Vi landade i Katmandu i söndags. Måndagen klämde vi tempel och gamla palats. Det blev buddhistiskta Monkey Temple och Boudha men bönesnurror i alla storlekar att snurra på och ett hinduiskt med kremering och Diwalifirande människor. Vi lullade omkring Patans gamla kungapalats och sen kom regnet lagom till sen eftermiddag.
I tisdags bar det iväg ut på landsbygden. Vi och vår guide blev avsläppta där asfalten tog slut och sen gick vi i sex timmar uppför till Nagarkot med alltför stor packning. Vi naiva turister trodde bilen skulle ta jätteryggsäcken från hotell till hotell. Det visade sig rätt tydligt att så inte var fallet så mamman och pappan fick en extra utmaning. Starten var lite tuff och fram till lunch hade vi två gnällande barn under gassande sol. Martin bar dem mest hela tiden på sina, nu ömmande, axlar (tillsammans med jätteryggsäcken, då).
Men efter världens godaste snabbnudelsoppa i ett jordhus i en pytteby rakt ute i ingenstans så blev humören på topp och vi knatade hela vägen till hotellet vid vägens ände och såg hela Himalayas mäktiga bergskedja. Vilket som var Mt Everest vet vi inte så noga, för just den toppen var som minst, längst bort, men vackert var det. Bergtagna och kamerans minneskort är fullt av bergsbilder på både solnedgång och soluppgång.
Efter en god natts sömn var det på med vandrarskorna igen på ömma fötter och ryggor på ömma axlar och en sju timmars vandring kom vi till staden Dhulikhel. Mest nedför, brant med trappor, men även uppför, igenom skog, förbi små gårdar, terraserade fält, igenom kostall, förbi getter, kycklingar och stora jättegungor av bambu som byarnas ungar gungade högt, högt, högt på. Vår guide satt sönder en, och sen vågade ingen prova...
Det var en sliten familj som stapplade in på ett hotell fullt med skandinaviska och tyska pensionärer och dofsingarna imponerade stort på dem alla. Oss med! Det blev bottomless med chokladpudding och ännu en godnatts sömn under dubbla täcken.
Idag är vi tillbaka i ett stilla Katmandu. Det är sista dagen på Deepavali och det mesta är stängt så det blev lunch på ett hippieställe med bara mackor och cola på Freak Street och så lullade vi runt Durbar Square. Vi hoppas nån restaurang öppnar för kvällsmat. Nepalesisk mat är supergott och vi vill inte missa en endaste chans att äta den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar