Fika-vecka

Denna vecka känns som en riktig fikavecka. I måndags blev det syjunte-fika hemma hos Chiko för att sy små dockor som Taska Nania ska skicka till barn i Japan. Alla Taska Nania-barnen var komplediga från sportdagen så de lekte för fullt när vi satt koncentrerade och sydde små, små stygn for hand. Här gällde det att passera den japanska kvalitetskontrollen så vi har aldrig sytt så fint. Vildana och jag klarade oss, men Chiko fick sy om. Hon har väl blivit avjapaniserad efter over 20 år i västvärlden. 'Good enough' är hennes favorituttryck.

Tisdag blev liten snabbkaffe med tidningen på Starbucks innan det var dags for veckohandlingen i mataffären.

Onsdag var det skandinavisk fika hemma hos oss. Lucia från Danmark som börjat på Nania kom med mamma och storasyster som går i fyran på Christopher's. Emilia, Emma och Kenan med mammor kom också och alla barn lekte jättebra tillsammans trots åldersspridning från 2 till 9 år. Mycket springa omkring, mycket kurragömma och lite disco. Det var trötta och genomsvettiga barn som gick hem lite innan middagsdags.

Torsdag blev PTC-möte och fika hemma hos vår amerikanska ordförande Jennifer. Tvåtimmarsmöte med att styra upp allt för den kommande Food & Fun Fair:n och lite andra småsaker som solhattar, städa föräldrarrummet och bestämma tid for fototagning. Det var bara att gå dirket från mötesfika till lunch på Kapitan's.

Fredag blev spontanfika på Gurney Plaza med Vildana. Hon skulle handla for helgen och jag kunde lika bra sitta på kafe och skriva PTC-mötesprotokoll och förbereda eftermiddagsmöte med lärarna som att sitta hemma.

Så mycket kaffe har det blivit, och träffat folk halva jordklotet runt.

Tre - three - tiga - 3

Finns många sätt att säga 3 på, och visa. Här visar Filippa hur man visar 3 i denna delen av världen.

Konsensus

Emelie 3,5 år har hajat begreppet konsensus:
'När du pratar, lyssnar jag och när jag pratar lyssnar du. Sen bestämmer vi tillsammans.'

Mamma 39 år tycker snarare jag bestämmer allt (och pappa lite).

Mera kulturträning

Dags för lite mer kulturträning. Klicka här så får ni veta hur barn ska säga tack till tanter och farbröder, för här finns fortfarande tanter och farbröder.Senast idag sa Emelies dagiskompisar tack tanten till mig. Jag vänder mig inte om längre och letar efter gamla tanten bakom mig men kan inte låta bli att le lite. Det låter så roligt.

Idag hade Emelies dagis sports day på Japanska skolan. Det var ett litet äventyr bara att hitta dit. Vi fick stanna två gånger och kolla kartan för vår kartläsare är på tjänsteresa i Los Angeles. Han åkte tidigt i går morse och vi längtar redan tills han ska komma hem. Vi har inte sett mycket av honom de senaste veckorna. Småtjejerna vikarierade i alla fall bra och hjälpte till att kolla landmärken som Shellmack, Essomack, moské och jättelyktorna på stadion.

Emelie tyckte imorse att pappa kunde stanna i USA! Ups, tänkte mamman, reaktion! Nu har hon sett allt för lite av pappa...men nejdå, hon saknade honom inte, hon ville bara också åka till US och A. Så om han stannar kvar där när han jobbat klart så skulle hon kunna åka dit. Jag och Filippa får tyvärr stanna hemma för Filippa måste gå i skolan och jag måste ta hand om henne för hon kan inte vara ensam hemma. Men, tydligen kan Emelie 3,5 år flyga själv de 20+ timmar det tar att komma till LA. Ja, ja det blir nog bra. Hon kommer inte närmre USA den här gången än att hämta pappa på flygplatsen på lördag.

Sportdagen gick bra. Jag fick vikariera som pappa på pappa-barn övningarna och det var sånguppvisning blandat med lekar och tävlingar. Blindbock fram till snöre med ballonger och rida pappas (hrm, mammas) rygg tillbaka var mest poppis hos båda. Fika bredvid en japansk familj nämndes också som tummenupphändelse i bilen hem. Lillkillen bjöd på godis från Japan!

Höjdhoppet var också roligt, men jag var pinsam när jag hoppade så nästa gång kan jag sitta still. Ha, ha, det kan de fett glömma. Det var inget vidare bekvämt att hoppa över ett snöre i strumlästen på ett hårt trägolv men kan jag vara pinsam så gör jag det gladeligen nästa år igen!

Samling

Idag hade Filippas skola shared assembly, eller samling som vi skulle säga på svenska. Filippas klass uppträdde för de andra förskoleklasserna och barnen från Year 1. Den klass som uppträder får bjuda in sina familjer så jag och massa andra föräldrar satt bänkade med kameror i högsta hugg längst bak i samlingssalen.

De hade övat massor på skolan och fått med sig sin lilla fras de skulle säga i micken med hem för extra övning. Det tyckte Filippa var helt onödigt så här hos oss blev det inget övande alls. Jag var lite extra nervös när hon steg fram till micken men det gick superbra. Alla var super! Kolla här på ett litet ihopklipp.

(Fotografen ursäktar för sin ojämna kvalitet och taskiga redigering men gillar man småbarn som uppträder så är ändå inget öga torrt)

Extra allt

Denna vecka har verkligen varit extra allt for Martin. FDA var här för att auditera fabriken och vi såg honom knappt på hela veckan. Han kom hem vid midnatt, åkte strax efter klockan sex och där emellan jobbade han arslet av sig. Det var en mycket slut man som vinglade in på skoldiscot i gårkvall. Till barnens stora glädje tog han sovmorgon i går så han kunde följa dem till skolbussarna.

Samtidigt som FDA-sheriffen lämnade byggnaden damp varsel ner från Sverige. Lika bra att toppa livets värsta jobbvecka! Malaysia stjäl jobben i Stockholm och 31 december 2012 ska ca 500 tjänster ha försvunnit. Perfekt, det är samma dag vårt kontrakt går ut så där kommer vi stå mitt i iskalla vintern utan jobb och hem....och läser man i dn så inser man att vi kommer lagom ha kommit till åldern när man inte längre är nåt att ha på arbetsmarknaden. Vi kanske helt enkelt ska skaffa oss den där kokosodlingen och bo en den där hyddan på den där paradisön vi pratar om ibland.

Asch, så illa kommer det inte vara och det är jättelångt kvar. Vi har ju ett fantastiskt Penang att njuta och ett helt Asien att upptäcka så sådana petitesser som jobb kan inte förmörka tillvaron.

Jag har fått halvfullt upp med PTC (föräldrarföreningen). Det ska arrangeras en International Food & Fun Fair den andra juli och det är styrelsen som ska hall ihop tåtarna och fixa stort och smått. Så den nya styrelsen med åtta nya mammor, mer eller mindre nya på Penang, har hamnat i chock. Men ur kaos brukar bra grejor komma fram, bara man börjar i tid. Och det har vi. Tror dock inte det tunga teamet på två svenska familjer lyckas rulla en tusen köttbullar så St Christopher's får klara sig utan den fantastiska svenska matkulturen. Vi får väl göra reklam för en helgtur till Ikea i KL istället.

Vi hade även vår första Swedish Ladies on Penang-frukost. Fyra stycken var vi som tog långfrukost ute pa Straits Quay. Det var hundraprocentig uppslutning (tror vi).

Invigning

Det var invigning av det nya skolhuset i dag på St Christopher's. En timme långt med tre långa tal av gubbar och ett kort av en kille i sjätteklass. Dansunderhållning och sång var där också. Alla barnen som är mellan 3 och 12 år var helt exemplariska! Satt stilla och lyssnade, stod upp och sjöng när de skulle och gick snabbt och smidigt tillbaka till sina klassrum när allt var över.

Rektor Jones höll ett bra tal som vanligt. Styrelseordförandes tal var bra om man var vuxen och Chief Minister Lim hade nog inte änns hunnit läsa igenom sitt tal innan han steg fram till talarstolen. Men, när han släppte manus blev han bättre och snackade på om kärlek och älska sina föräldrar så han till slut fick torka små tårar ur sin ögonvrå. Det gjorde inte barnen, men de satt artigt stilla och tysta.

Alla barn som ville hade sina nationaldräkter eller liknande som fotbollströja på sig. Filippa hade en nyinköpt Sverigedräkt som Martin fixade när han var hemma på tjänsteresa i mars. Vi tänkte inte änns tanken på Sverige-saker innan vi åkte iväg men det är ett hett tips att fylla flyttkartongerna med gul och blå kläder - och klistermärken!

Emelie var också med, iklädd Sverige-t-shirt och gul kjol. Hon roade sig hela invigning med Christinas Ipad tillsammans med Oliver, en kompis från dagis för dagen klädd i japansk dräkt. Jag såg tråk-vanlig ut, inte som de japanska, koreanska och indiska mammorna.

Innovation

Om svensk innovation stod i det i gårdagens blad.Wow, vad Sverige kan!

Nästa vecka har svenska ambassaden innovationsdagar. Tyvärr bara för inbjudna, det hade varit roligt att vara där och se vem som är där. Nästa gång, höll jag på säga, men det lär inte bli i Kuala Lumpor för ambassaden ska lägga ner efter sommaren och flytta ihop med Singapore.

Ja, en gång för länge sen på 50-talet när Malaysia blev fritt från Stor Britannien så var de ihop med Singapore de första året eller så. Sen drog Singapore i från. Det lär hålla betydligt bättre för svenska ambassaden.

Lite inbjudna var vi förresten till innovationsdagarna, till Nobel-a-like-middagen, som alla andra malay-svenskar som varit ordentliga och registrerat sig på ambassaden så vi kan bli räddade om det skulle bli katastrof.

Det är så nära vi nånsin kommer komma att bli bjudna till en Nobelmiddag;-)