Helvecka

Vi har haft vår första helvecka sen vi kom hit. Inte en enda helgdag var det förra veckan, eller denna. Men, det är bara bra så vi får komma in i vardagen.

Min vardag har också börjat att börja, för jag har börjat på kurs i malay, bahasa malaysia. Det är inte bara en kurs i språket utan jag får även kines-malaykultur och expat-kultur på köpet. Fyra engelsktalande damer och jag kommer varje måndag och torsdag hem till tant Shirin och sitter i två timmar i hennes vardagsrum och lär oss basala kunskaper i språket. Sen blir vi bjudna på öns läckerheter och tant Shirins erfarenheter i livet och Malaysia. 'Oh my dear' säger hon med de mest rullande r:en jag nånsin hört.

Av mina klasskompisar får jag veta vilka sjukdomar som snurrar på skolorna (just nu infulensa B och vattenkopper),vart man ska åka för att köpa färska orkidésnittar från Thailand och vad maiden kan och inte kan göra. Och ska man ner till Georgetown på eftermiddagen så är det ingen idé att ta bilen för det är hopplöst att hitta parkering, då är det bättre att ringa sin chaufför.

Sist var annars det heta samtalsämnet ficktjuvar. Tant Shirin gjorde allt för att skrämma upp mig tills expat-Juliette tog ner diskussionen på marken och konstaterade att det är lika farligt överallt på jorden. Hon blev nästan rånad i sin bil i Frankrike men hon backade bort tjuven och körde sen över hans motorcykel så henne ska öns väskryckare akta sig för.

Det fina med samtalsämnet var i alla fall att jag fick lära mig massa trafiktermer så nu vet jag att 'jalan sehala' betyder enkelriktat och behöver inte leta förtvivlat på kartan efter det där vägnamnet var och varannan gata verkar ha på den här ön...

När det gäller bilar så har jag ett stort önskemål till bilindustrin- fixa elbilar, nu! Med solceller på taket. Alla kör bil på den här ön, gärna i så stora SUV:ar som möjligt. Det är så man tar sig fram även om avstånden är löjligt små. Lokaltrafiken är inte tillräckligt bra och det är för varmt att ta sig fram per fot eller cykel.

Avgaserna ligger tätt runt skolan vid lämning och hämtning och trafikkaos är bara förnamnet. Så operation skolbuss har påbörjats. Filippa köpte konceptet i torsdags när vi kryssade fram mellan bilar och avgaser för att komma tillbaka till vår egen bil. Då åkte den gula 'bas sekohla' förbi och därifrån hörde vi en glad, liten röst: 'Filippa, Filippa, Filippa! Bye, bye!'. Det var hennes klasskompis Tani som vinkade från den nästan tomma bussen.

Så nu ska vi fråga Miss Cheryl om de åker på samma håll för då vill Filippa också åka. Det vore inte bara bra för miljön runt skolan, men även för mamman. Sen ska jag bara trixa in lill-syrran i dagisbussen och så slipper jag jaga taxibilar eller agera taxichaufför själv. Men det ska nog gå för Emelie har vinkat till bussen varje morgon sen hon började.

Övriga stora händelse är att Filippa har börjat på balett. I rosa dräkt och med tyllkjol. Det är träning och uppvisning varje kväll här på Silverton och nedräkning till söndag kl 11. Det är hon och 20 små kinesiska tjejer som går in i ett rosa rum och skuttar omkring i trekvart till pianomusik med tre balettfröknar.

Utanför sitter föräldrarna och väntar i en trång, varm hall på bänkar med galonklädsel. Söndagens uppdrag för medföljande förälder blir att hitta ett kaffehak hyfsat nära där man kan sitta och läsa tidningen i stället för att svettas ohämmat och stirra på en smutsig vit vägg