Långhelg

I dag är det första maj men eftersom det är söndag och alla ändå är lediga så blir man kompensationsledig på måndagen i stället. Valborgsmässoafton firar man så klart inte alls och vi hade helt glömt den och firade lördagskvällen med att deklarera i stället för att elda brasa på balkongen.

I fredags firade vi, samma bröllop som 2 miljarder andra människor runt jorden. Vi var på Straits Quay där IWA hade dukat upp ett engelskt street party med massa tv-skärmar och fish and chips. Filippa satt som klistrad och kollade med sina kompisar. Emelie tyckte det var astråkigt och ville gå hem innan Kate hade gått in i kyrkan. Hon blev först gladare när maten och glassen kom. Utklädda till prinsessor var de båda, med hemmapysslade glittrande kronor. Alla verkade ha trevligt, framför allt den kvinnliga delen av gästerna. IWA-presidenten hade svårt att elda massorna på att vifta flaggor och sjunga 'Rule Britania'. Det är i för sig inte så konstigt när bara en knapp femtedel var britter. Resten var tyskar, japaner och lite annat blandat löst folk som oss.

Här är alltför varmt för att demonstrera i första maj-tåg. Även om vi nu ändå inte hade tänkt gör det. Vi höll värmen borta genom att bilköa ner till Queensbay Mall och shoppa. Alla var ute och körde och alla var i köpcentrum! Vi tittade matt på varandra och undrade hur vi fick för oss att åka och shoppa skor, solhatt och badkläder med hela familjen. Ingen av oss gillar shopping. Eller mycket folk.

Tacka vet jag pizzan vi åt på QEII igår. Bara vi som åt lunch där ute på kajen med utsikt över Butterworth och båttrafiken i sundet. Pizzan var precis så god som pizzor ska vara. Efter lyxlunch turistade vi ut på tre stycken Clan Jettys. Det finns sex stycken längs vägen ner till bron. Martin kör förbi där varje morgon och nu äntligen fick vi se livet bakom plåtskjulen.

Det är kinesättlingar som bor på stylthus längs bryggor rakt ut i havet och lever av fiske och småhandel. Filippa tyckte det var jättemysigt och alldeles lagom stora hus. Att det sprang råttor under styltorna bland sophögarna och att toan var rakt ner i havet bekymrade henne inte. 'Råttorna bor där nere och jag bor där uppe, och 'man behöver ju inte bada i havet'. Konstrast var det mot vår supercondo, privatskola och expatjobb på Forbeslistat företag.

Denna kväll avslutades med regning middag på stranden i Batu Ferringhi med svenskgänget. Köer dit och hem också så klart och Emelie fick feber på vägen hem. Så vår planerade lediga måndag på Penang Hill och Youth Park får ske med halv styrka.