Fredagsbön

Efter Ninas eminenta bloggande under mer än två års tid kommer här nu en gästblogg av Mister Martin's Wife's husband. Det är nämligen så att jag bott tillräckligt länge i ett muslimskt land utan att ha gått i moskén. Nu fick det vara nog så för ett par veckor sedan pratade jag med en muslimsk kollega och berättade att jag var lite nyfiken och frågade om jag fick följa med på fredagsbönen utan att det skulle vara konstigt för dom och jodå, det var inga som helst problem så länge jag typ inte tog med några rondellhundar eller nåt....Genast kom många fram och sa att "det får man väl inte", "det kan du väl inte" så alla sköna förutfattade meningar om islam kom ju fram ganska fort från många håll. Både från lokala och expats. Undrar varför vi är skapta såna? ja, ja, ja.

I fredags började fredagsbönen 13.04. Det är lite olika beroende på solen tydligen men man hör ju böneutroparen när det är dags så det löser sig antar jag. Telefonen skulle stängas av och man fick inte prata i moskén. Det var de enda förhållningorder jag fick så sen tänkte jag att det är väl bara att respektera människorna och göra som dom andra så kör på.

Lärde mig rätt mycket av mina kollegor på köpet. För att få ha fredagsbön i "sin" moské måste man vara 40 personer och ha tillstånd från islamistiska förbundet på ön. Detta gäller bara fredagsbönen vilken är längre än alla de andra bönerna 5 gånger om dagen då man på fredagen även inkluderar lite utbildning av koranen som jag förstod det. Annars är det som sagt 5 gånger om dagen. Första gången tidigt på morgonen, typ runt 05.30, två gånger mitt på dagen för att avslutas med 2 gånger på kvällen innan man går och lägger sig. Det är då vi hör skönsången från moskén i närheten av lägenheten. Detta görs för att man kontinuerligt ska påminnas att gud alltid ser dig och komma ihåg att man skall göra goda saker.

Så av med skor och sockar, kavla upp byxorna, tvätta händerna, ansiktet och fötterna, innan jag och min "ledsagare" gick in. Först stå upp , ner på knäna, följa böneutropen på arabiska, upp, ner, pannan i backen och försöka hänga med min granne genom ritualen. Det är samma ritual alla 5 gånger om dagen, dag efter dag berättade dom. Tror det gick hyfsat men efteråt fick jag lära mig att missar man de viktiga sakerna i bönen så anses den icke godkänd. Hur mycket jag än försökte så tror jag faktiskt att jag inte fick godkänt även om det, som mina kollegor finkänsligt uttryckte det, var ett "special case". Att man gör allt samtidigt och i samma riktning (mot Mecka) är för att visa lojalitet och för att visa att vo gör det tillsammans. Det ska inte spreta åt olika håll.

Tror det tog runt 40 minuter totalt med "teaching" på Bahasa och det ska sägas att jag var lite nervös innan för att jag skulle bli totalt uttittad eller att andra skulle känna sig obekväma men det var väldigt lite om ens någon som tittade konstigt på den knappt 2 meter långa, förvirrade blekingen....kändes nog konstigare när jag för tjugo år sedan av misstag kom in på en katolsk gudstjänst i Edinburgh.I bilen tillbaks till fabriken fick jag mig också en liten lektion i skillnaderna, eller snarare likheterna, mellan kristendomen och islam. Kort och gott samma tro, samma gud bara olika profeter.....same same but different. Var tusan ska man då behöva bråka så mycket om det och använda det som slagträ från båda sidor tänkte jag men finkänslig som jag är så sparade jag det till en annan gång.

Förresten, en liten miss som ovan moské besökare blev det ju dock, jag hade tagit av mig skorna lite för långt ut så när det började ösregna under bönen så blev både skor och sockar rätt så genomsura. Eftermiddagen fick bli barfota i våra plastiga inneskor och min kinesiska kollega tittade lite konstigt på mina strumpor som hängde på tork i min cubicle med bästa Feng Shuin i fabriken!

Nu vidare mot hinduismen, buddismen och taoismen här på ön. Min 3:a i religionskunskap skulle varit bättre....