Selamat malam

I söndags tog vi det lugnt hela dagen (Filippa var i för sig på sin älskade balett) fram till middag. Då packade vi in oss i bilen, markerade Hong Kong road i Martins Blackberry och körde ner till downtown Georgetown. Det blev två stopp på vägen för jag lyckades ofrivilligt knappa in way points i mobilen och vägvisningen försvann så föraren fick programmera om. Men, det gick i alla fall bra att ta sig fram och den lilla vägvisarpilen hängde med bra mycket bättre än gamla Nancy i Priusen. Ok, det kanske har att göra med att man sällan kommer över 50 km/h men kartläsaren kände att hon kommit in i 2000-talet. Tror dock att föraren saknade Nancy för hon pratar så lugnt och sansat och har inga åsikter om bilkörningen.

Nere på stan hittade vi en parkering på en bakgata och gick i väg för att hitta lite att äta. Det var som vanligt inga problem, runt hörnet låg en food court så var och en kunde få äta vad de gillade. Förutom Emelie som somnade i vagnen och inte gick att väcka. Vi fick dock liv i henne på Starbuck's, så hennes kvällsmat blev en blåbärsmuffins.

När föräldrarna var toppade på kaffe och alla mätta tog vi oss tillbaka till Hong kong road för att titta på en kines-buddistisk parad. Antingen skulle de locka upp andarna från havet- eller skrämma tillbaks dem, det blev vi aldrig kloka på.

Men, vi tror nog det var skrämmas för oss skrämde de av byxorna med alla smällare och raketer. Det smällde rackans rabarber. Filippa skrek och Emelie hade ögon större än tefat. Vi fick hjälpa tjejerna och hålla dubbelt för öronen så vi var lomhörda ett dygn efter.

Det var gul och röd pyntade vagnar med vitklädda herrar som utgick från templet på Hong Kong road. Finalvagnen hade två gubbar med 4 meter svärd tryckta genom kinderna. Såg inte skönt ut! Vi såg inte klart hela spektaklet för klockan började bli sent och vi fick köra hem och sova. Tjejerna snackade sig till sömns om glitter i himmlen och gubbarna med knivar i kinderna. Konstigt att där inte var blod....

Måndag var sista dag med bil för mig och det är helt klart att vi måste skaffa en liten sak så jag kan ta mig runt. Jag utnyttjade åket med att skjutsa barn till skola och dagis, jogga i Botanical, turbo handla på Cold Storage i Gurney Plaza (utan att slarva bort bilen i p-huset) och sen ha malaykurs innan det var dags att hämta barn igen.

Tisdag blev yoga eftersom Emelies dagis har öppet hus på fredag. Sen skulle jag ner till Georgetown och få ordning på dosan till internet på banken. Jag hade gett mig fasen på att ta bussen ner, men si hemsidan berättar gärna vilka bussar man kan ta och vad det kostar, men inte när det åker. Tidtabellen vill man kanske inte avslöja. Vilket fall som så kom det aldrig nån buss så jag fick ta taxi, både dit och till barnhämtning. Det ska bli mitt mission nästa vecka att ta mig någonstans, tur och retur med buss. Och inte bara åka buss, uträtta något också. Ska bara komma på vad jag ska uträtta...

Idag fick jag springa hem lite fortare än vad jag hade tänkt mig från dagis. Det blev lite sent för jag hade oflyt med mina taxigubbar. Alla var upptagna! Så Filippa kom försent men jag klarade mig i från onda ögat. Jag hann i alla fall i tid till IWA's new member coffe morning och fick mingla med ett tjugotal damer i alla åldrar på deras kontor i Tanjung Bunga. Träffade två japanska mammor från Emelies dagis, några superhurtiga holländska pensionärdamer som vandrar uppför Penang hill varje måndag (jepp, ska hänga på), en polska som jobbar som översättare mellan franska och engelska och en mamma från Texas som värvade mig till sin Penang-mommies grupp på google. Drack slabbigt kaffe, åt en bit torr sockerkaka och lånade med mig några böcker. Ska åka dit nån annan gång när det är lite lugnare och höra mig för om maids. De ska ha ett register och tips på hur man gör. Lyxhustrun börjar få ont i ryggen av att stryka vid ett strykbord gjort för 1,50 människor ;-)

Eftersom det var onsdag i dag så slutade Filippa till lunch och hon och jag hade våra gyllene timmar med att käka ihop och snacka om ditt och datt. Vi hann handla och ta oss hem innan det var dags att hämta Emelie 14.30. Där var vi också sena, taxigubbarna var lika svåra i eftermiddags som i morse.

Hemma igen fikade vi äppelklyftor och jordnötter där man får skala av skalet själv. Vi ritade massor av elefanter och tjejerna lekte häst med sina simringar. Nu sover de och Martin är fortfarande på jobbet. Jag tror han ser fram emot en ledig förmiddag på fredag när han ska vara på Filippas skola och fotografera dem när de avslutar sitt familjeprojekt inför mid-terms.

Selamat malam. Jumpa lagi!