Min man är mannekäng

Det blev sen kväll igår. Jobbet hade annual dinner, som svenska företags julfest fast utan skinka och alkohol. Damerna var så piffade och fina så det var en hel fröjd att titta på dem. Lösögonfransar är hett på Penang. Jag frös i min lilla sidentopp i den kylskåpskalla luftkonditioneringen så jag satt i tråkig beige kofta hela kvällen och utan lösögonfransar. Jag satt med ett tjejgäng från produktion, en tekniker och en ingenjör. I de få mikropauser vi fick mellan all glitterdansunderhållning till 'Dancing Queen', trollerikonster, lottdragning och pinsamma tävlingar på scen så hann vi snacka lite. Eller snacka och snacka, de hade utfrågning på malaysiskt vis av mig. Det vill säga man fråga om allt från vikt till ålder och allt annat däremellan som man inte pratar om som svensk. Höjdpunkten på kvällen var ändå att se att Martin har säkrat sin framtid efter St Jude, som mannekäng. Han gick snyggast på catwalken och visade upp den nya jobbuniformen. Paris nästa!