Gong Xi Fa Cai

Taska Nania firade kinesikt nyår igår och jag fick ett litet tillfälle att öva mina pinfärska mandarinkunskaper. Mammorna i Emelies grupp pratar rätt ofta mandarin med varandra. De var supergulliga, hjälpsamma och skrattade inte det minsta när jag stapplade ihop några få meningar.

Inte som min mandarinlärare, han viker sig dubbel av skratt över katedern och säger till oss hur fel vi sa och att våra betoningsfel gör att det blir en hel annan mening. Det där med att peppa eleven och ge dem oändlig bekräftelse är inget malay-kinesiskt. Inte heller att ta rast. Det är tre timmar på raken och ingen lämnar rummet förrän han sager tack och hej. Ja, ja inte så konstigt, killen har ju oförskämt roligt på jobbet.

Igår hade jag roligt på Taska Nania där alla barnen var uppklädda i traditionella kinesiska dräkter och sjöng sånger på kinesiska och engelska, och jag tror där även kom med en japansk sång. Emelie sjöng som vanligt inte, men jag fick en privatare av 'Gong xi, gong xi ni' kvällen innan. Barnen bjöd på traditionella kakor som de bakat själva och så var där ett gäng andra sorter, iste och så mandariner, så klart. Mandarin är nyårsfrukten precis som den är vår julfrukt fast de ger mandarinerna till varandra och den som får flest är bäst, så att säga.

Även denna gång kom Emelies familj som en stor klan. Jag, Martin och så Thomas, Tora och Iben som varit på besök i två veckor lyssnade på föreställningen och fikade med de andra föräldrarna. Besökarna åkte hem igårkväll och nu känns våningen väldigt tom.

Så nu får pensionat Hörnfeldt ta och stänga ner för ett tag och passar på att ta semester en vecka i Kambodja. När vi kommit hem igen har det blivit kaninens år.

Gong xi fa cai - Selamat Tahun Baru Cina - Happy New Year

Löften och mål

Jag satte upp några mål och ideer på vad jag skulle kunna göra innan vi åkte till Malaysia. Ett mål var att komma i bättre fysisk form och det har gått hyfsat men inte mer än så. Yoga och jogging en eller två dagar i veckan har det blivit och ska sanningen fram så var jag rätt nöjd med min insats.

Fast när en höggravid mamma på SCIPS frågade mig innan jul när det var dags så tänkte jag 'nejhej du, nu jäklar får du sluta lura dig själv och det göra något åt den där putmagen!'. För att få bättre fart på träningen kryddade jag upp det till ett nyårslöfte några veckor efter nyårsafton och nu nån vecka innan det kinesiska nyåret är det hög tid att sätta igång.

Att jag fick häcken ur var mycket tack vare Olga Rönnbergs blogg och hemsida som jag surfade över genom en slump. Tänk så många sit ups jag gjort helt i onödan och nu förstår jag varför jag inte fått träningsvärk i en endaste magmuskel de senaste fem åren. Det är bara fram med vikterna och träna innefrån och ut som gäller!

Det är liksom inte ingenjörsmassigt riktigt att ha ett sånt luddigt mål som att komma i bättre form sa jag styrde upp den fadäsen med att i nyårslöftet lova att träna minst 30 minuter varje vardag. Vi har ett hyfsat fint gym nere vid poolen och det är bra synd att det nästan står oanvänt så jag gör både gymmet och mig själv en tjänst. Ingen av oss ska behova rosta ihop.

Som hemmafru och med 3 minuter i hissen från gymmet har jag faktiskt inte en endaste ursäkt att inte hinna med. An så länge har jag hållit löftet. Så här efter två dagar så är kroppen bra öm och väldigt glad att det var helgdag när den vaknade upp imorse. Den fick vila och lulla ut på stan for kulturupplevelse med den hinduiska högtiden thaipussam. Det var häftigt!

Imorgon är det vardag igen så det blir mandarinlektion - och 30 minuter i gymmet. Och så en sväng till mataffären och förhoppningsvis marknaden innan skol- och dagisbussar kommer och sen kvällsmat på Bali Hai.

Tystnad

Vi har hittat tystnaden mitt i Georgetown! Vi hörde bara fåglarna och lite småprat från de få människor som var där. Inga bilar, inget tutande, inget moppesmatter, inget byggbuller eller sirener bara väldigt, väldigt lugnt och tyst. Vi var och tittade på Khoo Kongsi klanhus vid Armenian street, mitt i UNESCO-världarvlistade Georgetown.

Vi hann inte läsa på så mycket i det lilla museet i bottenvåningen. Det gör man liksom inte om man går med en 3åring och en 5åring på ett halvtråkigt museem. Filippa ville i för sig helt plötsligt att jag skulle läsa texten om taoismens förfadersdyrkan och tyckte det var lite konstigt att de tror på spöken...(det lär komma frågor om den saken så det är bäst jag börjar förbereda några 5åringsvettiga förklaringar om hur man kan snacka med döda).

Vi tittade runt i templet också och sen satt vi på trappen framför huset med förfädernas aska och bara lyssnade pa tystnaden, testade varandras solglasögon och fotade lite innan Emelie tyckte det var dags for fika.

Då gick vi ut i bullret igen och till Edelweiss kafe lite längre ned på gatan. Lite fotosessioner hann tjejerna ställa upp på både i klanhuset och på kafet. Det satt ett gäng kinesiska killar med jättekameror (rätt många som har som helgnöje att gå ut och fota på den har ön) på kafet och drack öl. Den ena fick min email, får se om de skickar nån bild...i så fall lägger jag ut den.

Fredagen som började som en måndag men blev vanlig fredag till slut

6.15 ringde väckarklockan och jullovet var därmed över. Filippas första dag i skolan. Dags för andra terminen (de har tre terminer i hennes skola) och första dagen med skolbuss. Antligen fick Filippa stiga upp i den gula Bus Sekolah. 7.30 kom den utanfor vårt hus. Våra ögon var knappt öppna, halvmörkt, mulet och Emelie var fortfarande i pyjamas. Hennes lilla dagisbuss kommer nämligen först en timme senare.

Fast hon började redan i tisdags, sa hon är numera van bussåkare och har deklarerat för oss alla att hon numera är fyra år. 'För det är man när man åker buss'. Ar det någon som invänder så blir hon asförbannad, milt sagt. Så, ja hon är fyra år och för säkerhets skull hade hon och jag ett litet privat te-kalas igår för att fira den stora dagen. (Igår kväll kändes hon dock inte som en fyraåring, utan som en tvättäkta terrible three!!!)

När barnen åkt iväg så började min måndag, förlåt fredag. Frukost med Vildana och Chiko på en liten coffee shop: mmmm roti pisang och limejos och sen en riktig kopp kaffe på Kaffebönan där även tyska mammamaffian satt. Efter mycket skitsnack och uppdatering från jullovet så gick jag och Vildana mätta och glada till wet market och handlade frukt och grönt till helgen.

Hem om och lasta av för att sen gå till Gurney Plaza och handla mjölk på Coldstorage. Och, till Reject Store for att handla lite fler små dörrmattor på förfrågan från Sumitha så hon kan tvätta de vi har. Vi ska ju inte behöva gå in med smutsiga fötter från någon balkong eller hisshall när de andra mattorna hänger på tork.

Hemma igen småsnackade Sumitha och jag lite om livet innan det var dags for mig att gå ner och hämta Filippa. En glad tjej kom med bussen på den lilla grusvägsstumpen och fick två godisbitar av busschauffören, så har första dagen på terminen.

Skoltjejen bytte från uniform till sommarklänning och så gick vi till Gurney Breach for att fika och bada med Emma, Keno och Vildana. Som man kan göra en vanlig måndag. Emelie var redan där för hon hoppade av dagisbussen tillsammans med Emma.

Sen blev det äntligen fredag! Vi gick på Bali Hai, som vi försöker göra varje fredag. Denna fredag hade vi sällskap av Barlovs med besök av Armins syster och man, Malicas - och Emelie var vaken! Och Martin kom först! Så jag fick inte det vanliga snacket med serveringspersonalen: 'Husband come?', 'Ah, little sister sleep'.

Denna vecka gick snabbt! Måndag till fredag på en dag!

Glömde berätta

Glömde helt att berätta att Malaysias fotbollslag vann Asean fotbollsliga! Det firade man med att göra nyårsafton till en helgdag så Martin och alla andra fabriksjobbare fick ledigt. Premiärminister Najid var snabb på att utlysa ledigheten, typ kvällen innan, till ett fotbollstokigt land. Det tackar vi for. Heja Malaysia, gör mer mål!

Hur vilse kan man egentligen köra?

Hur vilse kan man köra när man bor på hotellet mitt emot Ikea i KL? Inte alls, eller hur mycket som helst?

En timme efter att vi kört ut ur Ikeas garage så svängde vi ner i hotellets garage. Ja, då mitt emot Ikea. Det var vilse, det! Halvägs hemma på Penang innan vi och gps:en fick rätt på riktningen. Romatiska week end:en höll på att gå åt pipan på alla sätt och vis och vi höll på att spendera upp det lilla som var kvar av reskassan på vägtullar.

Det blir ett svårslaget rekord.

Happy New Year

Nyår firade vi som julafton, men vi bytte ut kalkonen mot grillspett och Tobbe mot familjen Malica and Adam. Granen var släckt och i stallet blingade små raketer runt om på stan och uppe på Penang Hill. Små raketer var det egentligen inte, men från 25:e våningen såg de fjuttiga ut.

Några nyårsloften har jag inte i år, det behövs inte ;-) Jo, det behövs men vi har precis fått vardagen att funka så vi är inte riktigt redo för förbättringsprojekt.

Men, blicka bakåt på 2010 kan vi göra. Förra nyår satt vi på Tomtebogatan med massa snö och visste inte om vi skulle komma iväg till Malaysia- det gjorde vi! Och ångrar oss inte en sekund (jo, ibland när livet är emot en, men då vill man ju ändra allt hemma också) utan undrar nu mera varför i hundan det kändes så läbbigt att ta steget.

Våren var annars mycket ett vänta-vacuum for oss, även om vi har glömt all frustration nu. Vi kom i väg på en skön semestervecka till Kreta till slut, jag köpte aldrig några varma vinterkängor utan frös om tårna hela vintern men barnen fick i alla fall nya vinteroveraller. Martin hann åka flera gånger till Malaysia, jag turade ut i Europa med jobbet och vi pysslade för fullt ihop barnpassning och vardag. Jag sa upp mig innan sommaren och hann hyfsat avsluta jobbet innan vi flytttade i mitten av augusti. Vi sålde bil och lägenhet och det sista Martin gjorde innan vi lämnade Sverige var att sluta snusa. Hemlig abstinens ibland, men det går ju inte att göra någonting åt här i öster.

Filippa lärde sig cykla på Oland, började skolan på Penang, har lärt sig engelska och fått nya kompisar. Emelie har gått från att vara äldst i gruppen på Tempeltrappan till yngst på Taska Nania. Hon har lärt sig lite engelska, malaysiskt bordskick och ett gäng sånger på mandarin, malay och japanska. Emelie har också fått sin första riktiga kompis, Esther och är mäkta stolt över det. Ett par fraser malay har även jag och Martin lärt oss och jag har blivit en hejare på piguin english och kan kommunicera med vem som per telefon, 'ok-lah'.

2011 har vi inlett med en efterlängtad två-dagarstur till Ikea i KL, bara jag och Martin. Flickorna är ensamma hemma med mormor och morfar och har enligt färsk rapport hur roligt som helst.

Vi har också haft det roligt och jobba hårt med att fylla bilen med platta paket i ett varuhus proppfullt med folk. Vi ska snart tuffa hem igen på E1:an, en vacker, men lite skumpig motorväg genom bergigt landskap med djungel och palmodlingar. Stora svaga Alzan kommer få det tufft i uppförsbackarna när vi åker om en timme. Men först ska vi njuta klart vårt kaffe här på Starbuck's och sen ska vi inom Ikea igen och köpa kaviar, lingonsylt, smörgåsgurka och andra svenska förnödenheter som vi kan lyxa på under våren.

Gott 2011 till er alla och oss själva!