'Emelie sa water bottle, hon sa water bottle, hon gick fram till mig och sa water bottle idag. Hon var törstig och sa water bottle'.
Teacher Nora var helt i extas när jag hämtade lilltjejen på dagis idag. Inte ett dugg upprörd över att jag var bra sen. Bara sken upp som en sol när hon såg mig utanför grinden, rusade fram med Emelie i släptåg och studsade upp och ner i pur lycka. Jag studsade upp och ner på andra sidan grinden och sa alla superlativ jag kan på engelska. Ingen tänkte på att öppna grinden, everything was great! Tills Emelie gjorde sig hörd och pep 'men öppna då'. Hon var inte lika imponerad av sin insats. Hon konstaterade bara att jag behövde vatten, kan vi åka hem nu, steg in i baksätet och snackade glatt om viktigare saker hela vägen hem.
Sen var jag för jag slarvade bort bilen på Gurney Plazas parkeringshus. 10C hade jag parkerat på och där stod 6 grå bilar, men ingen som ville öppna sig när jag tryckte på låsa upp-knappen. Blev rätt svettigt att leta i ett dallrande hett p-hus med en tickande klocka men när jag tänkte att nu lämnar jag eländet och tar en taxi så kom jag ihåg emergency knappen. yeha, tut hördes! Långt borta, väldigt långt borta....typ underifrån. Det visade sig att jag yrade runt en våning för högt upp så det var bara att yra ner, betala sig ut och zigsacka sig genom trafiken till dagiset.
Och eftersom jag har lärt mig emergency knappen så tryckte jag på den när jag skulle både till och från föräldrarmötet på Filippas skola ikväll. Högst ofrivilligt men, jepp bileländet kan tuta högt och det är bäst för öronen om man är en våning upp när den drar igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar