Klart vatten på Pulau Payar

Igår när Emelie skulle somna så såg hon bara massa fina färgglada fiskar framför ögonen när hon blundade. Och revhajar, vit sand, Filippas ben som sprattlade, Kenan som dök och pappa. Klart det blir svårt att somna med sånt skådespel.

Vi hade varit hela dagen ute på Pulau Payar, en ö två timmar med båt från Penang. Det är en marin nationalpark och man kan åka dit på dagsutflykt och snorkla och dyka. Martin provade på ett provdyk och var helsåld. Vi andra guppade inne vid stranden och tittade på alla fiskar som simmade runt våra ben i det klara vattnet. De är inte blyga, inte änns revhajarna. De kan inte heller ha någon vidare hörsel för barnen skrek i högansky de första gångerna.

Det var som Filippa sa, inte lönt att sätta på sig cyklop och snorkel, man ser dem ändå. Det passar henne bra, hon som ogärna doppar huvudet. I för sig provade hon snorkeln och cyklopet men jag tror knappt hon doppade dem i vattnet. Fast de var bra att ha ovanför vattenytan för att skydda ´de små ögonen´ från vattenstänkt från de andra barnen och alla malaysiska turister som guppade omkring i flytvästar längs hela stranden.

Fina bilder kommer så fort vi har fixat stordatorns nätverkskort eller vad det nu är som strular och gör att maskinen vägrar koppla upp sig på nätet. Utan nät, inget liv fast märkligt nog hinner vi ändå aldrig fixa det.