på var lillbrorsan, Kenan. Mr Lee hade inte en chans att avfärda honom som för liten, fick knappt honom att sluta. Hepp.
Filippa fick sin revansch. Nog för att Mr Lee lärde henne att simma på Sri Pangkor, men nåt nöje var det inte. Hon var mest skraj. Rädslan rådde skolans simlektion på i våras, men att få upp nån vidare längd och uthållighet hanns inte med innan terminen var slut. Det är här Mr Lee kommer in. 'That's why you pay me'. Jepp, indeed.
Nån debut blev det inte. En övertrött Emelie redde inte riktigt ut halabalot. ' jag viiiiiill siiiimma', satt hon och ylade på bassängkanten, men orken fanns där inte. Hon körde slut på den tidigare på dagen när hon och Ingrid hade vattenkrig i uterummet. Simdebuten fick bli en kinesisk chokladbit (läs torkad frukt) av Mr Lee med de andra efter lektionen. Jepp, det var gott och sen blev allt bra.
Filippa och Emma var nöjda. Ingen av dem har varit speciellt intresserade, men simma varvat med lite snackepauser var precis deras melodi.Den enda som var riktigt på var lillbrorsan, Kenan. Mr Lee hade inte en chans att avfärda honom som för liten, fick knappt honom att sluta. Hepp.
tisdag 2 oktober 2012
Jag vet inte vad jag ska säga
Tänk att det finns facebook-sidor som säger Nej till böneutrop i Sverige! Botkyrka kommun vill låta sin moske ha ett böneutrop i veckan. Ett! Hur kan det störa? Böneutrop som är så vackert, och försnillande kort. Vi vill alla åka jorden runt och uppleva alla kulturer men kulturer får inte komma till oss? Att världen blir vänligare när den krymper gäller inte vår byk? Även min fyraåring fattar att det är som kyrkklockor (eller egentligen tvärtom), varken mer eller mindre. Varför göra en stor sak av en liten sång?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)