Laos

Så kom vi äntligen iväg till Laos. Det blev en kortvariant, ett smakprov som smakade åh så gott. Mera. Airasia hade ställt in våra andra försök och Martins mycket envisa hosta höll på att sumpa denna resa också (fast vi hade åkt utan honom). Hostan fick helt enkelt följa med och lugnade sig som tur var efterhand.

Vi flög in via Bangkok till Luang Prabang i norr. En lugn, tyst sömnig stad med många gamla kolonialhus vid Mekong, proppfull med tempel och populär bland turister utan att vara turistig. Möjligtvis då oväntat dyr. Vi skippade turisterna och gick på lågsäsong.Vi gillar lågsäsong även om vädret kan bli fel. Nog regnade det, men inte så det förstörde några planer det minsta. Vi hade tur denna gång. Eller så är det så att vi inte bryr oss helt enkelt.

Redan första morgonen väcktes vi av gonggongen vid halvsex. Munkarna kom förbi precis utanför hotellet och fick sina allmoser av finklädda gamla damer som satt med risskålen utanför sina hus. Vi åkte både upp och nedför Mekong. Äntligen Mekong. Så vackert. Mjuka djungelbeklädda berg i bakgrunden, blommande knallröda träd, båttransporter och folk som fiskade längs stranden.

Uppåt såg vi grottor fyllda med Buddha-statyer, mest små, massor och kryllade runt oss. Vi satt själva i båten och blev behandlade som kungar. Nedåt åkte vi till det vackraste vattenfall vi sett, turkosfärgat och svalkande skönt. Vi var själva i båten även denna gång, en enklare mindre sak dock, så kungakänslan uteblev. Sista turen upp till fallet gick på lastbilsflak. Tjoho, för att inte åka kungligt. Vi levererade rissäckar till folk på vägen och vi och dem stirrade nyfiket på varandra och log brett. Vems dag som blev mest förgylld av de korta mötena är svårt att veta.

Ett oväntat björnzoo vid Koungsi vattenfall gjorde barnen glada. Björnar som folk fångat, befriats och som väntar på att kunna få flytta ut i det vilda igen. Om de lyckas bli vilda och det finns nån lugn vild plats kvar de kan få bo på.

Emellan båtturerna upptäckte vi den lilla staden per fot och per cykel. Vi cyklade också till ett torrt vattenfall, vandrade i djungeln, lunchade, badade med bildäcksringar i en damm och cyklade hem med punka. Du-dunk, du-dunk. Vi såg solnedgång och soluppgång. Drack dyra goda koppar kaffe, åt hemlagad ännu dyrare glass och bara njöt. Läste böcker och provade laoitisk mat. Suckade av välmående. Drömde och spånande på nya resor.

Självklart fick vi också sett en skvätt traditionell dans på en restaurang men, lilla fågeln som blev rädd för jätte-geckon och flög rakt in i takfläkten blev en mer minnesrik händelse än flickan i vackra kläder som snirklade sina händer till musik från nåt inhemskt musikinstrument.