Matlagning på mandarin och middag på Rasa Sayang

Lärare Mei Chen tar mandarinundervisning till en helt ny nivå så nu har vi matlagningslektioner på kinesiska. Mycket gott, hälften fel. Vi lär oss både några få nya glosor och hur man gör stekta nudlar/fired noodles/mee goreng/tao mi-och-jag-kom-inte-ihåg-resten-men-jag-vet-hur-man-lagar-det. Hemligheten är att snabbmarinera risnudlarna i soyablanding och likaså den tunnskurna kyckligen. Barnen gillade det så de tömde halva matlådan som extra frukost - eller lunchuppvärmning, beroende på hur man ser det.

För lunch tog vi strax efter nere på New World Market. Efter att vi beställt fyra canvasbilder till att hänga upp på köksväggarna. Canvasbilder är våra resesouvenirer. En bild från varje resa, i svartvitt. Det gäller att vi hittar ett hem med mycket tavelvägg när vi flyttar hem till Sverige.

Efter lunchen tog vi en tur ner om Beach Street, eller Jalan Pantai som det står på gautskyltarna. Vi inhandlade cyklop, snorkel och simfötter till Martin i en fiskeaffär. Det går snabbt framåt med dykarcertet här och snart blir det uppdyk. Då behövs leksakerna. Jag får ta och damma av mitt artonåriga gamla PADI-certifikat så jag och Martin kan ha romantiska promenader nere bland korallerna.

Det blev även ett cyklop och en snorkel till tjejerna och snabbt hem till poolen för att svalkas denna molnfria dag och prova de nya utrustningarna. Filippa och Martin bubblade under vattnet, bara två rör stack upp. Jag simtränade och svingade lite vikter i gymmet. Emelie gled runt på boggieboarden.

Väl avskylda och avlekta tog vi oss upp till lägenheten och piffade oss snygga för kvällens middag på ett av Penangs lyxigaste hotell Rasa Sayang. Nummer två efter E&O rykats det. De har en superlyxig skaldjursbuffé i en av sina restauranger. Vi dinerade med Barlovs och firade min och Armins födelsedagar. Vi fyller nära men inte lika mycket, även om nu Emelie trodde att vi var lika gamla eftersom vi fyllde år nästan samtidigt. Inte mig emot, i för sig, men då tar vi Armins ålder. Då skulle jag bli odödlig igen.

Mycket tjusigt, mycket gott och vi åt så klart allt för mycket. Det var bara att rulla hem i Alzan och sova bort matruset efteråt.