The Blue Mansion

I lördags kom vi äntligen i väg till The Blue Mansion. De har bara öppet för guidade visningar klockan 11 och 15, annars är huset stängt och endast hotellgästerna kan komma in. Det är ett stort hus som byggdes i slutet av 1800-talet av en av asiens rikaste män, den sista mandarinen och första kapitalisen, Cheong Fatt Tze.

Huset är ett feng sui-mästerverk. Entrén är vänd mot havet och baksidan mot bergen, Penang Hill. Alla elementen är väl balanserade och energikällan i mitten av huset ska gå att känna med bara handen tidigt på morgnarna (när jag var där själv för 1,5 år sedan kunde man känna qi hela tiden...). Det är byggt med det finaste av allt från sin tid, väldigt eklektiskt med gjutjärnspelare från Glasgow, engelskt klinkergolv, kinesiskt porslin etc. Många kinesiska symboler som fönster med annanasbilder för lycka, fjärilsformade fönster för ännu mer lycka och små fladdermösskulpturer uppe vid taket för massor av lycka och rikedom.

Huset klarade bombningarna under andra världskriget tack vare alla sina fina utsmyckningar av kinesiskt porslin runt yttertaken. Fienden trodde helt enkelt att huset var ett tempel. Värre blev det för huset därefter eftersom huset hade ärvts av hans tvååriga son 1916 och sen bara förfallit och slitits ned av hundratals hyresgäster som bodde där samtidigt. I testamentet stod det att huset inte fick säljas förrän den yngste sonen hade dött så först 1989 kunde det bolaget som äger huset i dag köpa det och återställa det till sin glans dagar.

Fint har det blivit. Allt innanmäte försvann i för sig redan när gubben dog. Alla hans barn delade upp härligheten och de var en hel drös. Ingen vet riktigt hur många barn han hade men han hade i alla fall åtta fruar, utspridda i olika vackra hus runt om i Sydostasien.

Flera filmer har spelats in i huset, bl.a. Indochine så det blir att leta upp en billig kopia på nattmarknaden i Batu Ferringhi och se om en av mina favoritfilmer. Cathrine Deneuve och jag har gått i samma teak-trappa.

Efter alla fina kulturpoäng i The Blue Mansion så drog vi till New World Market och åt på en Kerala-restaurang. Bäst att äta lite med fingrarna på bananblad efter all finkultur så även vi hamnade i balans.

Martin och jag hade två tummar upp på huset, Emelie två ned och Filippa två i mitten. Hon lyssnade intresserat på guiden som pratade läääänge men Emelie tyckte det var tråkigt så hon och jag lullade omkring och tittade lite för oss själva. När jag blir bättre på mandarin ska jag prova den kinesiska guidningen.

Alla hade i alla fall två tummar upp på restaurangen - och mätta blev vi.