- När ska vi ut i djungeln igen, undrade Emelie i förrgår när vi gick upp för pulkabacken. (Som för övrigt är total succé hos den 6-åriga pulka och snowracer-debutanten som annars klart ogillar alla lager kläder detta nordliga klimat kräver)
- Ja, tänkte mina frusna tår och näsa utan känsel, imorgon! Nu meddetsamma på studs!
Och eftersom inget svar kom från den drömmande mamman så fortsatte Emelie
- Du vet, när vi var ute och byggde koja i djungeln.
- Har vi byggt koja i djungeln?!? undrade jag, helt ställd. I vilken djungel då? På Penang? Menar du hyddan vi bodde i på Raja Ampat? Den byggde vi för sig inte själva, men den var i klass med min barndoms kojbyggen och ett underbart ruckel.
- Nej, kojan vi byggde till sköldpaddan och leoparden.
- Sköldpaddan och leoparden? nu vart jag helt ställd. Vi har inte änns sett en leopard!
- Jag vill kolla till dem, hur de har det under all snön, fortsätter Emelie, där jag går och jag målar upp scenariot framför mig om leoparden som slitit i sönder och ätit upp den fromma sköldpaddan och bara ett tomt skal ligger kvar på kojans lergolv.
- Under snön?!?
- Ja, ute i den djungeln där barnen fick bygga kojor till kottar som vi bestämde vad de skulle vara för djur och så sprang mammorna och papporna och hämtade pinnar och gjorde armövningar.
- Kottar?....Armövningar?....ahhh....du menar när vi var i Ursvik och tränade med StarkUte?
- Ja, den djungeln
Ja, den språkförbistringen som blir mellan en som är uppväxt i Skåne och en som tillbringat halva sitt liv i Malaysia, den blir bra konstig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar