Flickorna började skolan för två veckor sen. Succe direkt! Redan första dagen tvingade de oss att skriva in dem på fritis, trots att vi båda är hemma. Emelie grät när vi hämtade klockan fyra andra dagen på fritis. Hon ville inte gå hem. Filippa har redan varit på ett bowlingkalas och ett övernattningskalas, klämt två lekdejter och nästa vecka gör även Emelie debut med att ta hem en kompis. De är ändå alla nya i förskoleklassen. Nya, tysta, blyga, lite vilsna och väldigt förväntansfulla.
Emelie tycker de heter så roliga namn i klassen, och de är svåra att lära sig. Men, Greta var lätt att komma ihåg så henne vill hon leka med. Men, det är roligt vissa barn heter samma namn som månader och andra som blommor och en lärare heter som ett ämne. 'Ha, ha man kan ju inte heta matte!'. Knasigt när man är van vid Harrison, Yan Keat och Bevina.
Jag tycker det är svårt att hitta mina barn på skolgården när jag kommer där vid fyratiden. De ser alla likadana ut, med långt ljust hår. Jag kan för mitt liv inte heller komma ihåg vad mina barn satte på sig för kläder på morgonen. Jag har inte behövt det på tre år. De hade ju alla samma skoluniform. Där letade jag bara bland den handfull av ljushåriga barn det fanns på skolan. Nu har jag en hundra lintottar att sortera emellan. Alla med olika kläder.
Det där med att hämta halvsex kanske inte är så fel. Då är det inte så många barn kvar att leta bland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar