Close but no cigar

Så nära, så nära, men ändå fick vi inte sett tigern. Close but no cigar.

Vi tog oss på ofarbar väg till Chitwan för tre dagar djurspaning i deras nationalpark. En liten djungel nära gränsen till Indien som är fylld med fåglar, apor, tigrar, vilda elefanter, massa slags rådjur, nån liten sorts björn - och då bengalisk tiger.

Blyg, och få får se den. Men, där var en hungrig en som gick in i byn för att ta sig en vattenbuffel precis där vi gått i land efter kanotturen längs floden ett par timmar innan. Han såg bestämt oss, vi såg bara hans bleka fotspår men, vissa på vår lodge fick äran att se honom - och vi grämer oss.

Ja, vi grämer oss. Fast vi vet att naturen visar sig när naturen vill. Men, ändå...ändå. Så nära, så nära. Fast vi gick på tigerjakt och allt i skymningen.

Nära noshörning kom vi. Gick nästan rakt in i rumpan på en stor ståtlig enhornad 25-årig herre. Vår guide blev bra nervös där när vi gick runt dungen så vi fick springa tillbaka en femtio meter. Noshörningar tycker inte vi luktar så gott och uppskattar inte att vi står pang på och stirrar på dem när de äter sin frukost. Då blir de arga och springer efter en i sina 40 km/h. Men, en 10-20 meter bort funkar det bra att stirra. De är närsynta.. Och oj, vad han åt. Vi hann nästan tröttna, men det gör man inte. Tänk vilket djur, så ståtligt, så urtida.

Vi fick även se en stor krokodil som låg och solade i förmiddagssolen när vi gled ner för floden. Kingfisher i alla storlekar och färgkombinationer, Marabostorkar och allt där emellan. Trollsländor i alla dess färger kryddat med lite sällskap av fjärilar.

Elefanter red vi ut på i djungeln och det var precis som guideboken sa; djuren fattar inte att vi är med utan tror bara att det är den där gamla tråkiga elefanten som kommer där igen. Vi kom så nära rådjuren. Stirrade dem rakt i rådjursögon utan att blinka, eller andas. Apor såg vi också, men ärligt, macacerser vi så det räcker på Penang: I botaniska trädgården, i Youth park, uppe på kullen, på Monkey Beach och längs vägen till Batu Ferringhi.

Men,vi ser inte snöklädda berg bakom djungelns gröna. Vi ser inte världens högsta berg. Det gör man i Nepal och det är så otroligt häftigt. Tja, barnen tröttnade på tjatet om bergen, men Martin var som tokig och fotade dem i soluppgång, i solnedgång, mitt på dan, från bilen, från planet och var sjutton vi nu såg dem när inte diset skymde dem.

Sista dagen såg vi dem även från Katmandu, som annars är mest smog och dis. Och en herrans massa skräp, platspåsar, tutande och dieseltung luft. Fattigt och vackert, det är vad Nepal är. Mycket fattigt och mycket vackert.

Och, sådå tiger...

Namaste