Att lösa in en check är inte alls svårt, det gäller bara att veta hur man gör.
Förra onsdagen hämtade jag och Filippa checken från AutoBinee-verkstaden. Mr Lim bad tretusen gånger om ursäkt. Jag bara flinade, log, sa ´no problem´ och tänkte TIM (This Is Malaysia).
Att lösa in checken samma dag kändes lite äventyrligt, man ska inte tänja på gränserna, inte änns när man har medflyt så då åkte vi och badade med Barlovsbarnen på Gurney Beach istället.
Denna onsdagen kände jag mig redo. Efter att ha skickat iväg barnen med sina bussar, yoga på bergsbalkongen (ok, innanför balkongdörrarna, bygget slamrar för mycket, men vackert ändå.) och en stadig frukost så var jag redo för attack. Passet packat, checken slät och med all tid i världen gav jag mig iväg till Maybank som ligger bredvid posten.
Det är väldigt bra för självförtroendet att ha något annat som man vet man kan göra som ligger i närheten. Även om jag skulle misslyckas med att casha in mina pengar så skulle jag bergsäkert lyckas köpa frimärke till Mats födelsedagskort (Mats, som för övrigt fyller år i dag och garanterat inte kommer få sitt kort på den stora dagen). Då går man inte ut och svettas i onödan.
Att jag satsade stenhårt på Maybank var för att AutoBinees check var därifrån och med malaysialogiskt tänk så borde det vara det säkra stället att få ut pengarna.
Det var det inte. Mr Lim hade inte kryssat i rutan uppe i vänstrahörnet och krumeluttat sin signatur en gång till, då hade jag kunnat få alla pengar rakt i handen. Nu kunde jag i för sig lösa in checken om jag hade ett kontonummer. Passet hjälpte inte.
Och eftersom unga damen pratade bra engelska så kunde jag fråga om det lika gärna gick bra att lösa in checken i min egen bank eftersom jag inte var så sugen på ett konto i en tredje bank.
-Jo, det går bra sa hon och jag studsade glatt ut, svängde inom posten och sen över två gator bort till CIMB bank.
Väl där slog det mig att jag måste ju ha kontonumret. Passet kommer inte hjälpa mig här heller och eftersom jag hade all tid i världen och ändå hade lyckats med ett ärende så var jag i medflyt.Jag kom på att jag nog hade en liten skrynklig lapp med mig, längst ner i min nya tjusiga exklusiva handväska, eftersom jag fick hjälp av WuyNa på jobbet att deklarera igår.
Med den skrynkliga lappen, onödigt pass och en förvirrad uppsyn fick jag direkt hjälp av en trevlig banktjänsteman som tog mig bort till den långa raden av uttagsapparater och insättningsapparater och längst bort: tadaaa, checkapparater.
Pedagogiskt lät han mig göra alla stegen själv och 1 minut senare hade jag ett kvitto i handen med en liten inscannad bild på den gula Maybank-checken som checkapparaten sög in så snyggt.
Uppdrag slutfört och jag är 400 ringghits rikare. Eller, egentligen plus-minus-noll på pengar, minus på tid och plus på upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar