Nyklippt, nyduschad, incheckad och en iste på Starbuck's på flygplatsen. Jag ska hem på snabbvisit i Sverige. Kroppen är skönt trött så jag kommer sova gott när det väl blir dags, ett i natt från Bangkok.
Det blev äntligen debut på Penang Boot Camp imorse. Martin och expatgubbarna på jobbet har kört ett bra tag och nu när de börjat med morgonpass så har jag ingen ursäkt längre. Det skulle vara att det är löjligt varmt och flodsvettigt att träna ute under gassande sol, men sånt går inte att gnälla över i tropikerna. Är det varmt jämt, så är det.
Benen är tunga och armarna darrar, det var skönt att efter tränat själv i snart tre år, stämma av sin standard. Inte fy skam, jag har lyckats driva på mig själv hyfsat men, att bli peppad och pushad har sina fördelar. Det är också rätt trevligt att småsnacka med medmotionärerna. Penang är litet, ansiktena bekanta. Vi känner folk! Hemma.
Jag ska till Stockholm och fixa hus, jobb och skola. De små detaljerna i livet. Att ha tak över huvudet och skola klart till barnen gör att vi kan turbonjuta våra sista månader. Jobb är bonus. Att klämma in en hemresa så här tätt in på flytten visade sig också ha sin fördel. Man portionerar ut hejdå-tårarna. Jag kom på det i taxin ner till flygplatsen. Tårarna bara rann bakom solglasögonen när jag satt där och tittade ut genom rutan. Vårt Penang.
Vi kommer alltid ha Penang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar