Dagis var stängt i fredags så jag och tjejerna tog tunnelbanan till Hötorget och klev in på vaccinatinskliniken runt hörnet. Lång tid tog det och mycket information fick jag. Tjejerna blev så utråkade att de till slut bara låg på golvet. När jag tänker närmare efter minns jag inte mycket av vad som sas. Ringa bvc och komma tillbaka på fredag för mera sprutor. Det blir roligt. Min gissning är att Emelie börjar gallskrika när vi stiger innanför dörren och Filippa drar upp ärmen för första bästa person med vit rock som går förbi. Bara det inte tar en och en halvtimme igen innan nån sticker sprutor i oss så är det ok.
Ja, ja. De två första skotten gick bra. Spännande att kolla nålen, tyst eller vrålandes, och väldigt häftigt med rosa vätska som kom ur armen efteråt. Ett klistermärke per spruta var hyfsad utdelning och två plåster att visa upp var inte så illa.
Jag tittade inte på nålen! Men jag grät inte. Däremot däckade jag ihop på eftermiddagen och missade firmafesten på kvällen. Kan inte få allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar