Hash

Martin har varit ute och hashat i djungeln. Nej, inga tyngre droger var inblandat men bra galen tillstallning verkar det vara. Egentligen borde han val beratta sjalv om upplevelsen men han ligger utslagen pa sangen sa har dagen efter med tunga ben och tungt huvud.

Har i Malaysia har de i alla fall nagot som heter Hash Hounds, http://www.penang-hounds.com/ och Martin hangde pa sin kollegga Adam i gar eftermiddags. De akte vid halvfyra och Martin kom instapplande genomsvett och med hicka vid tio-tiden pa kvallen.

Daremellan hade han sprungit 2,5 timme i djunglen, pa och av stigar. Over rotter, under lianer, rakt nerfor och brant uppfor. For det mesta helt sjalv och ibland men nagon annan forvirrad dare. Sa egentligen sprang han inte sa mycket utan bara tog sig fram, pa tva eller fyra ben, den 12 km snittslade banan sa snabbt han bara kunde.

I mal vantade mat, vatten och fyra bira, allt for RM30. Eftersom det var tioarsjubileum sa fick han en t-shirt pa kopet. Och det var nog bra, for da kunde han byta om till en torr troja i alla fall. Resten av honom var inte torrt nar han kom hem.

Hickan vet jag inte om olen eller hela anstraningen hade orsakat. Eller forskrackelsen over nolle-lekarna som tog vid efter maten. Tycker nog han var lite feg som bangade ur att dra ner brallorna och sitta sa lange han kunde pa ett isblock....

Sa, det ar det expatsen med tjusiga titlar pysslar med i Malaysia: Yrar runt pa en snitslad bana rakt ut i ingenstans, ramlar omkring i leran, haller i sig massa ol och sen kyler de ner sig pa ett jatteisblock. Sjalvklart maste jag ocksa prova! Om inte annat sa for att fixa bildbevis.

(ledsen for bristen pa prickar over a,a och o...jag har gatt och skaffat mig en sot liten rod dator med 8 timmars batteritid sa nu kan jag blogga var som helst och behover inte sitta fast i vagguttaget har hemma. Far fundera pa hur jag loser det hela. Byta till engelska eller malay eller komma pa hur man enkelt far de vackraste bokstaverna till tangentbordet....)