Igår var det Halloween party på SCIPS. Hela skolan var dekorerad med döskallar, spindlar, pumpor och allt möjligt läbbigt och skräckinjagande. Musiken dånade i samlingssalen och det vimlade av utklädda barn och vuxna överallt. Ingen var stilla länge nog för att få några vettiga foto. Det var party med drag.
Vi var en något desarmerad styrka som drog från 20-01:an. Rättare sagt, bara hälften av oss kom iväg på höstens stora evenemang. Martin var däckad i maginfluensa och Emelie somnade ifrån hela festen innan hon änns hunnit byta om.
Filippa bytte däremot om till sin noga planerade och utprövade utstyrsel: klänning med fjärilsvingar, trollstav och princessdiadem. 'A fairy with wings'- inte ett dugg läbbigt och det skulle det inte vara för hon skulle vara fin.
Det skulle tydligen varenda tjej under 7 år på festen. Alla småtjejer var princessor, fjärilar, älvor och fe-liknande saker. Alla småkillar var spriderman eller hade helst bara sina vanliga shorts och t-shirt. Alla barn över sju var så läbbiga de bara kunde. Häxor, vandrande skelett, invirade i bandage, blod och djävulshorn. De sprang runt och skrek och skämdes och hade hur roligt som helst.
Mammorna var gärna också utklädda, i nåt litet svart och diadem med djävulshorn eller en glittrande häxhatt. Papporna var som småpojkarna fast med en öl i handen. En och annan hade piffat sig med en läskig mask som de fick lyfta på när de skulle dricka ölen eller den lila GT:n.
Filippa och jag fick många pizzabitar och äta. Vi skippade öl och höll oss till de mjuka drickorna. Vi provade också piffade muffins som de amerikanska morsorna hade fixat. De var proffs helt klart för de var dekorerade som hela konstverk. Smakade dock inte lika gott som de såg ut så vi smusslade undan dem och drog i väg på ansiktsmålning och tatuering i första klassarnas rum.
Med fjäril i ansiktet och ros på armen var Filippa redo för dansgolvet och kostymparaden över scenen. Ljudvolymen var klart avskräckande så hon vände i dörren med händerna för öronen men när det gick upp för henne att man fick godis efter paraden gick hon in igen, knatade över scenen tog sin 'bucket' och gick ut så fort hon bara kunde. Det blev ingen dans den kvällen.
Godiset var gott, förutom de sura bitarna som inte änns jag kunde behålla i munnen. Det var surt värre! Speedade på socker ställde vi oss i kö för att bli skrämda i 'scary house' men två försök senare fick vi inse att vi kunde inte ta skräcken utan ställde oss vid utgången för att titta på de barn som kom ut och snegla in på det läbbiga.
Fast, vi lovade varandra att nästa år ska vi våga gå in.
lördag 30 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
Mid term is over
SCIPS hade mid term forra veckan sa jag och Filippa hade hostlov nar Martin jobbade och Emelie var pa dagis. Vi lanade i for sig hem Emelie en dag nar vi drog till leklandet, Adventure Zone i Batu Ferringhi (http://www.shangri-la.com/en/property/penang/goldensandsresort). Det passade Emelie bra, for Esther var sjuk. Annars hade det inte varit sakert att hon hade offrat en dagisdag pa oss.
Stora lyckan for Emelie forra veckan var annars Esthers fodelsedag som de firade med att baka chokladkaka, pynta fodelsedagsbarnets plats vid fikan med blommor och sjunga Happy Birthday. Det var sa viktigt sa hon skulle ha sin finaste klanning pa sig och vagrade byta efter uteleken. Teacher Nora var lite fortvivlad eftersom kommunikationen var 'no!'. Men, forklaringen var sa enkel nar Emelie la fram den i bilen hem och nasta dag sa fick Nora forklaringen av mig.
Storsta lyckan for Filippa forra veckan var att Emma har flyttat hit fran Sverige. Hon har med sig mamma, pappa (Martins kollega) och lillebror. De fann varandra direkt nar vi traffades for lordagsmiddag pa Sunset Bistro. Vi hangde nastan varje dag pa lovet.
Filippa och jag hann i for sig klippa henne pa snabbklippen pa Gurney Plaza (dar man betalar RM15 i en liten automat och ger sen kortet till frisoren, som att betala p-biljetten ungefar fast utan bom). Vi hann ocksa handla pa marknaden, titta pa liggande Buddha och burmesiska templet samt betala min bil pa banken nere i Georgetown. Det var dotrakigt enligt Filippa och efterfoljande utflykt pa Peranakan mansion var inte heller pa topp 10.
Men, Peranakan var pa topp 10 for mig. Alskar att ga runt i gamla hus som visar hur folk levde forr i tiden. Framfor allt att se koken! Just detta huset var ett typsikt baba och nonya hus fran slutet av 1800-talet. Eklektiskt sa det stod harliga till: metallpelare och staket fran Glasgow, klinkergolv fran England, teakpelare fran Burma, kinesiska vaggmalningar och planlosning enligt Feng Sui. Jag far ga tillbaka sjalv nangang och ga runt langsamt, bara titta och fota. (http://www.pinangperanakanmansion.com.my/)
Lyckan for mig forra veckan var annars bilen. Fick min lilla svart Perodua Myvi. Egentligen skulle den varit gra, men tog jag svart sa slapp jag vanta till november. Mr Paddy kom till banken och tog min postvaxel, i utbyte fick jag ett handskrivet kvitto och lofte om att han kom hem till oss i slutet av veckan - eller borjan av nasta och lamnade bilen. Da blev jag lite nervos, mycket pengar for en liten papperslapp. Det var ju en bil jag skulle fa.
Men, Mr Paddy forsakrade att han bara skulle registrera bilen forst och visst dok han upp precis som lovat. Visade alla finesser i bilen. Allt fran motor, till koppla min mobiltelefon till blatanden till hur jag skulle stalla in satet...Provtur skulle vi ocksa ta. Det var inte tjejerna sa sugna pa sa Mr Paddy fick noja sig med att aka med upp i garaget.
Jag har sen dess pruttat runt Penang och slapper garna inte in nan annan bakom ratten.....:-) Martin fick bara provkora en backning, sen blev han forflyttad till passagerar satet. Kan i for sig ha att gora med att han backade pa de parkerade mopparna bakom (dominoeffekten var nara!). Oh, det var som han skrapade mig. Men, alla fordon holl.
Martins stora lycka forra veckan sparar hann till nasta nar det lugnat ner sig pa jobbet
Stora lyckan for Emelie forra veckan var annars Esthers fodelsedag som de firade med att baka chokladkaka, pynta fodelsedagsbarnets plats vid fikan med blommor och sjunga Happy Birthday. Det var sa viktigt sa hon skulle ha sin finaste klanning pa sig och vagrade byta efter uteleken. Teacher Nora var lite fortvivlad eftersom kommunikationen var 'no!'. Men, forklaringen var sa enkel nar Emelie la fram den i bilen hem och nasta dag sa fick Nora forklaringen av mig.
Storsta lyckan for Filippa forra veckan var att Emma har flyttat hit fran Sverige. Hon har med sig mamma, pappa (Martins kollega) och lillebror. De fann varandra direkt nar vi traffades for lordagsmiddag pa Sunset Bistro. Vi hangde nastan varje dag pa lovet.
Filippa och jag hann i for sig klippa henne pa snabbklippen pa Gurney Plaza (dar man betalar RM15 i en liten automat och ger sen kortet till frisoren, som att betala p-biljetten ungefar fast utan bom). Vi hann ocksa handla pa marknaden, titta pa liggande Buddha och burmesiska templet samt betala min bil pa banken nere i Georgetown. Det var dotrakigt enligt Filippa och efterfoljande utflykt pa Peranakan mansion var inte heller pa topp 10.
Men, Peranakan var pa topp 10 for mig. Alskar att ga runt i gamla hus som visar hur folk levde forr i tiden. Framfor allt att se koken! Just detta huset var ett typsikt baba och nonya hus fran slutet av 1800-talet. Eklektiskt sa det stod harliga till: metallpelare och staket fran Glasgow, klinkergolv fran England, teakpelare fran Burma, kinesiska vaggmalningar och planlosning enligt Feng Sui. Jag far ga tillbaka sjalv nangang och ga runt langsamt, bara titta och fota. (http://www.pinangperanakanmansion.com.my/)
Lyckan for mig forra veckan var annars bilen. Fick min lilla svart Perodua Myvi. Egentligen skulle den varit gra, men tog jag svart sa slapp jag vanta till november. Mr Paddy kom till banken och tog min postvaxel, i utbyte fick jag ett handskrivet kvitto och lofte om att han kom hem till oss i slutet av veckan - eller borjan av nasta och lamnade bilen. Da blev jag lite nervos, mycket pengar for en liten papperslapp. Det var ju en bil jag skulle fa.
Men, Mr Paddy forsakrade att han bara skulle registrera bilen forst och visst dok han upp precis som lovat. Visade alla finesser i bilen. Allt fran motor, till koppla min mobiltelefon till blatanden till hur jag skulle stalla in satet...Provtur skulle vi ocksa ta. Det var inte tjejerna sa sugna pa sa Mr Paddy fick noja sig med att aka med upp i garaget.
Jag har sen dess pruttat runt Penang och slapper garna inte in nan annan bakom ratten.....:-) Martin fick bara provkora en backning, sen blev han forflyttad till passagerar satet. Kan i for sig ha att gora med att han backade pa de parkerade mopparna bakom (dominoeffekten var nara!). Oh, det var som han skrapade mig. Men, alla fordon holl.
Martins stora lycka forra veckan sparar hann till nasta nar det lugnat ner sig pa jobbet
söndag 17 oktober 2010
Harvest Festival
Emelies dagis hade harvest festival i fredags. Öppet hus i två timmar för alla föräldrar och syskon. Barnen uppträdde med sånger och ramsor på engelska, mandarin och japanska och sen bjöd de på bröd som de bakat samt ekologiska äpple från Nya Zeeland och iste.När barnen bakade brödet minglade föräldrarna ute i trädgården. Alla kunde gissa vem som var Emelies mamma.....den enda vitingen på tillställningen. Emelies mamma kunde inte gissa vems barns som var vems eller vad något barn hette mer än Esther. Det var vilket fall som trevligt att mingla och svara på nyfikna frågor om Sverige och svensk design och få tips på utflykter som lokalborna gärna gör. Fick även veta att Emelie förstår mandarin. Barnen i hennes grupp pratar tydligen hellre mandarin än engelska så det kanske inte är så konstigt. Båda språken är vilket fall som rena grekiskan i hennes öron.
Emelie hajade hälften och sjöng noll men Esther höll reda på henne och blev det lite väl läbbigt så kröp hon upp i teacher Noras knä. Hon sneglade upp på mig några gånger men även om det var bra pirrigt så stannade hon tappert kvar med alla sina barn.
Festen avslutades med dockteater för alla. Dockorna pratade först på engelska, sen på japanska. Barnen fick med sig var sin origamiblomma hem och vi fick en extra till big sister Filippa.
onsdag 13 oktober 2010
Selamat malam
I söndags tog vi det lugnt hela dagen (Filippa var i för sig på sin älskade balett) fram till middag. Då packade vi in oss i bilen, markerade Hong Kong road i Martins Blackberry och körde ner till downtown Georgetown. Det blev två stopp på vägen för jag lyckades ofrivilligt knappa in way points i mobilen och vägvisningen försvann så föraren fick programmera om. Men, det gick i alla fall bra att ta sig fram och den lilla vägvisarpilen hängde med bra mycket bättre än gamla Nancy i Priusen. Ok, det kanske har att göra med att man sällan kommer över 50 km/h men kartläsaren kände att hon kommit in i 2000-talet. Tror dock att föraren saknade Nancy för hon pratar så lugnt och sansat och har inga åsikter om bilkörningen.
Nere på stan hittade vi en parkering på en bakgata och gick i väg för att hitta lite att äta. Det var som vanligt inga problem, runt hörnet låg en food court så var och en kunde få äta vad de gillade. Förutom Emelie som somnade i vagnen och inte gick att väcka. Vi fick dock liv i henne på Starbuck's, så hennes kvällsmat blev en blåbärsmuffins.
När föräldrarna var toppade på kaffe och alla mätta tog vi oss tillbaka till Hong kong road för att titta på en kines-buddistisk parad. Antingen skulle de locka upp andarna från havet- eller skrämma tillbaks dem, det blev vi aldrig kloka på.
Men, vi tror nog det var skrämmas för oss skrämde de av byxorna med alla smällare och raketer. Det smällde rackans rabarber. Filippa skrek och Emelie hade ögon större än tefat. Vi fick hjälpa tjejerna och hålla dubbelt för öronen så vi var lomhörda ett dygn efter.
Det var gul och röd pyntade vagnar med vitklädda herrar som utgick från templet på Hong Kong road. Finalvagnen hade två gubbar med 4 meter svärd tryckta genom kinderna. Såg inte skönt ut! Vi såg inte klart hela spektaklet för klockan började bli sent och vi fick köra hem och sova. Tjejerna snackade sig till sömns om glitter i himmlen och gubbarna med knivar i kinderna. Konstigt att där inte var blod....
Måndag var sista dag med bil för mig och det är helt klart att vi måste skaffa en liten sak så jag kan ta mig runt. Jag utnyttjade åket med att skjutsa barn till skola och dagis, jogga i Botanical, turbo handla på Cold Storage i Gurney Plaza (utan att slarva bort bilen i p-huset) och sen ha malaykurs innan det var dags att hämta barn igen.
Tisdag blev yoga eftersom Emelies dagis har öppet hus på fredag. Sen skulle jag ner till Georgetown och få ordning på dosan till internet på banken. Jag hade gett mig fasen på att ta bussen ner, men si hemsidan berättar gärna vilka bussar man kan ta och vad det kostar, men inte när det åker. Tidtabellen vill man kanske inte avslöja. Vilket fall som så kom det aldrig nån buss så jag fick ta taxi, både dit och till barnhämtning. Det ska bli mitt mission nästa vecka att ta mig någonstans, tur och retur med buss. Och inte bara åka buss, uträtta något också. Ska bara komma på vad jag ska uträtta...
Idag fick jag springa hem lite fortare än vad jag hade tänkt mig från dagis. Det blev lite sent för jag hade oflyt med mina taxigubbar. Alla var upptagna! Så Filippa kom försent men jag klarade mig i från onda ögat. Jag hann i alla fall i tid till IWA's new member coffe morning och fick mingla med ett tjugotal damer i alla åldrar på deras kontor i Tanjung Bunga. Träffade två japanska mammor från Emelies dagis, några superhurtiga holländska pensionärdamer som vandrar uppför Penang hill varje måndag (jepp, ska hänga på), en polska som jobbar som översättare mellan franska och engelska och en mamma från Texas som värvade mig till sin Penang-mommies grupp på google. Drack slabbigt kaffe, åt en bit torr sockerkaka och lånade med mig några böcker. Ska åka dit nån annan gång när det är lite lugnare och höra mig för om maids. De ska ha ett register och tips på hur man gör. Lyxhustrun börjar få ont i ryggen av att stryka vid ett strykbord gjort för 1,50 människor ;-)
Eftersom det var onsdag i dag så slutade Filippa till lunch och hon och jag hade våra gyllene timmar med att käka ihop och snacka om ditt och datt. Vi hann handla och ta oss hem innan det var dags att hämta Emelie 14.30. Där var vi också sena, taxigubbarna var lika svåra i eftermiddags som i morse.
Hemma igen fikade vi äppelklyftor och jordnötter där man får skala av skalet själv. Vi ritade massor av elefanter och tjejerna lekte häst med sina simringar. Nu sover de och Martin är fortfarande på jobbet. Jag tror han ser fram emot en ledig förmiddag på fredag när han ska vara på Filippas skola och fotografera dem när de avslutar sitt familjeprojekt inför mid-terms.
Selamat malam. Jumpa lagi!
Nere på stan hittade vi en parkering på en bakgata och gick i väg för att hitta lite att äta. Det var som vanligt inga problem, runt hörnet låg en food court så var och en kunde få äta vad de gillade. Förutom Emelie som somnade i vagnen och inte gick att väcka. Vi fick dock liv i henne på Starbuck's, så hennes kvällsmat blev en blåbärsmuffins.
När föräldrarna var toppade på kaffe och alla mätta tog vi oss tillbaka till Hong kong road för att titta på en kines-buddistisk parad. Antingen skulle de locka upp andarna från havet- eller skrämma tillbaks dem, det blev vi aldrig kloka på.
Men, vi tror nog det var skrämmas för oss skrämde de av byxorna med alla smällare och raketer. Det smällde rackans rabarber. Filippa skrek och Emelie hade ögon större än tefat. Vi fick hjälpa tjejerna och hålla dubbelt för öronen så vi var lomhörda ett dygn efter.
Det var gul och röd pyntade vagnar med vitklädda herrar som utgick från templet på Hong Kong road. Finalvagnen hade två gubbar med 4 meter svärd tryckta genom kinderna. Såg inte skönt ut! Vi såg inte klart hela spektaklet för klockan började bli sent och vi fick köra hem och sova. Tjejerna snackade sig till sömns om glitter i himmlen och gubbarna med knivar i kinderna. Konstigt att där inte var blod....
Måndag var sista dag med bil för mig och det är helt klart att vi måste skaffa en liten sak så jag kan ta mig runt. Jag utnyttjade åket med att skjutsa barn till skola och dagis, jogga i Botanical, turbo handla på Cold Storage i Gurney Plaza (utan att slarva bort bilen i p-huset) och sen ha malaykurs innan det var dags att hämta barn igen.
Tisdag blev yoga eftersom Emelies dagis har öppet hus på fredag. Sen skulle jag ner till Georgetown och få ordning på dosan till internet på banken. Jag hade gett mig fasen på att ta bussen ner, men si hemsidan berättar gärna vilka bussar man kan ta och vad det kostar, men inte när det åker. Tidtabellen vill man kanske inte avslöja. Vilket fall som så kom det aldrig nån buss så jag fick ta taxi, både dit och till barnhämtning. Det ska bli mitt mission nästa vecka att ta mig någonstans, tur och retur med buss. Och inte bara åka buss, uträtta något också. Ska bara komma på vad jag ska uträtta...
Idag fick jag springa hem lite fortare än vad jag hade tänkt mig från dagis. Det blev lite sent för jag hade oflyt med mina taxigubbar. Alla var upptagna! Så Filippa kom försent men jag klarade mig i från onda ögat. Jag hann i alla fall i tid till IWA's new member coffe morning och fick mingla med ett tjugotal damer i alla åldrar på deras kontor i Tanjung Bunga. Träffade två japanska mammor från Emelies dagis, några superhurtiga holländska pensionärdamer som vandrar uppför Penang hill varje måndag (jepp, ska hänga på), en polska som jobbar som översättare mellan franska och engelska och en mamma från Texas som värvade mig till sin Penang-mommies grupp på google. Drack slabbigt kaffe, åt en bit torr sockerkaka och lånade med mig några böcker. Ska åka dit nån annan gång när det är lite lugnare och höra mig för om maids. De ska ha ett register och tips på hur man gör. Lyxhustrun börjar få ont i ryggen av att stryka vid ett strykbord gjort för 1,50 människor ;-)
Eftersom det var onsdag i dag så slutade Filippa till lunch och hon och jag hade våra gyllene timmar med att käka ihop och snacka om ditt och datt. Vi hann handla och ta oss hem innan det var dags att hämta Emelie 14.30. Där var vi också sena, taxigubbarna var lika svåra i eftermiddags som i morse.
Hemma igen fikade vi äppelklyftor och jordnötter där man får skala av skalet själv. Vi ritade massor av elefanter och tjejerna lekte häst med sina simringar. Nu sover de och Martin är fortfarande på jobbet. Jag tror han ser fram emot en ledig förmiddag på fredag när han ska vara på Filippas skola och fotografera dem när de avslutar sitt familjeprojekt inför mid-terms.
Selamat malam. Jumpa lagi!
lördag 9 oktober 2010
Hash
Martin har varit ute och hashat i djungeln. Nej, inga tyngre droger var inblandat men bra galen tillstallning verkar det vara. Egentligen borde han val beratta sjalv om upplevelsen men han ligger utslagen pa sangen sa har dagen efter med tunga ben och tungt huvud.
Har i Malaysia har de i alla fall nagot som heter Hash Hounds, http://www.penang-hounds.com/ och Martin hangde pa sin kollegga Adam i gar eftermiddags. De akte vid halvfyra och Martin kom instapplande genomsvett och med hicka vid tio-tiden pa kvallen.
Daremellan hade han sprungit 2,5 timme i djunglen, pa och av stigar. Over rotter, under lianer, rakt nerfor och brant uppfor. For det mesta helt sjalv och ibland men nagon annan forvirrad dare. Sa egentligen sprang han inte sa mycket utan bara tog sig fram, pa tva eller fyra ben, den 12 km snittslade banan sa snabbt han bara kunde.
I mal vantade mat, vatten och fyra bira, allt for RM30. Eftersom det var tioarsjubileum sa fick han en t-shirt pa kopet. Och det var nog bra, for da kunde han byta om till en torr troja i alla fall. Resten av honom var inte torrt nar han kom hem.
Hickan vet jag inte om olen eller hela anstraningen hade orsakat. Eller forskrackelsen over nolle-lekarna som tog vid efter maten. Tycker nog han var lite feg som bangade ur att dra ner brallorna och sitta sa lange han kunde pa ett isblock....
Sa, det ar det expatsen med tjusiga titlar pysslar med i Malaysia: Yrar runt pa en snitslad bana rakt ut i ingenstans, ramlar omkring i leran, haller i sig massa ol och sen kyler de ner sig pa ett jatteisblock. Sjalvklart maste jag ocksa prova! Om inte annat sa for att fixa bildbevis.
(ledsen for bristen pa prickar over a,a och o...jag har gatt och skaffat mig en sot liten rod dator med 8 timmars batteritid sa nu kan jag blogga var som helst och behover inte sitta fast i vagguttaget har hemma. Far fundera pa hur jag loser det hela. Byta till engelska eller malay eller komma pa hur man enkelt far de vackraste bokstaverna till tangentbordet....)
Har i Malaysia har de i alla fall nagot som heter Hash Hounds, http://www.penang-hounds.com/ och Martin hangde pa sin kollegga Adam i gar eftermiddags. De akte vid halvfyra och Martin kom instapplande genomsvett och med hicka vid tio-tiden pa kvallen.
Daremellan hade han sprungit 2,5 timme i djunglen, pa och av stigar. Over rotter, under lianer, rakt nerfor och brant uppfor. For det mesta helt sjalv och ibland men nagon annan forvirrad dare. Sa egentligen sprang han inte sa mycket utan bara tog sig fram, pa tva eller fyra ben, den 12 km snittslade banan sa snabbt han bara kunde.
I mal vantade mat, vatten och fyra bira, allt for RM30. Eftersom det var tioarsjubileum sa fick han en t-shirt pa kopet. Och det var nog bra, for da kunde han byta om till en torr troja i alla fall. Resten av honom var inte torrt nar han kom hem.
Hickan vet jag inte om olen eller hela anstraningen hade orsakat. Eller forskrackelsen over nolle-lekarna som tog vid efter maten. Tycker nog han var lite feg som bangade ur att dra ner brallorna och sitta sa lange han kunde pa ett isblock....
Sa, det ar det expatsen med tjusiga titlar pysslar med i Malaysia: Yrar runt pa en snitslad bana rakt ut i ingenstans, ramlar omkring i leran, haller i sig massa ol och sen kyler de ner sig pa ett jatteisblock. Sjalvklart maste jag ocksa prova! Om inte annat sa for att fixa bildbevis.
(ledsen for bristen pa prickar over a,a och o...jag har gatt och skaffat mig en sot liten rod dator med 8 timmars batteritid sa nu kan jag blogga var som helst och behover inte sitta fast i vagguttaget har hemma. Far fundera pa hur jag loser det hela. Byta till engelska eller malay eller komma pa hur man enkelt far de vackraste bokstaverna till tangentbordet....)
onsdag 6 oktober 2010
Pink
Idag åkte jag med min australiensiska granne, Jo på IWA's (http://www.iwa-penang.info/) välgörenhetstillställning på E&O hotell (http://www.e-o-hotel.com/). Det var en rosa tillställning!
Synd jag glömde kameran (la upp en suddig mobilbild på Facebook) för där gick runt 120 rosaklädda kvinnor i en stor balsal med stolar pyntade med rosa rosetter, isskulpturer, en stor rosa scen och massor av runda bord med rosa blommor och rosa ballonger. Pink, pink, pink.
Välgörenheten gällde så klart bröstcanser men där var inte mycket snack om varken cancer eller bröst. Det sistnämna är väl egentligen inte så konstigt med ett rum mest fyllt av anglo-saxiska kvinnor så nån klämma-på brösten-utbildning hade jag inte förväntat mig men lite allvarliga ord och information hade varit på sin plats.
Här var det shopping, silent auctions, lotter, helande oljor, smycken, massa god frukost, sång, lektion i muffinsdekoration, champagne, cosmopolitans, smink och modevisning som gällde.
Det var både modeller och IWA-medlemmar som gick fram längs run way:en. Angela från min malay-klass var klart snyggast! Wow, vilken fin silvertunika hon bar upp. Tanterna jublade. Sötast var de tre omfångsika damerna från styrelsen som svängde fram i glittrande chiffongkänningar. (Med den uppvisningen förlät jag deras dåliga fokus på varför vi egentligen var där.)
Jag köpte ett gäng lotter och hoppas på att jag vann en week-end på E&O. Vi fick tyvärr lämna innan dragningen för St Christopher´s slutar vid lunch på måndagar och man kan inte låta en 4-åring stå ensam och vänta utanför skolan för en natt på öns anrikaste hotell...
Men, visar det sig att jag vann så tar jag Martin med mig och njuter old colonian style i Strait suite så fort vi får besök från Svedala.
Synd jag glömde kameran (la upp en suddig mobilbild på Facebook) för där gick runt 120 rosaklädda kvinnor i en stor balsal med stolar pyntade med rosa rosetter, isskulpturer, en stor rosa scen och massor av runda bord med rosa blommor och rosa ballonger. Pink, pink, pink.
Välgörenheten gällde så klart bröstcanser men där var inte mycket snack om varken cancer eller bröst. Det sistnämna är väl egentligen inte så konstigt med ett rum mest fyllt av anglo-saxiska kvinnor så nån klämma-på brösten-utbildning hade jag inte förväntat mig men lite allvarliga ord och information hade varit på sin plats.
Här var det shopping, silent auctions, lotter, helande oljor, smycken, massa god frukost, sång, lektion i muffinsdekoration, champagne, cosmopolitans, smink och modevisning som gällde.
Det var både modeller och IWA-medlemmar som gick fram längs run way:en. Angela från min malay-klass var klart snyggast! Wow, vilken fin silvertunika hon bar upp. Tanterna jublade. Sötast var de tre omfångsika damerna från styrelsen som svängde fram i glittrande chiffongkänningar. (Med den uppvisningen förlät jag deras dåliga fokus på varför vi egentligen var där.)
Jag köpte ett gäng lotter och hoppas på att jag vann en week-end på E&O. Vi fick tyvärr lämna innan dragningen för St Christopher´s slutar vid lunch på måndagar och man kan inte låta en 4-åring stå ensam och vänta utanför skolan för en natt på öns anrikaste hotell...
Men, visar det sig att jag vann så tar jag Martin med mig och njuter old colonian style i Strait suite så fort vi får besök från Svedala.
måndag 4 oktober 2010
Måndag
Klockan ringer 6.07. Martin går upp först, jag och Emelie som kom tassande vid 4 ligger kvar några minuter och mornar oss innan Emelie kommer på att det är dags för frukost.
Hennes specialare för tillfället är ett wasa -knäcke utan smör och så många glas mjölk hon bara får. Knappast någon annan i familjen som kör den frukosten, det blir yoghurt grov-macka med tråk-ost och nån fruktjos.
Jag kränger på mig springkläderna och lägger fram barnens kläder. Blå skoluniformen till Filippa och ett par korta tajts och blus till Emelie. Sen packar jag deras väskor. Emelie får rena ombyteskläder, liten handduk, solhatt och en flaska med vatten. Filippa får också vatten samt en låda med förmiddagsfika. Idag blev det morotsstavar och mangokuber.
Jag har bil denna veckan, men det blir ändå tajt på slutet. Får jaga på flickorna så vi kommer ut i bilen och bort till skolan. Vid Filippas skola är det som vanligt bilkaos. De köas för att köra in och släppa av barnen, skolbuss på väg ut, bilar som letar parkering, barn som kommer gående med sina föräldrar, ett gäng moppar som knattrar mot trafiken och så vi i Livinian som letar parkeringsplats borta vid Emelies dagis.
Vi hinner i alla fall lämna av Filippa vid sitt klassrum precis innan skolklockan ringer och sen lullar Emelie och jag i sakta mak tillbaka till Taska Nania. Vi plockar blommor till hennes kompis Esther, plockar med en snigel att visa teacher Nora, går balans över diket och snackar om ditt och datt. Trots det kommer vi tidigt, men det är ok. Vi matar fiskarna och rätt snart öppnar teacher Carrie dörren och Emelie går in för att packa upp sin ryggsäck. Bye, bye!
Jag går tillbaka till bilen och kör upp till nedersta parkeringen vid Botanical garden. Springer 2,5 varv i parken- ohh, låter mycket men den är inte så stor. Däremot har den skön stigning så hjärtat får jobba lite om man bara springer på. Det börjar bli lättare att få fart på kroppen nu när man vant sig vid värmen. Svettig som attans blir man, men det är bara att dricka ordentligt när man kommer tillbaka till bilen. Träningsvärk får vi inte, antingen springer vi för långsamt eller så är det värmen och all syren i den fuktiga luften som gör att de små musklerna hålls mjuka och aldrig får syrebrist.
Det är massa folk som tränar i Botanical garden på morgonen. Gamla, som unga. Med rullstol och barnvagn. De springer, går, går baklänges och gör tai chi övningar. Vissa smiter in på nån stig som går upp för Penang hill. Ensam eller ett gäng med stavar. Några säger 'morning' när man springer förbi andra är upptagna i sig själv eller prata med sin polare. Alla gör som de känner för och det är superhärligt!
Tillbaks till bilen stretchar jag lite och sätter mig på handduken för att köra och tanka på Burma road. Första tankningen i ny bil och nytt land är alltid spännande. Här var det asenkelt. Blev invinkad mot enkelriktat och sen tog bensinmackskillen över. Hittade vart jag skulle öppna tanklocket, frågade vad jag skulle ha för soppa i (ha, det visste jag inte så jag pekade på 95 blyfri) och sen fyllde han upp medan han torkade av vindrutorna. Jag stod där som ett fån, tills jag insåg att man ska nog sitta kvar i bilen för jag behövde inte gå in och betala utan jag gav mina RM 54 till tankkillen och kunde sen köra iväg därifrån jag kom.
Jag körde bara tvärs över gatan och in på Adventist Hospital. Hittade ingen ledig parkering så jag tjyvparkerade som alla andra vid ingången (men såg självklart till att ev ambulans kunde knö sig förbi). Sen gick jag in på bageriet som finns inne på sjukhuset. Det var Stella som visade mig det när vi hade orientation day. Här bakar de sitt bröd själv, hälsosamt med nyttiga mjöl och lite socker i muffinsarna. Jag köpte frysen full av olika slags rostbröd och en muffins på grovt mjöl och valnötter till mig själv. Tyckte jag kunde vara värd det efter morgonens joggingtur. Jag kom även ihåg att få en stämpel på mitt parkeringskort så jag slapp att betala vid utfarten.
Sen körde jag hem, satte på kaffekokaren och tog mig en is kaffe med soyamjölk och min muffins. Ögnande igenom malay-läxan en gång till. Duschade, fick på kläder och sen var det ut i bilen igen för att köra till Tanjung Bungah och lektion hos tant Shirin.
Vi fick lära oss alla ord på familjemedlemmar och ett gäng verb som kan vara bra att ha. Sen var det läxförhör och fika på nonya-'kakor'. Gjorda på ris, kokta i bananblad med bananer i. Inte så mycket smak men helt ok. Roligt att få prova.
När lektionen var klar så var det bara att köra den slingriga vägen tillbaka och köra ner till St Christopher's och in i samma bilkaos igen. Först hämta Filippa och sen Emelie. Emelie hade varit lite förkylningsslö under dagen så vi skippade poolen och tog fruktfika hemma.
Men, efter fikat var Emelie inte så värst slö längre så de lektes hejvilt med tågbanan och my little ponys. Det var bröllopståg genom stan med massa folk som stod och tittade på.Undrar just vad den leken har inspirerats av?!
Det blev nudelsoppa till middag. Martin kom hem tidigt men eftersom jag inte kollat mobilen sen jag ställde mig vid spisen så fick han själv sno ihop lite stekta ägg på det goda brödet från Adventists. Lite Babar hann vi kolla sen var det saga med pappa och sova som gällde.
Jag försökte blogga men det mobila bredbandet var hopplöst trögt så därför kommer bloggen idag istället....
Hennes specialare för tillfället är ett wasa -knäcke utan smör och så många glas mjölk hon bara får. Knappast någon annan i familjen som kör den frukosten, det blir yoghurt grov-macka med tråk-ost och nån fruktjos.
Jag kränger på mig springkläderna och lägger fram barnens kläder. Blå skoluniformen till Filippa och ett par korta tajts och blus till Emelie. Sen packar jag deras väskor. Emelie får rena ombyteskläder, liten handduk, solhatt och en flaska med vatten. Filippa får också vatten samt en låda med förmiddagsfika. Idag blev det morotsstavar och mangokuber.
Jag har bil denna veckan, men det blir ändå tajt på slutet. Får jaga på flickorna så vi kommer ut i bilen och bort till skolan. Vid Filippas skola är det som vanligt bilkaos. De köas för att köra in och släppa av barnen, skolbuss på väg ut, bilar som letar parkering, barn som kommer gående med sina föräldrar, ett gäng moppar som knattrar mot trafiken och så vi i Livinian som letar parkeringsplats borta vid Emelies dagis.
Vi hinner i alla fall lämna av Filippa vid sitt klassrum precis innan skolklockan ringer och sen lullar Emelie och jag i sakta mak tillbaka till Taska Nania. Vi plockar blommor till hennes kompis Esther, plockar med en snigel att visa teacher Nora, går balans över diket och snackar om ditt och datt. Trots det kommer vi tidigt, men det är ok. Vi matar fiskarna och rätt snart öppnar teacher Carrie dörren och Emelie går in för att packa upp sin ryggsäck. Bye, bye!
Jag går tillbaka till bilen och kör upp till nedersta parkeringen vid Botanical garden. Springer 2,5 varv i parken- ohh, låter mycket men den är inte så stor. Däremot har den skön stigning så hjärtat får jobba lite om man bara springer på. Det börjar bli lättare att få fart på kroppen nu när man vant sig vid värmen. Svettig som attans blir man, men det är bara att dricka ordentligt när man kommer tillbaka till bilen. Träningsvärk får vi inte, antingen springer vi för långsamt eller så är det värmen och all syren i den fuktiga luften som gör att de små musklerna hålls mjuka och aldrig får syrebrist.
Det är massa folk som tränar i Botanical garden på morgonen. Gamla, som unga. Med rullstol och barnvagn. De springer, går, går baklänges och gör tai chi övningar. Vissa smiter in på nån stig som går upp för Penang hill. Ensam eller ett gäng med stavar. Några säger 'morning' när man springer förbi andra är upptagna i sig själv eller prata med sin polare. Alla gör som de känner för och det är superhärligt!
Tillbaks till bilen stretchar jag lite och sätter mig på handduken för att köra och tanka på Burma road. Första tankningen i ny bil och nytt land är alltid spännande. Här var det asenkelt. Blev invinkad mot enkelriktat och sen tog bensinmackskillen över. Hittade vart jag skulle öppna tanklocket, frågade vad jag skulle ha för soppa i (ha, det visste jag inte så jag pekade på 95 blyfri) och sen fyllde han upp medan han torkade av vindrutorna. Jag stod där som ett fån, tills jag insåg att man ska nog sitta kvar i bilen för jag behövde inte gå in och betala utan jag gav mina RM 54 till tankkillen och kunde sen köra iväg därifrån jag kom.
Jag körde bara tvärs över gatan och in på Adventist Hospital. Hittade ingen ledig parkering så jag tjyvparkerade som alla andra vid ingången (men såg självklart till att ev ambulans kunde knö sig förbi). Sen gick jag in på bageriet som finns inne på sjukhuset. Det var Stella som visade mig det när vi hade orientation day. Här bakar de sitt bröd själv, hälsosamt med nyttiga mjöl och lite socker i muffinsarna. Jag köpte frysen full av olika slags rostbröd och en muffins på grovt mjöl och valnötter till mig själv. Tyckte jag kunde vara värd det efter morgonens joggingtur. Jag kom även ihåg att få en stämpel på mitt parkeringskort så jag slapp att betala vid utfarten.
Sen körde jag hem, satte på kaffekokaren och tog mig en is kaffe med soyamjölk och min muffins. Ögnande igenom malay-läxan en gång till. Duschade, fick på kläder och sen var det ut i bilen igen för att köra till Tanjung Bungah och lektion hos tant Shirin.
Vi fick lära oss alla ord på familjemedlemmar och ett gäng verb som kan vara bra att ha. Sen var det läxförhör och fika på nonya-'kakor'. Gjorda på ris, kokta i bananblad med bananer i. Inte så mycket smak men helt ok. Roligt att få prova.
När lektionen var klar så var det bara att köra den slingriga vägen tillbaka och köra ner till St Christopher's och in i samma bilkaos igen. Först hämta Filippa och sen Emelie. Emelie hade varit lite förkylningsslö under dagen så vi skippade poolen och tog fruktfika hemma.
Men, efter fikat var Emelie inte så värst slö längre så de lektes hejvilt med tågbanan och my little ponys. Det var bröllopståg genom stan med massa folk som stod och tittade på.Undrar just vad den leken har inspirerats av?!
Det blev nudelsoppa till middag. Martin kom hem tidigt men eftersom jag inte kollat mobilen sen jag ställde mig vid spisen så fick han själv sno ihop lite stekta ägg på det goda brödet från Adventists. Lite Babar hann vi kolla sen var det saga med pappa och sova som gällde.
Jag försökte blogga men det mobila bredbandet var hopplöst trögt så därför kommer bloggen idag istället....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)