Joyeux Anniversaire

Alliance Francaise de Penang fyller 50 år och det firades i lördags med stor fest på Golden Sands. Vi var där, i alla fall Vildana och jag. Männen var hemma med barnen som omväxling. Även om vi saknade dem, så tror jag inte de saknade oss. Martin och tjejerna såg jag inte på halva dagen. De var på barnkalas på Adventure Zone, sen tog de sushi-middag på Gurney Plaza och dagen hade varit toppen!

Vi hade roligt ändå. Vi fick höra tal av Madame Ambassadör, föreningens ordförande och Penangs Chief Minister Lims ersättare om franskt kulturutbyte, festivaler och språkundervisning under de senaste femtio åren. Det var i för sig lite pompöst och trögt men det var snällt av dem att dra av alla talen innan middagen började, men efter fördrinken med champagne och alla snittar. Vi hann bli hungriga igen, och det var tur för vi fick god mat och gott vin.

Vi satt med de japanska damerna och Clarisse och hennes man, samt en gammal malaysisk man som fått medaljer för år  och insatser i föreningen. Tänk att sitta på Penang med halva jorden vid bordet och fira en fransk förening. Det är lite absurt. Och min enda anknytning med föreningen är att jag gått på mandarinlektioner i deras lokaler och varit på en gratis filmkväll när vi såg en japansk film från 50-talet

Innan tårta och efterrätt spelade en ung fransk tjej på harpa och sjöng sånger, på allt från breton till turkiska och hebreiska, så pälsen reste sig. Så vackert och så avslappnade att rätt många slöt ögonen och nickade till. Men, efter tårtan var det fullt drag på dansgolvet. Äldst var värst. De rockade så de vita lockarna skakade och den yngre halvan fick hålla sig lugn så inga gamlingar skulle knuffas av dansgolvet och bryta lårbenshalsen.

När klockan var halvtolv kände Askungen att förtrollningen var bruten och vi tog taxi hem.

Joyeux Anniversaire Alliance Francaise de Penang!