Farmor somnade in igår. Pappa var där. Hon såg honom födas och han såg henne dö. Min egensinniga farmor blev 105 år. Hon tog körkort på Söderslätt, läste till tandläkare i Lund, satte gränsvakterna på plats på Checkpoint Charlie när kalla kriget var som kallast och lärde pappa att sy och slåss. Även om hon egentligen har varit borta länge och levt de sista åren i sin egen värld så känns det tomt- och att det är väldigt, väldigt långt hem.
Martin är där. Vi är här och det känns ensamt. En mindre i världen och Sverige, familj och gamla vänner är 13 353 km bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar