Om en lastbil går i sönder på motorvägen strax innan bron, precis där den är som smalast med bara två vägbanor och ingen väggren - och det är fredag klockan fem. Ja, då tar det 2,5 timmar att ta sig hem.
Som tur var kunde Sumathi stanna längre. När Martin åkte strax efter mig tog han Green Lane, ökänd för att vara långsam, så han var hemma på en och en halvtimme. Discot på skolan behövdes inte ställas in och vi fick våra sunkiga pizzaslajs till kvällsmat. Vi hann även dansa. Våra barn körde fullt ös, shakie-shakie på dansgolvet tills ljuset tändes och musiken stängdes av lite efter halvnio. Jag var genomsvett eftersom jag inte hann hem om och byta utan fick partaja i långbyxor och varm t-shirt.
Lördagkväll blev inte mycket lugnare. Vi hade BK med familj på middag. BK är Martins kollega på andra sidan skranket, han rattar ett gäng ingengörer och Martin ett annat. Same same but different. Hans äldsta son är som Emelie och barnen fann varandra direkt, hann knappt äta och sprang sen runt tills kläderna kunde vridas ur och ögonlocken hängde på halvfjärs. Lillbrorsan, ett år, var bara lugn, söt och vinkade bye bye från han kom tills de gick.
Självklart blev det köttbullar, mos, sås och lingonsylt samt äppelkaka till efterrätt. Inte lätt att skrapa ihop en svensk middag i tropikerna men med säker lingonimport från alla sverigebesökafe till fabriken så fick det bli köttbullar. Och BK med familj gillade det! Martin var salig och tjejerna stolta köttbullerullare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar