Hellskotta, hazen kom tillbaka i natt. Nu är det gråvitt ute igen och vi ser knappt låtsasfyren på Straits Quay.
En disig morgon är bra för en sjusovande familj som vill jogga i Botaniska trädgården. Det tar då lite längre tid innan det blir för varmt för fysisk aktivitet. Vi hann jogga en lilla rundan och gå en stora innan det blev för kvavt och klibbigt.
Joggning bygger hunger, så vi tog varsin jordnötssmör- och bananpannkaka på marknaden. Lite limejos på det och sen shoppade vi loss på tropiska frukter och vanliga grönsaker. Mangosten, mango och vattenmelon finns på fruktfatet idag.
Att jag sjusov i morse berodde på att jag hade girl's night på Macalister Mansion med mammorna från klassen. Skolavslutning med sexrätters fine dining med europeisk touch. Det blev dry martini till. Nytt för mig och funkade faktiskt bra även om jag bara fick i mig halva.
Macalister Mansion är ett av de nya tjusiga inneställena på ön. Öppnade för en dryg månad sen. Vår lokal-japanska mamma har stenkoll på alla bra ställen, så fixar hon så vet man att det blir tjusigt - och sent. Då skippade jag ändå att åka vidare till Libary på SQ och mingla med några av skolans gympalärare, Mr Yang och Miss Oona.
Då hade det inte blivit någon morgonjogg.
fredag 29 juni 2012
onsdag 27 juni 2012
Regn
Så kom äntligen regnet! Hazen har lättat och vi kan se blå himmel igen. Och fastlandet, stan omkring oss, Penang Hill och de andra kullarna.
Ända smolket i bägaren var att regnet var så kraftigt att gräsfältet på skolan blev översvämmat och Filippas sportdag på eftermiddagen blev inställd. Vi gick till poolen istället och var lika glada för det.
Faktiskt gladare, för trycket har släppt och det har blivit lite svalare och lättare att andas igen.
söndag 24 juni 2012
Olympiaden
I fredags, på självaste midsommarafton, hade SCIPS invigning av Olympiska spelen. Alla barnen var klädda i sina nationers nationaldräker, eller fotbollsdräkter, eller bara flaggans färger, och paraderade bakom sin flagga runt fältet. Lite sång och ballongsläpp blev det också innan det var dags för att gå runt med sin mamma eller pappa och få stämplar i sitt olympiska pass i de olika klassrummen. Martin var med.
Varje land som finns representerad på skolan kunde de besöka och prova på lite mat, pyssel och aktiviteter. 24 länder är det och Filippa i sin Sverigedräkt hann besöka hälfen av dem. Givetvis var hon en sväng om Sverige och åt ett knäckebröd.
Mycket mer midsommarmat än så blev det inte. Vi (icke-)firade med kinesisk mat och durianpankaka. Durian gör sig om än sämre varm. Tacka vet jag knäcke och sill. Tre veckor kvar tills vi får äkta vara och nedräkningen har börjat. I år längtar vi hem, på riktigt.
Varje land som finns representerad på skolan kunde de besöka och prova på lite mat, pyssel och aktiviteter. 24 länder är det och Filippa i sin Sverigedräkt hann besöka hälfen av dem. Givetvis var hon en sväng om Sverige och åt ett knäckebröd.
Mycket mer midsommarmat än så blev det inte. Vi (icke-)firade med kinesisk mat och durianpankaka. Durian gör sig om än sämre varm. Tacka vet jag knäcke och sill. Tre veckor kvar tills vi får äkta vara och nedräkningen har börjat. I år längtar vi hem, på riktigt.
Protestantiska kyrkogården
Vi tickar kulturpoäng så det står härliga till nu. Penang Heritage Trust har gratisvisning av protestantiska kyrkogråden som ligger nära E&O varje söndag klockan två. Enligt vad de skrev på facebook var detta sista visningen innan kyrkogården stängs ett tag för renovering och upprustning.
Vi har kört förbi kyrkogården otaliga gånger. Ljuset är mystiskt och vi säger varje gång att vi måste gå in. Nu fattade vi vinken och anmälde oss. Klart man måste se den innan uppfräschning. Tänk om den blir för upppiffad? Mystiken försvinner? Inte värt att riskera trots att tiden från dansträning ute på Straits Quay och guidade visningen var knapp.
Men, sånt fixar man med Subway-mackor till lunch och lite hetsande av alla familjemedlemmar att stå klara på led vid hissen halvtvå. Så pass bra att vi även hann köra en kort loop på Penang Street Market och titta på krimskrams, hantverk och kuriosa. Det kom ett litet halvantikt förgyllt lejon att skruva upp på väggen med hem, prutat hela fem ringghits.
Vi har kört förbi kyrkogården otaliga gånger. Ljuset är mystiskt och vi säger varje gång att vi måste gå in. Nu fattade vi vinken och anmälde oss. Klart man måste se den innan uppfräschning. Tänk om den blir för upppiffad? Mystiken försvinner? Inte värt att riskera trots att tiden från dansträning ute på Straits Quay och guidade visningen var knapp.
Men, sånt fixar man med Subway-mackor till lunch och lite hetsande av alla familjemedlemmar att stå klara på led vid hissen halvtvå. Så pass bra att vi även hann köra en kort loop på Penang Street Market och titta på krimskrams, hantverk och kuriosa. Det kom ett litet halvantikt förgyllt lejon att skruva upp på väggen med hem, prutat hela fem ringghits.
Georgetown Festival
Nu är det Georgetown Festival. Den varar i en månad och massa kulturjippon sker runt om i stan.
Igår kväll var det mat, musik och specialöppna butiker på Armenian Street. Man kunde mingla på gatan, bara ibland hoppa undan för en och annan bil eller moped. Fullt med folk.
Det var även kinesisk opera inne på Khoo Kongsi men de hade krämat på högtalarna så högt att även lokalbefolkningen flydde. Bäst var musiken före föreställningen när de värmde upp inne i templet. Lite mer än fem minuter föreställning på den gamla operascenen fixade vi, sen tog vi oss hem.
Igår kväll var det mat, musik och specialöppna butiker på Armenian Street. Man kunde mingla på gatan, bara ibland hoppa undan för en och annan bil eller moped. Fullt med folk.
Det var även kinesisk opera inne på Khoo Kongsi men de hade krämat på högtalarna så högt att även lokalbefolkningen flydde. Bäst var musiken före föreställningen när de värmde upp inne i templet. Lite mer än fem minuter föreställning på den gamla operascenen fixade vi, sen tog vi oss hem.
Min man är en seismograf
Igår var det dags igen. Huset svajade och det var en 5,9 jordbävning utanför Sumatra. Det hade vi i för sig inte märkt något av om inte Martin varit hemma.
- Nu gungar det, sa han. Det är jordbävning!
- Va? sa jag som bytte till kläder i sovrummet efter simträning i poolen
- Va? sa barnen som lekte i blöta simkläder i lekrummet
- Jordbävning, sa Martin
- Nähä, du skojar!
- Inte alls.
- Joho, sa vi
Och så kunde vi hållt på hela dagen om inte Filippa kommit på att vi skulle kolla vattendunken. Så vi gick alla till vattentornet och, jovisst, där skvalpade det. Alltså jordbävning, och Martin har känselspröt som en seismograf.
- Nu gungar det, sa han. Det är jordbävning!
- Va? sa jag som bytte till kläder i sovrummet efter simträning i poolen
- Va? sa barnen som lekte i blöta simkläder i lekrummet
- Jordbävning, sa Martin
- Nähä, du skojar!
- Inte alls.
- Joho, sa vi
Och så kunde vi hållt på hela dagen om inte Filippa kommit på att vi skulle kolla vattendunken. Så vi gick alla till vattentornet och, jovisst, där skvalpade det. Alltså jordbävning, och Martin har känselspröt som en seismograf.
tisdag 19 juni 2012
Bilen var på service
Idag har storbilen varit på service. Denna gång provade jag varianten att själv åka till verkstaden i stället för att Mr Wong kom och hämtade den. Det är i för sig en väldigt bra gratis service, att bilen blir hämtad - om man vill vara hemma hela dagen. För man vet inte riktigt när han kommer och hämtar åket, eller när den kommer tillbaks.
På Autobinee kan man sitta och vänta de en-två timmar det tar att få oljor och vätskor utbytta. De har en soffhörna med alla slags tidningar på alla slags språk, men jag passade på att ta en rejäl, eroforisk fotorunda bland alla gamla och nya hus i Georgetown. Med Haze och hyfsat tidig morgon blir det bra färger på bilderna. Och så är det inte för varmt. Nåt bra med smog i alla fall.
Sista timmen var det för svettigt att vara ute på gatorna, så då kylde jag ner mig själv och värmde upp kreditkortet på 1st Avenue köpcentret.
På Autobinee kan man sitta och vänta de en-två timmar det tar att få oljor och vätskor utbytta. De har en soffhörna med alla slags tidningar på alla slags språk, men jag passade på att ta en rejäl, eroforisk fotorunda bland alla gamla och nya hus i Georgetown. Med Haze och hyfsat tidig morgon blir det bra färger på bilderna. Och så är det inte för varmt. Nåt bra med smog i alla fall.
Sista timmen var det för svettigt att vara ute på gatorna, så då kylde jag ner mig själv och värmde upp kreditkortet på 1st Avenue köpcentret.
The Haze
Smogen ligger tjock över Penang. Vit dimma omsluter oss och alla pratar om The Haze. De bränner skog på Sumatra. Gamla palmodlingar och djungel eldas ett par gånger om året och ligger vinden fel hamnar det på Penang. Förra året var september dimmigt, men inte som denna dimman. Tjockare har inte Sumathi sett. Enligt tidigen brinner det på ett hundrasextiotal ställen på Sumatra. Här har folk huvudvärk, sveda i halsen och taskig sikt. Det ironiska är att det är palmoljeföretag ägda av Malaysia som bränner.
måndag 18 juni 2012
Test week
'Test week är toppen!', påstår Filippa.
Och det är inte så konstigt när man går i ettan, kör små korta prov för skoj och slipper hemläxa på hela veckan. Hur det gick får vi veta när betygen kommer i slutet av terminen. Viktigaste är att hon tycker det var skoj
Mat
Det blev mycket mat i helgen med Food & Fun Fair på skolan och kinesiskt bröllop med de vanliga åtta rätterna i lördags.
Förra året hann jag inte mingla runt på skolan eftersom jag var med och fixade halabalunset så i år var det trevligt att lulla runt en stund, göra lite aktiviteter, äta en bit mat som de koreanska mammorna gjort, titta på lite dans och sen åka hem för att swisha in i duschen och bli bröllopsfin. Här behöver man i för sig inte bli så fin, men det är lite trevligt att få piffa sig.
Barnen hängde med Barlovsbarnen och älskade teacher Kerry var barnvakt. Inte så förvånande, sov de alla när vi var tillbaka vid tolvtiden så det blev att barnen stannade hela natten. Emelie var totalt förvånad när hon vaknade, 'inte en halv, utan en hel sleep over!'
Vid nio dök jag och Martin upp på Gurney Beach och vi tog indisk frukost tillsammans. Roti och tosai, teh terik och teh ais. Mmmm. För att fullborda matorgien runt jorden åt vi korv och saurkraut på den ena av de två tyska restaurangerna på Straits Quay.
Förra året hann jag inte mingla runt på skolan eftersom jag var med och fixade halabalunset så i år var det trevligt att lulla runt en stund, göra lite aktiviteter, äta en bit mat som de koreanska mammorna gjort, titta på lite dans och sen åka hem för att swisha in i duschen och bli bröllopsfin. Här behöver man i för sig inte bli så fin, men det är lite trevligt att få piffa sig.
Barnen hängde med Barlovsbarnen och älskade teacher Kerry var barnvakt. Inte så förvånande, sov de alla när vi var tillbaka vid tolvtiden så det blev att barnen stannade hela natten. Emelie var totalt förvånad när hon vaknade, 'inte en halv, utan en hel sleep over!'
Vid nio dök jag och Martin upp på Gurney Beach och vi tog indisk frukost tillsammans. Roti och tosai, teh terik och teh ais. Mmmm. För att fullborda matorgien runt jorden åt vi korv och saurkraut på den ena av de två tyska restaurangerna på Straits Quay.
måndag 11 juni 2012
Joyeux Anniversaire
Alliance Francaise de Penang fyller 50 år och det firades i lördags med stor fest på Golden Sands. Vi var där, i alla fall Vildana och jag. Männen var hemma med barnen som omväxling. Även om vi saknade dem, så tror jag inte de saknade oss. Martin och tjejerna såg jag inte på halva dagen. De var på barnkalas på Adventure Zone, sen tog de sushi-middag på Gurney Plaza och dagen hade varit toppen!
Vi hade roligt ändå. Vi fick höra tal av Madame Ambassadör, föreningens ordförande och Penangs Chief Minister Lims ersättare om franskt kulturutbyte, festivaler och språkundervisning under de senaste femtio åren. Det var i för sig lite pompöst och trögt men det var snällt av dem att dra av alla talen innan middagen började, men efter fördrinken med champagne och alla snittar. Vi hann bli hungriga igen, och det var tur för vi fick god mat och gott vin.
Vi satt med de japanska damerna och Clarisse och hennes man, samt en gammal malaysisk man som fått medaljer för år och insatser i föreningen. Tänk att sitta på Penang med halva jorden vid bordet och fira en fransk förening. Det är lite absurt. Och min enda anknytning med föreningen är att jag gått på mandarinlektioner i deras lokaler och varit på en gratis filmkväll när vi såg en japansk film från 50-talet
Innan tårta och efterrätt spelade en ung fransk tjej på harpa och sjöng sånger, på allt från breton till turkiska och hebreiska, så pälsen reste sig. Så vackert och så avslappnade att rätt många slöt ögonen och nickade till. Men, efter tårtan var det fullt drag på dansgolvet. Äldst var värst. De rockade så de vita lockarna skakade och den yngre halvan fick hålla sig lugn så inga gamlingar skulle knuffas av dansgolvet och bryta lårbenshalsen.
När klockan var halvtolv kände Askungen att förtrollningen var bruten och vi tog taxi hem.
Joyeux Anniversaire Alliance Francaise de Penang!
Vi hade roligt ändå. Vi fick höra tal av Madame Ambassadör, föreningens ordförande och Penangs Chief Minister Lims ersättare om franskt kulturutbyte, festivaler och språkundervisning under de senaste femtio åren. Det var i för sig lite pompöst och trögt men det var snällt av dem att dra av alla talen innan middagen började, men efter fördrinken med champagne och alla snittar. Vi hann bli hungriga igen, och det var tur för vi fick god mat och gott vin.
Vi satt med de japanska damerna och Clarisse och hennes man, samt en gammal malaysisk man som fått medaljer för år och insatser i föreningen. Tänk att sitta på Penang med halva jorden vid bordet och fira en fransk förening. Det är lite absurt. Och min enda anknytning med föreningen är att jag gått på mandarinlektioner i deras lokaler och varit på en gratis filmkväll när vi såg en japansk film från 50-talet
Innan tårta och efterrätt spelade en ung fransk tjej på harpa och sjöng sånger, på allt från breton till turkiska och hebreiska, så pälsen reste sig. Så vackert och så avslappnade att rätt många slöt ögonen och nickade till. Men, efter tårtan var det fullt drag på dansgolvet. Äldst var värst. De rockade så de vita lockarna skakade och den yngre halvan fick hålla sig lugn så inga gamlingar skulle knuffas av dansgolvet och bryta lårbenshalsen.
När klockan var halvtolv kände Askungen att förtrollningen var bruten och vi tog taxi hem.
Joyeux Anniversaire Alliance Francaise de Penang!
fredag 8 juni 2012
Lov
Nu har det varit lov igen. Första tre dagarna var det bara Emelie, de sista två hade Filippa mid term. (De sista två hade jag skrivit in i min kalender.)Vi har varvat Gurney Beach och LOOC.
Vi har sett Emma och Vildana varje dag. Första dagen värmde vi upp med ice blended på Coffee Bean. Andra dagen var vi hela eftermiddagen hos oss. Emelie och jag tillbringade förmiddagen på jobbet. Hon satt vid min arbetsplats, spelade på Ipad och ritade medan jag telefonkonfererade med LA i närmsta konferensrummet. Sen fikade vi Milo nere i kantinen, snackade lite ofrivilligt med folk och tog oss en liten tur runt och tittade in genom rutorna till produktion. Jätteintressant tills för många började vinka.
Tredje dagen plockade vi Filippa från skolan, köpte mackor på Subway och hängde sen på Gurney Beach tills det var dags att åka till 26:an på LOOC och fira nationaldagen med köttbullar. I torsdags var det dags för riktig utflykt och åka till Tropical Spice Garden men det bara regnade. Det regnar mycket nu, men det är inte regnsäsong, bara regn. Regnet ändrade planerna till sand art och thailunch på Gurney Plaza, sen nutellapannkakor och bad på Gurney Beach och indisk middag på Kapitan's.
Fredag blev halvtolv-bio på 1st Avenue vid Komtar. Madagascar 3 och vi skrattade så vi kissade på oss. Nudelsoppa till lunch, men vi var alla för mätta på popcorn och insmugglad latte. Sen fikade vi på Gurney Beach, hämtade Kenan och fikade hos oss tills papporna kom och vi drog till Bora Bora - i Batu Fertinghi.
Så var det inte lov mer för den här gången.
Vi har sett Emma och Vildana varje dag. Första dagen värmde vi upp med ice blended på Coffee Bean. Andra dagen var vi hela eftermiddagen hos oss. Emelie och jag tillbringade förmiddagen på jobbet. Hon satt vid min arbetsplats, spelade på Ipad och ritade medan jag telefonkonfererade med LA i närmsta konferensrummet. Sen fikade vi Milo nere i kantinen, snackade lite ofrivilligt med folk och tog oss en liten tur runt och tittade in genom rutorna till produktion. Jätteintressant tills för många började vinka.
Tredje dagen plockade vi Filippa från skolan, köpte mackor på Subway och hängde sen på Gurney Beach tills det var dags att åka till 26:an på LOOC och fira nationaldagen med köttbullar. I torsdags var det dags för riktig utflykt och åka till Tropical Spice Garden men det bara regnade. Det regnar mycket nu, men det är inte regnsäsong, bara regn. Regnet ändrade planerna till sand art och thailunch på Gurney Plaza, sen nutellapannkakor och bad på Gurney Beach och indisk middag på Kapitan's.
Fredag blev halvtolv-bio på 1st Avenue vid Komtar. Madagascar 3 och vi skrattade så vi kissade på oss. Nudelsoppa till lunch, men vi var alla för mätta på popcorn och insmugglad latte. Sen fikade vi på Gurney Beach, hämtade Kenan och fikade hos oss tills papporna kom och vi drog till Bora Bora - i Batu Fertinghi.
Så var det inte lov mer för den här gången.
tisdag 5 juni 2012
Backblogg
Livet sker på helgerna och de bara svichar förbi. Det händer grejor varje dag faktiskt, men är det inte fredag, lördag eller söndag kan vi omöjligt komma ihåg vad som hänt två dagar senare. Det man inte kommer ihåg har inte hänt. Då är det bra med en blogg och nu har jag backblogg för framtida minnen.
Så låt mig tänka. Förra helgen var det Taska Nania Sportsday. Stor händelse, så det minns jag. Jag gjorde mikrofondebut, Martin gjorde taska-nania-pappa-lekardebut eftersom han var i LA förra året när det begavs sig. Emelie och Filippa hade roligt, precis som alla andra barn i Japanska skolans gympasal. De flesta vuxna såg rätt slitna ut efter en timmes intensivt lekande och stojande. Då var det bara två kvar. Men vis från förra året hade jag med en hel termos kaffe med mjölk.
Måndagen efter hade Emelie kompledigt men jag jobbade så hon fick vara på sin favoritplats på jorden, hemma hos Emma på Gurney Beach. Filippa kom efter när skolan slutat men bussen var för tidig så Vildana och barnen missade henne vid hissarna och Vildana fick hjärtat i halsgropen och var tur och retur LOOC med taxi utan att ha en spänn på fickan när Filippa stod lugnt utanför deras dörr och väntade. Allt gott, slutet gott och jag fick ursäkt att sluta en timme tidgare och dricka kaffe på Gurney Beach.
Resten av veckan går absolut inte att minnas. Det blev fredag igen. Vi åkte till Bora Bora i Batu Ferringhi. Det regnade lite men vi vägrade ge oss och vi vann så middagen blev med tårna i sanden. Lördag blev träning för de vuxna, mandarinen var inställd för det var helgdag. Det var nog sultanen som fyllde år. Vi traskade upp en bit för Penang Hill på eftermiddagen. 45 minuter upp, bada fötter i litet vattenfall och sen 45 minuter ner.
Nere runt Botaniska trädgården var det Pesta Bungha (i år igen) och vi slog till på lite växter (i år igen). Sen kom äntligen belöningen för två svettiga timmar i djungeln, färsk fruktjos. Vi tjejer var fega och tog mango, Martin var våglig och tog papaya, annanas och muskatnöt utan hallunicationer. Vi åt orange jackfruit som var supersöt. Hemma igen blev det svalka i poolen och Emelie var helt slut, hamnade helt ur gängorna och somnade. Så kvällsmat på Northam café blev hämtmat från Mr Pot's för tre på havsbalkongen.
Söndag var dansfri så vi satsade på bilfri förmiddag nere i Georgetown. Började med indisk frukost och sen lullade vi omkring på de två och en halv gatorna som var spärrade för trafik. Folk cyklade och gick och fotokompisar drog fram i klungor. En och annan moppe irrade sig in men tjejerna kunde köra sparkcykel mitt på gatan, mitt i Georegtown.
Sen blev det måndag igen och det gick upp för mig att Emelie hade lov. Så nu har vi lov. Lov kommer man ihåg (i alla fall efteråt) så det får bli ett eget inlägg när det är slut.
Så låt mig tänka. Förra helgen var det Taska Nania Sportsday. Stor händelse, så det minns jag. Jag gjorde mikrofondebut, Martin gjorde taska-nania-pappa-lekardebut eftersom han var i LA förra året när det begavs sig. Emelie och Filippa hade roligt, precis som alla andra barn i Japanska skolans gympasal. De flesta vuxna såg rätt slitna ut efter en timmes intensivt lekande och stojande. Då var det bara två kvar. Men vis från förra året hade jag med en hel termos kaffe med mjölk.
Måndagen efter hade Emelie kompledigt men jag jobbade så hon fick vara på sin favoritplats på jorden, hemma hos Emma på Gurney Beach. Filippa kom efter när skolan slutat men bussen var för tidig så Vildana och barnen missade henne vid hissarna och Vildana fick hjärtat i halsgropen och var tur och retur LOOC med taxi utan att ha en spänn på fickan när Filippa stod lugnt utanför deras dörr och väntade. Allt gott, slutet gott och jag fick ursäkt att sluta en timme tidgare och dricka kaffe på Gurney Beach.
Resten av veckan går absolut inte att minnas. Det blev fredag igen. Vi åkte till Bora Bora i Batu Ferringhi. Det regnade lite men vi vägrade ge oss och vi vann så middagen blev med tårna i sanden. Lördag blev träning för de vuxna, mandarinen var inställd för det var helgdag. Det var nog sultanen som fyllde år. Vi traskade upp en bit för Penang Hill på eftermiddagen. 45 minuter upp, bada fötter i litet vattenfall och sen 45 minuter ner.
Nere runt Botaniska trädgården var det Pesta Bungha (i år igen) och vi slog till på lite växter (i år igen). Sen kom äntligen belöningen för två svettiga timmar i djungeln, färsk fruktjos. Vi tjejer var fega och tog mango, Martin var våglig och tog papaya, annanas och muskatnöt utan hallunicationer. Vi åt orange jackfruit som var supersöt. Hemma igen blev det svalka i poolen och Emelie var helt slut, hamnade helt ur gängorna och somnade. Så kvällsmat på Northam café blev hämtmat från Mr Pot's för tre på havsbalkongen.
Söndag var dansfri så vi satsade på bilfri förmiddag nere i Georgetown. Började med indisk frukost och sen lullade vi omkring på de två och en halv gatorna som var spärrade för trafik. Folk cyklade och gick och fotokompisar drog fram i klungor. En och annan moppe irrade sig in men tjejerna kunde köra sparkcykel mitt på gatan, mitt i Georegtown.
Sen blev det måndag igen och det gick upp för mig att Emelie hade lov. Så nu har vi lov. Lov kommer man ihåg (i alla fall efteråt) så det får bli ett eget inlägg när det är slut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)