Hemma bra, borta bäst. Eller är det tvärtom?
Vi är tillbaka på Penang efter fyra veckor i Sverige. Jetleggade och allmänt förvirrade. Har vi varit borta? Eller hemma? Vad var det som hände?
Tur kameran är smällfull med bilder, även om vi mest inte hann, för våra fyra veckor gick rasande fort. Skåne, Öland och Stockholm och massa goa kända gamla ansikten. Vi har varit sociala för ett år, eller två. Roligt, intensivt och alltför kort.
Men, hemma var konstigt. För vi är inte hemma. Fast hemma. Vissa av oss känner oss inte hemma överhuvudtaget utan är mycket förvånad över att alla pratar svenska, även dem vi inte känner. Alla barn pratar svenska, bara svenska! Moskén plingar istället för att någon sjunger. Fast kyrkklockor var ju fint, det med.
Andra av oss hamnade i modechock när en one piece kom förbi och vi kan alla konstatera att pimpa bilen med ögonfransar är smyghett i Sydsverige men mattlackade bilar är på g i Stockholm. I år var det också svårare att köra på rätt sida vägen och vindrutetorkarna fick åka en sväng varje gång vi skulle blinka. Vi, som har vant oss av med att blinka över huvudtaget.
Vi lyssnade på tystnaden och tyckte det dåliga sommarvädret var super. Avkylda ända in i benmärgen. Vi förvånades över att det är ljust så länge, drack vatten direkt från kranen och njöt svenska landskap genom bilfönstret från en riktig bil med både accelaration och fjädring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar