17 dagar kvar till avfärd och resfebern har satt in. Vi vuxna är sura och stressade och inte alls roliga att tas med. Martin sover kasst, skakar och fryser som feber på riktigt. Jag sticker huvudet i sanden och funderar på allt annat, typ vad gör vi om tio år, lagar trasig strykbräda som ändå inte ska med och annat icke konstruktivt.
Massor av stort och smått att fixa och man vill bara att det ska ha gått 18 dagar så vi är på plats och det inte finns mer att göra. Fast det kommer det ju att göra för där blir det tvärtom som ska till: packa upp i stället för att packa ner, fixa i stället för att avveckla boende, beställa abonnemang istället för att säga upp....Så jag längtar till om 48 dagar istället!
För då ska vi skratta och ha roligt.
Här och nu får vi helt enkelt skärpa till oss och tvångskratta åt eländet. Ha, ha, ho, ho, hi hi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar