Bon Ton

Vi sov på Langkawi i natt, i ett gammalt arabiskt hus som en gång stått på Penang. Bon Ton, Temple Tree heter hotellet. Det är som att bo på Skansen med gamla hus från olika håll i Malaysia. Husen är inredda med gamla, eller nygamla möbler. Ingen den andra lik. Stället är sagolikt.

Vi bodde i en svit med två sovrum, två badrum, träbadkar i hallen och en veranda för frukost och kvällste. Hotellet är upplevelsen och man vill bara tillbaka. Golvet var trälent mot fötterna och alla detaljer genomtänkta.

Poolen låg ut mot havet, fast man såg det inte för där var våtmark med massa fåglar emellan. Mina ornitologiska kunskaper är högst bristfälliga, men jag vet säkert att vi såg häger och en havsörn.

Skansenkänslan förstärktes även av alla katter som mös omkring bland hotellgästerna och ett par hundar som låg och slappade på receptionsverandan. Geckoödlorna på väggen och myggen räknas inte.

God middag och gudomlig, hemgjord glass fick vi på Bon Tons restaurang. Det behövdes verkligen efter en tuff morgon. Vi tog båten till Pulau Payar för Martins uppdyk, orsaken till hela helgutflykten, och sjön var allt annat än snäll mot oss och våra medresenärer. Båtpersonalen gick flinande omkring och delade ut påsar. Genomskinliga....säger inte mer, men Martin fick inte bästa uppladdningen för dykprovet.

Gick bra ändå och nu sitter han på båten hem med ett cert på fickan. Vi andra höll oss till snorkling men eftersom tjejerna var badtokiga, helst ville sköljas upp på land av vågorna eller simma zigzag runt ickesimkunniga snorklare och Martin mest under vattnet så fick jag bara 10 minuter på mig att inviga mitt nya snorklingsset.

Lang Tengha inspirerade och jag var nere på dyk- och fiskaffären och förgyllde deras dag i onsdags så pass att jag fick 20% rabatt, stamkunder som vi nästan blivit. Så där simmade jag omkring bland småfisk med prislappen kvar på cyklopet, felinställd snorkel och halva förpackningen kvar i simfötterna. Roligt ändå, mest för min publik.

Tjejerna och jag tog flyget hem för vi hade kalas på Adventure Zone i Batu Ferringhi att hinna till i eftermiddags. Emelies dagiskompis Abigail fyllde sex år och Emelie var så nöjd med att det var HON som var bjuden på kalas hos HENNES kompis.