fredag 3 september 2010

Tre veckor

Tre veckor har nästan gått och vi börjar få huvudet upp och fötterna ned. Första veckan var ren semester. Fantasico! Vi slappade, gjorde utflykter, upptäckte massa god mat (tja, förutom den där fruktsalladen med chokladsås som jag köpte. Chokladsåsen visade sig vara rutten, mixad småfisk) och fixade lite smått med ditt och datt.

Andra veckan flyttade vi in i en - vad vi hoppas - tillfällig lägenhet och verkligheten kom i fatt oss. Poletten föll hårt för Nina när hemmafruslivet inte alls innehöll ordet lyx. Det var fram och tillbaka i taxi till skola, tömma och fylla maskiner med disk och tvätt och framför allt, lyckas få hem mat och vatten. En liten fröken Vill-inte i släptåg gjorde inte livet lättare och jag var beredd att ta första flyg tillbaks till ekorrhjulet. Och bara tanken att få ligga på den runda gräsmattan i Barsebäck fick tårarna att trilla så jag som aldrig drabbas av hemlängtan fick mig en släng av det också. Men, tårar går att torka och nu är jag på banan igen.

Den enda som är konstant uppåt är skoldebutanten Filippa. Så positiv och på. Rakt in i okänd skola med nya vuxna och barn och inte förstå ett endaste ord vad de någon säger. Hon har redan börjat skjuta in lite engelska ord. 'Thank you' istället för tack för maten och när vi plockade snäckor på stranden så var det 'seven' stycken. Vi bor på våning 'twenty' och simringen är en 'crocodile'. Hon berättade även att fröken Cheryl frågar om de ska åka med 'mummy' eller 'school bus' och då säger hon mamma. Skoluniformen är en succé och favoritmaten är nudelsoppa borta på hawkers corner. Bada i poolen efter skolan är fantastiskt och åka till havet på helgen är underbart. Vår lilla försiktiga tjej har blivit en liten tuffing!

Tredje veckan fick Emelie äntligen börja dagis och nu är hon så mycket gladare. Har redan fått en kompis Esther och snackar svenska med Darren. De har kaniner och fiskar och en fin trädgård full av blommor. Hon snackar oss sönder och samman i taxin hem. Tur att resan bara är 2 km.

Idag fick vi en bil så i helgen ska vi ut och smygköra nära vänsterkanten.

2 kommentarer:

  1. Hejaheja, du ær stark, du ær modig, du ger oss andra som aldrig får tummen ur, hopp!! Stoor virtuell kram från mig - ta fram den nær den behøvs!

    SvaraRadera
  2. TACK!!! TAck, tack för peppingen!!!

    SvaraRadera