Organismerna är döda. Borta. Ingen risk för aliens på tandborsten längre och jag kan stoppa undan paraplyet. Utskuren från taket är hela mögelfläcken och nu sitter där bara en fyrkantig lucka. Mr Antonio fick äntligen mobiliserat styrkorna och jag ville inte stoppa dem så de var här i fredags när mormorn och morfarn var ensamna hemma med barnen och herrar på täppan. Men, allt gick bra utan min nitiska övervakning. Tror Sumathi har en tumme med i det fixet. Hon brukar styra upp Antonio och inte bara få honom att göra sakerna utan också så det blir bra.
Herr H och jag var långt borta på en liten plutt-ö, Malbu utanför Borneo och tittade varandra djupt i ögonen, snorklade, dök, paddlade på jättesköldpaddor med havskajak och läste böcker utan att bli avbrutna.
De mesta av dagarna tillbringade vi på grannön Sipadan, ett marint naturreservat. Hela två dagar fick vi komma dit, fast bara 120 personer om dagen får komma och dyka och snorkla. Bara på dagen. På natten är det bara vakterna, militärer och jättesköldpaddor som får vara där.
Martin dök så många gånger på Barracuda Point att han nästan suckade sista gången de gick i. Bortskämd. Fisk och koraller överallt. Bråddjup på tusen meter. Hajar, barracudas, jack fish och jättesköldpaddor till både höger och vänster. Men, redan innan vi satt på flyget tillbaka så ville han ha mer. Typ flytta in hos de papperslösa som bodde i hyddorna på stranden innanför lyxresorten. Ett enkelt liv, med fisk utanför verandan.
Eller, inte?
Kontrasten var rätt hård. Med matbuffé, romantiska par som går runt och fotar sig framför husen på stolpar mitt på korallrevet och de nakna bruna barnen som paddlade runt i träkanoter, sträckte upp handen och sa 'makan' (äta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar