Orange

Idag var jag på knytkalas i ett stort, fint hus i Jesselton Hights, bostadsområdet brevid skolan vid foten av Penang Hill. Mammorna från Emelies klass var där, och några till. Några färre.

Det är en sydafrikansk-tysk familj som flyttat hit från Singapore den här terminen. Mamman i familjen är van vid lite mer drag och mingel än vad som sker på Penang så hon tog saken i egna händer, la champagnen på kylning och textade runt till alla hon hade numret till att ta med sin bästa julrätt, eller bara nån rätt, och komma hem till henne vid elva så vi skulle hinna luncha i lugn och ro innan skolhämtning.

Ett paket från tomten skulle man också ta med. Amerikanska damen som fick mitt paket blev själaglad. Själv glömde jag min present på köksbänken. Jag fick i alla fall med mina halvtomma burkar hem, med egeninlagd sill och gubbröra på rökt norsk lax.

Det blir rätt intressanta diskussioner när man sitter och snackar med en indiska som bott i både USA och Europa, en amerikanska och en japanska som bott i London och en drös större asiatiska städer. Och så sitter vi här i Malaysia på ikeastolar hemma hos en sydafrikanska. Mycket om kulturella skillnader och mycket om hur man egentligen kör här på vår lilla ö.

Indiskan, som varit på kulturträning med jobbet, förklarade för oss att vi i världen är tre färger. Röd, som följer lagar och förordningar (Sverige, då). Röd litar på lagen och litar på att den följs. Blå som inte följer utan gör vad som behövs för att klara sig och sin familj (Indien, inte så otippat). De litar inte på lagen och skulle ljuga för att hjälpa sin morsa om hon hamnar i klameri med rättvisan även om det var hon som kört över moppedisten.  'What kind of person are you if you wouldn't lye to help your mother!!!'

Röda laget säger ju då; jag skulle då rakt aldrig ljuga för att hjälpa mamma. Har hon gjort fel så har hon, rättvisan segrar. Givetvis stöttar jag henne, men ljuga? Muta? Nej aldrig. Så gör man bara inte!

Sen har vi de oranga länderna. Det är bla Malaysia, det. De gör lite både ock. För det mest följer de reglerna, men är de inte så viktiga låter man bli. Och, för oss som kört på Penang, det förklarar allt:

Det är ju därför de allt som oftast inte kör i en fil, utan sådär mittemellan. Ena hjulparet över linjen, hålla möjligheterna öppna för ett snabbt sidbyte medan man funderar på vart man ska.

Dagens jordenruntjulbord har fått saker att klarna. Jag börjar bli orange.