Skadad

Emelie kom hem från dagis idag och sa att AnSan (eller hur nu hennes namn stavas) hade vitt runt stort armband armen och det behövde Emelie också ha. Ett vitt armband, hrm, fundera, fundera, fundera. Problemlösning på hög nivå, pannan i djupa veck...

- Jo, men vi kan klistra ihop stort armband av papper.
- NEJ!
- Men, hur såg det ut?
- Vitt och hon hade det på armen för det gjorde ont.
- Gjorde armbandet ont?
- NEJ, armen!
- Ah, hon hade bandage!
- banage?

Så vi tågade iväg och letade fram första-hjälpen väskan längst in i garderoben. Den behövde dammas av, så det var tur vi kom. I väskan fanns faktiskt några rullar bandage och vi blev båda överlyckliga. Jag bandagerade upp Emelies vänsterarm och sen förklarade hon att hon var tvungen att vila och det var bäst att hon satt still framför Playhouse Disney. Hrm, mamman kände sig lite lurad men tyckte ändå att det passade bra för då kunde jag ju ladda över bilder från kameran. Så det gick jag och gjorde. Emelie satte sig tillrätta och bullade upp armen på en hög kuddar.

Sumathi kom efter en stund och frågade vad som hade hänt med Emelies arm. Inget sa jag. Jaha, sa Sumathi, Emelie säger att en pojke hoppade på hennes arm på Filippas skola.
- Nja....tror inte det.
- Well, I didn't think so

Inget fel på ungen, i alla fall inte på armen. När jag gick förbi en liten stund senare frågade jag Emelie hur det gick med armen. Usch sa hon, det var varmt, 'banage' är bara för vuxna så jag har tagit av det. Frisk igen. Det är nog AnSan också. Barn läker fortare helt enkelt.