Jag har fått ett litet papayaträd av Henriette. Det är ett par decimeter högt och hon har odlat fram det från frö från en frukt. Det förpliktigar. Tunna skira blad har det och lång väg kvar innan stora frukter kan skördas. Sådana hopp har jag inte, det har tomatplantorna lärt mig. Jag bara hoppas att det ska överleva och växa en liten, liten bit.
Den lilla plantan har fått flytta in i en av de gamla tomatkrukora, bredvid annanasen. Fast annanasen har flyttat till soptunnan. Den fick helt enkelt för mycket uppmärksamhet av de två pärlorna så den möglade. Ryckte upp den med sina få rötter och mögel och slängde ut eländet. Uppmärksamheten från tjejerna hade ändå svalnat. Hoppas att de nu inte uppmärksammar vår lilla papayabebis- och att jag inte glömmer den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar