Äventyret har börjat

Malaysiaäventyret har börjat. Martin skrev på i torsdags och jag tryckte på send-knappen. Vi firade med te och skålade i calvados. Så nu har vi hoppat. Spännande! Känns som en lättnad- äntligen!

Det var länge vi levde i limbot och fy fasen vad det slet på oss att inte veta. Kändes faktiskt nästan lika bra när vi sa tvärnej i slutet av mars. Bara att få ett beslut, även om det var ett nederlag. Jag var faktiskt nöjd, trivs med det liv vi har hemma idag, trivs med jobbet och på ett sätt kändes det så galet att ändra på något som är bra. Man vet vad man har men inte vad man får- men, nej vi är för fasen inga mesiga trygghetnarkomaner. Så att äntligen få ta det positiva beslutet var riktigt skönt. Vi behöver inte fundera på den saken på dödsbädden för vi vågade.

Men ångest har jag för att meddela jobbet och ångest för att ha 2,5 år med helt tomma blad.
Martin vet vad han ska göra på jobbet, tjejerna får sig en rejäl utmaning med nya förskolor och nytt språk, men jag, jag vet inte vad jag ska göra. Läbbigt och spännande. Vad kan hända? Vad har jag för möjligeheter? Har jag drivet? Jag har en häftig möjlighet att forma något själv. Vill bara komma igång....
Och vill få alla göra-slut-samtal överstökade på jobbet. Usch, dålig samvete och känner mig som en svikare. Hoppas nästan att de ska bli glada...fast ändå inte. Jag har ett så häftigt jobb med coola produkter och som är inne i en fantastisk tillväxtfas. Det kommer jag sakna. Jag hoppas jag får hoppa på resan om två år igen, eller får vara med och åka lite på sidan på halvfart nere från Penang. Vi får se. Vad som än blir, så blir det bra.
Nu gäller det bara att samla kraft och få det gjort sen ska en herrans massa förberedelser betas av.

Så galet, så spännande och jag ser fram emot att fylla den här bloggen med stora och små betraktelser från dryga två år på Penang - och jag ser fram emot att sitta och läsa den igen om 5 år och tänka 'fy fasen vad mycket spännande vi upplevde och jösses vad bra det blev'

Nu hoppar vi, snart flyger vi!