Tomten

Tomten kom till St Christopher's igår! Jag var där med, iklädd en tomtens medhjälpare-dräkt (eller elf, som anglosaxerna kallar dem) och hjälpte till som PTC-morsa jag är, att lotsa skolans alla barn till att träffa Mr Santa Himself. Nu hade vi i för sig två för att få lite mer fart på presentutdelningen. Den andra tomten var en pappa inhyrd för dagen av den riktiga tomten. Så den riktiga tomten var där. Vit, rödmosig och tjock som han ska vara. Inte smal, brun och med smala ögon. Det är Fake-Santa. I alla fall när man pratar med barnen.

Om inte annat så talade den kompakta tystnaden och stillheten om att barnen var övertygade om att det var den riktiga tomten när de steg in i samlingssalen för att träffa honom. Varje klass var som små ljus. Ja, inte sexorna förstås men de hade ändå skoj och tyckte det var lagom pinsamt att sitta i tomtens knä. En liten andreklassare vågade sig på att fråga om han var rikgtig, men för säkerhets skull önskade han sig också lego starwars. En annan önskade sig en bebis så hans mamma höll på att tappa kameran. Vad Filippa önskade sig förblir en hemlighet för hon viskade i örat. Tomten kunde tyvärr inte komma ihåg vad hon sagt efter det hennes klass gått, så risken är stor att tomten har en mindre anhängare efter jul. Men, han är ursäktad. Träffar man 300 barn på två timmar i klädd en varm tomtedräkt i tropikerna så ska man nog bara vara glad om man kommer ihåg sitt eget namn.

Det var inte bara barnen som roade sig, föräldrarna var där också. Sjöng med barnen framför skolan, ropade på tomten och tog emot honom med jubel när han kom med poliseskort i skolbussflottans minsta buss för dagen piffad i glitter och kransar. När barnen gick tillbaka till sina klassrum för att lära sig det sista för terminen så hade PTC rekordstor coffeemorning för alla föräldrar så de kunde stanna kvar och smita in och ta bilder pä tomten och sina telningar när deras barn hade audiens. Sällan har så många vuxna druckit nescafe på låga bänkar i kantinen. 400 tippade vi på.